Varför inget funkisperspektiv?

Text av Jonna | REPLIK

"Varenda punkt är livsviktig. Ändå får jag en bitter smak i munnen [..]. Av alla 18 punkter syns ingenstans en medvetenhet om livsvillkoren för personer med normavvikande funktionalitet." I senaste numret listade Bangs chefredaktörer politiska krav för en ny regering. Men varför saknas funkisperspektivet undrar aktivisten Jonna i en replik.

När det förra numret av Bang landade på mitt köksbord och jag såg att det hade tema trovärdighet väcktes hopp och förväntan. Trovärdighet, ett ord som har cirkulerat i mina tankar konstant de senaste åren. Under mina år i vårdkarusellen där mina erfarenheter och beskrivningar av hur jag mår sällan varit tillförlitligt nog. Under min skoltid när min berättelse av mina upplevelser bemöttes med tystnad. Kulmen av att bli ifrågasatt inträffade när jag blev gravid. Då slutade jag vara en person i första hand utan var primärt en gravid kvinna, en hormonstinn, nojig och labil varelse.

Under åren som följde hände det gång på gång när varken mitt eller mitt barns sätt att fungera var begripligt i omgivningens ögon. Varken intuitivt eller möjligt att ta in när jag förklarade. Jag slog mig blodig och trodde att jag var uträknad. Så till slut kom en försiktig vändning. Diagnoser. Funktionsnedsättningar. Följdsjukdomar. Några vanliga diagnoser och en åkomma som ytterst få i vården känner till. Min sällsynta åkomma ledde till nya ifrågasättanden, även i vården.

Varför är jag inte trovärdig? Varje gång jag har blivit arg över felbehandling, respektlöst bemötande eller undersökningar som har skadat mig har jag förminskats lite till. Men ska det jag säger spela någon som helst roll gäller det att inte bli arg, inte hysterisk, hur mycket min existens än är hotad.

Så läser jag de 18 feministiska och antirasistiska politiska kraven som publiceras i numret med tema trovärdighet. Varenda punkt är livsviktig. Ändå får jag en bitter smak i munnen när jag kommer till slutet av artikeln. Av alla 18 punkter syns ingenstans en medvetenhet om livsvillkoren för personer med normavvikande funktionalitet.

Under punkt 6, “Stoppa diskrimineringen på arbetsmarknaden” nämns inte den diskriminering som personer med normavvikande funktionalitet utsätts för. Under punkt 9, “Individualisera föräldraförsäkringen” syns ingen reflexion kring vad det skulle innebära för den som inte klarar sig själv på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom och därför ännu mindre kan ta hand om ett barn. Punkt 14 “Gör något åt att så få våldtäktsfall leder till åtal” nämner ingenting om hur det är för den som till exempel är beroende av sin förövare för att praktiskt överleva och därför inte ens kan polisanmäla våld och övergrepp. Inte ens under punkt 17, “Förnya skolans läroplan” ser jag någon medvetenhet om att många elever med funktionsnedsättningar inte får den lagstadgade rätten till grundskoleutbildning. Grundskolan idag skapar inte kunskap om funktionalitet utan spär snarare på osynlighet och fördomar genom sin exkludering av elever som bryter mot funktionsnormer.

Jag kan utan några större ansträngningar se funkisperspektiv på de flesta punkterna vilket är väntat eftersom personer med funktionsnedsättningar drabbas av rasism, sexism, transfobi med mera. Vi är inte könlösa eller befriade från maktstrukturer på något annat sätt.

Tema trovärdighet är ett fantastiskt nummer – kanske ett av de bästa under de senaste åren – med texter som berör. Texter där varje ord gör avtryck och leder till reflektioner och självrannsakan. Just det får mig att undra varför inget funkisperspektiv finns i de politiska kraven. Vad är det som gör att ett nummer som är så obekvämt och så skickligt petar där den svenska självbilden behöver störas missar funktionalitetsperspektiv i sina politiska krav? Hur kan ett nummer om trovärdighet formulera politiska krav som är blinda för villkoren för en grupp vars röster bedöms som just icke trovärdiga? Funktionalitet är en maktfaktor som i dagsläget starkt påverkar människors tillgång till basala saker som vård, skola och arbete. Varför denna osynlighet och tystnad?

Efterord: Skribenten Jonna är funkisaktivist, bor i Stockholm och håller sig lite hemlig för att inte komplicera patientsituationen ytterligare.

Publicerat 2014-10-14

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en kaffekopp

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen