Självporträtt av Adrian Malmgren

Träffa Relationsakutens bildredaktör Adrian Malmgren!

Text av Nora Mlik | Bang 3/2018

Adrian Malmgren är gästande bildredaktör i Bang 3/2018 med tema Relationsakuten! Adrian är serietecknare och illustratör och har satt färg på detta nummer med både egna och andra utvalda bildkonstnärers verk. Adrian är även transaktivist och håller kurser inom bland annat serieberättande och inkludering.

■ Hej Adrian! Vad fick du för känsla av numrets tema, Relationsakuten?

– När jag fick höra om temat så blev jag jättenyfiken! Relationer människor emellan är något som intresserar mig mycket, och människors relationer till varandra ur ett strukturellt perspektiv är också något jag nördar i. Därför kändes det väldigt passande och spännande att vara en del av detta nummer.

■ Vilka normer i samhället vill du mest göra upp med just nu?

– Det finns så många! Men i nuläget tänker jag mycket på vithet, maskulini­tet, heteronormativitet, monosexism och binärism.

■ Bang har ju framtiden som årstema och blickar ganska långt fram i tiden, vad längtar du efter i världen om 50 år eller så?

– Jag hoppas att det jag behövt kämpa emot inte ska finnas kvar. Och om jag fortfarande lever så hoppas jag att jämställdhet ska vara normativt och att könsidentitet inte längre värdesättas eller existerar.

■ Kan du berätta om illustratörerna och verken du har valt till det här numret!

– Jag älskar att driva projekt och överblicka processer, men det kändes extra spännande att överlåta tecknan­det till någon annan än mig själv. Till detta nummer ville jag hitta illustratö­rer vars stilar låg i samma genre som min egen, och därför kom jag att tänka på Yossra El Said och Sam Berglund. Första gången jag fick se Yossras stil var i hennes serie Myling och jag älskade verkligen känslan. Nyligen gjorde hon även omslaget till Yolanda Aurora Bohm Ramirez bok Ikon. Sam Berglund är tillsammans med Nora Leirnes en del av författar-­ och tecknarduon Studio Dhuppi och arbetar – precis som mig – med att skapa queer sci­-fi. Jag älskar balansen i stilens mjuka realism, och det kändes självklart att fråga honom om han ville illustrera till detta nummer.

■ Var det någon del i Bang som du tyckte var extra spännande att bildsätta?

– Det var som att öppna julklappar när jag fick se processen och de färdiga resultaten av deras arbete, varje del kändes lika spännande att bildsätta.

■ När skapar du som bäst?

– Jag älskar att skapa tillsammans med andra, men det kan vara lika givande att skapa själv. Jag skapar som bäst när jag har rutiner, och sedan spelar det inte så stor roll när på dygnet dessa rutiner planeras in. Jag har de senaste åren börjat anpassa mig efter den normativa världens dygnsrytm då det börjat gå hand i hand med mitt eget frilansande som serieteckningspedagog. Något jag lärt mig av den här sommaren är dock att över en viss temperatur så slutar jag fungera och all tankeverk­samhet förvandlas till sörja. Men är rumstemperaturen under 30 grader så handlar det bara om a pusha!

■ Har du några bildkonstnärer som ligger dig extra varmt om hjärtat?

– Det finns så många! Men spontant tänker jag på Karoline Stjernfelt (I morgen bliver bedre), My Murphy (All Our Cuts and Bruises), Rebecca Sugar (Steven Universe), Elias Stjärne Ericson (Diana och Charlie), Gustav Klimt, Mucca, alllmän 70-­, 80-­ och 90-­talsman­ga samt H.R Gigers skeva konst.

■ Vad gör du när du inte illustrerar eller tecknar?

– Bingewatchar serier, joggar och spelar Pokémon go, umgås med mina relatio­ner och tänker på alla berättelser jag vill skapa innan jag dör.

■ Du håller seriekurser också, hur är det?

– Det är väldigt roligt, men även utmanande! En del blir väldigt själv­medvetna och oroliga för att dömas när de tecknar inför andra, och det är viktigt att kunna anpassa kurserna utefter åldersgrupp. Det bästa är dock att se när någon får upp ögonen för serietecknandet och väljer att fortsätta även efteråt. Det är en fantastisk känsla att motivera andra att berätta. Framför allt dem vars narrativ sällan hörs.

■ Vad har du för tankar om transaktivism och inkludering?

– För mig är det viktigt att vi aldrig går med på att ta det vi får. Ibland är vi så svultna på att få se oss själva representerade i film och media att vi inte vågar begära något av rädsla för att suddas bort helt. Det är därför som vi inte har något att vinna på att vänta på att andra ska skapa de narrativ vi behöver se oss själva i. Skapa eller bli den representation du behöver. Det är detta som driver mig i mitt berättande och skapande, och jag vill även ge mina stories till andra så att de kan se sig själva porträtterade på samma villkor som heteronormativa cispersoner får. Om vi inkluderar och representerar transper­soner av alla dess slag inom kultur så blir vi även normaliserade och därigenom inkluderade.

■ Har du något budskap till dig själv eller andra som du tycker är extra viktigt i dessa tider?

– Var envis. Inget är linjärt, varken läkande, skapande eller livet. Och låt aldrig någon annan definiera dig förutom du själv.

Den här texten publicerades i Bang 3/2018 med tema Relationsakuten.
Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang! 

Publicerat 2018-10-16

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en skruvmejsel

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen