Sverige 25 september 2012

Bang 3-4/2012 | TEMA VIT VREDE

En person som verkligen fått känna på den vita vreden den här hösten är Behrang Miri, artist och konstnärlig ledare för barn och unga på Kulturhuset i Stockholm. Hans beslut att flytta Tintinalbum fem meter, från barnboksavdelningen till avdelningen för äldre ungdomar och vuxna, ledde till så kraftfulla reaktioner att han under en tid inte kunde bo i sitt eget hem. Efter att han under en tid hållit sig undan medier, har Bang nu fått chansen att kolla läget med Behrang Miri.

25–30 september 2012
– De första dagarna var det nattsvart. Jag kände mig som en flykting i mitt eget land. Det väckte liv i gamla trauman från när jag och min familj flydde från Iran till Sverige. Jag var bara tre år då så det är konstigt att de minnena plötsligt dök upp, men jag kände mig så jagad. Det var också sättet det pratades om mig på, sättet jag beskrevs på. Jag kunde inte fatta att det var mig de pratade om. Jag har flytt från en av världens mest totalitära stater utan varken mänskliga rättigheter, demokrati eller yttrandefrihet och här, dit vi flydde för att komma undan det, beskylls jag för att hota just yttrandefriheten, något jag så djupt värnar om. Det som chockade mig mest var allt det hat och all den rasism som kom fram. På högerextrema sociala medier blev jag attackerad på så många olika grunder, det var kopplat till att jag hade kepsen på sned på en bild i tidningen, att jag höll på med hiphop, att jag bara är 28 år, till och med att jag kom från Skåne. Jag var tvungen att inaktivera min fanpage på Facebook nästan direkt för jag fick så många rasistiska kommentarer på jättekort tid. Jag får aldrig så många kommentarer så snabbt på grejer jag skriver annars. Det var ett extremt hårt tryck mot mig på nätet.

30 september–1 november 2012
– Men tiden har varit på min sida och det vände ganska snabbt. Efter bara fyra, fem dagar började människor ge mig stöd och det började klarna vad som faktiskt hade hänt. Att det inte var frågan om att kasta ut Tintin ur Kulturhuset eller utrensning av litteratur, utan en flytt på några meter, och att jag inte var bibliotekschef och många andra felaktigheter som spridits. Med tanke på att debatten aldrig fick handla om de sakfrågor jag ville lyfta, och att det aldrig kom fram att det handlade om en flytt på några meter, så kan jag i efterhand tycka att jag borde ha valt en annan metod. Det var fel tillvägagångssätt eftersom fokus hamnade på helt andra saker. Det handlar inte om att exkludera berättelser, utan tvärtom inkludera. Hur ska vi förhålla oss till det gamla, men samtidigt ta in nya berättelser och perspektiv som fler barn i Sverige kan känna igen sig i? Hur kan vi sedan jämföra det gamla med det nya och lära oss från vår historia och samtidigt se in i vår framtid? Vi kan inte ta för givet att barn och unga inte påverkas av stereotyper och fördomar. Vi som vuxna har ett ansvar att arbeta med frågan. Jag vill bjuda in alla till att tillsammans diskutera hur vi ska arbeta och vilka metoder vi ska använda för att lyfta de frågeställningarna. Framför allt måste vi fråga barnen vad de tycker och vad de har för lösningar.

1 november–19 november 2012
– Nu när det gått ytterligare en tid så är det som att jag har börjat se det här i tredje person, liksom utifrån – vad handlar det här om egentligen, om vi bortser från mig och den enskilda händelsen? Och vi ser en polarisering i samhället och i vår värld idag, dels på grund av att vi har en ekonomisk kris. Vi ser det i Grekland, där ett nynazistiskt parti har fått sju procent av rösterna, och vi ser det i Sverige där populistiska tankegångar når en större grupp människor. Vi minns nittiotalet, då hade vi en ekonomisk kris, en laserman och en polariserad invandringsdebatt. Nu är det 2012, vi befinner oss i en ny ekonomisk kris, vi har haft en ny laserman och ett rasistiskt och populistiskt parti sitter i riksdagen.

– Nu vill jag gå vidare och undersöka hur vi kan diskutera de här frågeställningarna i Sverige idag. En sak som jag till exempel insett är att de högerextrema grupperna i Sverige är väldigt välorganiserade på nätet och har flera specifika forum där de sprider sina hatiska tankar. Det måste vi som tror på mänskliga rättigheter förhålla oss till, vi kan inte låtsas som att det inte händer. Om de kan organisera ett så hårt tryck på så kort tid, så måste vi kunna bemöta det. Och jag tror att vi måste lära av tidigare rörelser, till exempel av kvinnorättsrörelsen och feminismen i Sverige och av medborgarrättsrörelsen i USA.

– I mitt arbete förespråkar jag alltid ett intersektionellt perspektiv, vi måste jobba tillsammans och se hur vi alla påverkas av strukturerna, och att de drabbar oss på olika sätt. Det handlar också om socioekonomiska förhållanden, vilka som får möjlighet att ta debatten och vem som får lov att definiera problemen. Sociala medier är ett fantastiskt verktyg som tillåter fler att kunna höja sin röst och vara med i debatten – men det är viktigt att vi som redan hörs och har tillgång till de konventionella medierna blir mer aktiva också i de sociala medierna.

– Jag skulle vilja att vi startar en intersektionell tankesmedja som samlar personer från olika sektioner i samhället, med olika erfarenheter. För jag tror på diskussion, och på samverkan mellan föreningsliv, offentlig sektor och näringsliv för att vi ska nå ut med vårt budskap till alla. Vi måste arbeta tillsammans och organisera oss för att lyfta de här frågorna. Framsteg görs av människor, förändring sker genom människors agerande, saker förändrar sig inte av sig själva. Jag säger att tiden har varit på min sida, men det har den för att många människor har stått på min sida och tagit debatten.

Publicerat 2012-12-12

Leave a Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer ett kuvert

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen