Senast i september 2018 marscherade polska kvinnor för aborträtten i Warszawa. Foto: Maciej Luczniewski/NurPhoto/Sipa USA)

Östeuropas blitzkrieg mot kvinnors rättigheter

Text av Sian Norris | Bang 4/2018

I centrala och östra Europa växer en ny konservativ rörelse som dömer ut progressiva värderingar som ett angrepp mot tradition, tro, patriotism och familj. Välkommen till nutidens Rumänien, Ungern och Polen. Är Sverige näst?

Rumäniens oleanderblommor

Oleandern som blommar i trädgårdar över hela Rumänien lockar beundrande blickar från förbipasserande och besökande turister. Det är svårt att tro att dessa rosa, vita, lila och röda blommor kan dölja en sådan mörk hemlighet. Men under Ceausescus diktatorskap, då både preventivmedel och abort förbjöds, brukade kvinnor som blev oväntat eller ovälkommet gravida dricka bryggda oleanderblad för att framkalla missfall.
–Jag minns, när jag var fem eller sex år, hur en kvinna i min hemstad dog som en följd av att ha druckit bladen för att framkalla en abort, berättar journalisten Ana-Maria Luca för mig över Skype.

Lucas granne var en av de 10 000 kvinnor som mellan 1966 och 1989 dog på grund av komplikationer efter olagliga och osäkra aborter. År 1990 blev abort slutligen lagligt i landet och det är nu tillåtet med abort upp till 14 veckor. Men det är en sak att abort är lagligt, det är en helt annan sak om det är tillgängligt eller om kvinnor och flickor får utbildning och information i sexuell och reproduktiv hälsa.
–Det finns ingen sexualundervisning alls i Rumänien, berättar Irina Ilisei, aktivisten och grundaren av Front.
–Det gjordes en kampanj för det, men det är fortfarande frivilligt och väldigt få skolor har sexualkunskap.
Den ortodoxa kyrkan var emot dess införande, predikade att sexualkunskap skulle fördärva barnen och uppmuntrade föräldrar att vara emot det.

Bristen på undervisning i sexuell och reproduktiv hälsa visar på den förödande effekt religiös och konservativ politik kan ha på kvinnors och flickors möjligheter till jämställdhet – speciellt på den rumänska landsbygden. En nyutkommen rapport från Rädda Barnen visar att Rumänien har den högsta andelen minderåriga mödrar i Europa. Det här syns också i högre antal förtidsfödslar, högre siffror när det gäller spädbarnsdöd och mödradöd samt i ökad risk att unga kvinnor hoppar av skolan. En av fem mödrar får ingen mödravård inför eller efter graviditeten.
–Kvinnor och flickor i landsbygdsområden har sällan fått vård under sin graviditet och har inte heller fått någon information om preventivmedel, berättar Luca.

–Det finns ingen vilja hos regeringen att förändra det här och det är delvis för att kvinnors rättigheter och kvinnofrågor är försummade i Rumänien. Luca tror att det bristande intresset för jämställdhet kommer ända från toppen, det vill säga det rumänska parlamentet. När en parlamentsledamot blev utmanad av en kvinna svarade han med att berätta att han hade en video på henne där hon hade analsex, och en annan parlamentsledamot sa till en ung kvinnlig senator att hon skulle ”suga hans k**”. Sådana händelser visar att den misogyna attityden finns i hjärtat av regeringen.

Religionens inflytande över rumänsk vård

Utan styrning från regeringen i jämställdhetsfrågan och med en brist på ideella organisationer som erbjuder sexuell och reproduktiv hälsovård och rådgivning, har grupper med en antifeministisk agenda börjat fylla tomrummet där sjukvård och utbildning saknas. På den rumänska landsbygden är den mest inflytelserika av dessa grupper den ortodoxa kyrkan, som är anti-abort och emot preventivmedel.

Kyrkan har alltid motsatt sig tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård och utbildning. Nu förespråkar den aktivt sin egen form av ”kristen vård” till läkare och läkarstudenter. De håller konferenser för läkare och studenter där de kombinerar uråldriga religiösa läror med sin nuvarande inställning till abort, preventivmedel och hbtq-frågor. En av de som nyligen föreläste på en sådan konferens är doktor Pavel Chirila, grundaren av anti-abort- och anti-hbtqorganisationen Koalitionen för familjen. Han beskrev bland annat homosexualitet som en ”trend” importerad från väst.

Det här har en oroväckande effekt på samhället. Läkare kan åberopa samvetsskäl för att vägra utföra lagliga aborter i Rumänien, på samma sätt som i flera andra länder. Man befarar att om fler läkare låter ”kristen vård” påverka sitt arbete kommer det bli svårare för kvinnor att göra abort, speciellt på den rumänska landsbygden och under religösa helgdagar.
–Läkare på sjukhus kan redan neka abort, förklarar Ilisei.
–Det gör det svårt för kvinnor på landsbygden att hitta någon som kan utföra en abort. Och det blir ännu svårare under den ortodoxa fastan.

Chirilas åsikter om homosexualitet som en ”västerländsk trend”, framväxten av kristen vård samt den ortodoxa kyrkans inflytande över kvinnors tillgång till sexualundervisning och preventivmedel är en del i ett farligt mönster av konservatism som sprids över östra och centrala Europa. Över hela regionen finns en ny samhällsrörelse som motsätter sig progressiva värderingar associerade till EU-medlemskap, som hbtq-rättigheter och jämställdhet. Dessa värderingar porträtteras i stället som ett angrepp mot tradition, patriotism och kärnfamiljen. Ingenstans är det lika tydligt som i Rumänien.

Det omöjliga har blivit möjligt i Ungern

–Saker som vi aldrig kunde tro skulle hända händer nu, säger Ivett Korosi med en suck över telefon. Oron i hennes röst är påtaglig.
–Jag hade aldrig kunnat gissa att de skulle förbjuda genusvetenskap på universiteten. Och nu händer det.

Ivett Korosi, som är journalist i Budapest, syftar på en ny förordning från regeringen om att förbjuda genusvetenskap på Central European University och Eötvös Loránd-universitetet. Det styrande partiet Fidesz gav universiteten 24 timmar för att skicka remissvar på förbudet, som de hävdar är på grund av ekonomiska skäl. Men kritiker – inklusive filosofen, kritikern, dissidenten och tidigare parlamentsledamoten professor G.M. Tamas – säger att ”förbudet mot genusvetenskap bör ses som en del i den semidiktatoriska ungerska regimens attack på medborgerliga rättigheter och det fria samhället”. Tamas berättar om ”massiva propagandakampanjer mot den filosofi, samtida litteratur, de moderna museer och så vidare som inte ansågs patriotiska nog. […] Nu har turen kommit till feminismen och genusvetenskapen, som anses underminera maskuliniteten, kärnfamiljen och nationen”.

Att siktet ställs in på genusvetenskap är nästa steg efter en fullskalig attack mot ideella organisationer för feminism, migrationsrätt och hbtq-frågor, vilka har utmålats som ”utländska agenter” som hotar Ungerns suveränitet. Konservativa organisationer som är för kärnfamiljen och regeringen har fått statliga bidrag på bekostnad av ideella organisationer som arbetar för jämställdhet.
–Det vi ser nu är början på en ny politisk era och rörelse, förklarar Korosi. En rörelse som är fientlig mot feminister, och alla kvinnor till en viss del, hbtq-personer och minoriteter. Huvudpelaren i den här nya rörelsen är tron på kärnfamiljen, en tro som enligt Korosi till stor del handlar om att utmåla kvinnor som ”enbart födelsemaskiner”.

Det här speglas i det språk som används på högsta nivå i parlamentet. I ett tal på Fidesz kongress sa den ungerska nationalförsamlingens talman Laszlo Kover att ”vi vill inte göra Ungern till ett framtidslöst samhälle fullt av manshatande kvinnor och feminiserade män som är skräckslagna för kvinnor, som i barn och familj ser enbart ett hinder för självförverkligande. Det skulle glädja oss om […] våra döttrar betraktade det som höjden av självförverkligande att bära våra barnbarn.”

Retoriken som kräver av kvinnor att betrakta det som sin livsuppgift att skaffa barn reflekteras i politiken och lagstiftandet. Som ett sätt att öka Ungerns födelsetal föreslog premiärministern Viktor Orbán ”en överenskommelse med ungerska kvinnor” som skulle inkludera skattelättnader för föräldrar som har två eller fler barn, eller en ökning av det statliga barnbidraget. Även om det inte är något fel i sig med ökade bidrag så utelämnar Orbáns förslag männen. ”Överenskommelsen” förstärker uppfattningen om att barnafödande och barnuppfostran är en angelägenhet för kvinnor, och belönar traditionella familjebildningar där kvinnor föder så många barn som möjligt.

Kvinnors rätt och migration i Ungern

Vindarna som blåser mot jämställdhet har starka kopplingar till flyktingkrisen.
–Huvudnarrativet är motståndet mot olaglig migration och behovet att försvara landet, förklarar Korosi.
–Men allt är sammanlänkat. De säger att om du är en riktig ungrare vill du försvara ditt land. Om du är stolt över att vara ungrare måste du attraheras av dessa nostalgiska och traditionella värderingar. Och om du gör det så stöttar du kärnfamiljen. Och om du stöttar kärnfamiljen kan du inte förespråka kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Än så länge har det ökade fokuset på att ta itu med minskade födelsetal och stärka kärnfamiljen inte lett till begränsningar av aborträtten. Men 2017 skrev den nytillsatta folkhälsoministern Miklos Kasler att de lagliga aborterna var ”en av de värsta demografiska katastroferna för den ungerska nationen. Om det inte inte vore för dem hade det funnits över 20 miljoner etniska ungrare totalt.”

Det är ett oroväckande uttalande, och Korosi säger att hon inte skulle bli förvånad om vi börjar höra mer om ”nackdelarna” med abort i framtiden.
–Jag hade aldrig kunnat gissa att de skulle förbjuda genusvetenskap och nu händer det”, säger hon till mig.
–Jag vill inte göra några förutsägelser men jag tror ärligt att andra, ännu mer oroväckande saker kan hända.

För att få en bild av hur konservatismens uppsving och betoningen på traditioner kan leda till angrepp mot aborträtten behöver man bara blicka norr om Ungern, mot Polen.

Kvinnor går ut i strejk i Polen

Vid sitt skrivbord i Wroclaw, år 2016, skapar Marta Lempart ett Facebookevent. Eventet är en nationell kvinnostrejk som svar på Polens styrande parti Lag och rättvisas förslag att förbjuda abort i fall av fosterskador. Den nuvarande lagstiftningen förbjuder abort om inte graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest, vid livshotande skador på fostret eller om moderns liv är hotat. Det görs ungefär 100 000 olagliga aborter i landet varje år.

–Vi var inte en del av den feministiska rörelsen innan detta, berättar Lempart över Skype.
–Vi var bara vanliga människor. Men när de föreslog att inskränka aborträtten var många kvinnor tvungna att börja fundera på vad som skulle kunna hända. De blev tvungna att minnas alla skräckhistorier de hade hört eller varit med om och insåg att det här skulle hända allt oftare om den nya lagen implementerades.

Tiotusentals kvinnor gick ut på gatorna i protest mot det föreslagna förbudet, men hotet mot kvinnors reproduktiva rättigheter i landet har inte försvunnit. Förra året förbjöd staten försäljningen av akut-p-piller i Polen, vilket gjorde att det bara blev tillgängligt via recept. Att begränsa tillgängligheten av dagen-efter-piller kommer mest sannolikt att påverka särskilt utsatta kvinnor, som våldtäktsöverlevare och kvinnor på landsbygden. Lempart tror att ”om du bor i ett mindre samhälle finns det inte en chans att du får det i tid. Det är inte förbjudet, men du kan inte få tag på det.”

Liksom i Rumänien, där den ortodoxa kyrkan har påverkat kvinnors tillgång till reproduktiva rättigheter, är hotet mot kvinnors frihet i Polen tydligt kopplat till den katolska kyrkans inflytande i landet. Trots att kyrkan erbjöd en tillflykt under den repressiva kommunistiska eran är Lempart oförlåtande i sin utvärdering av dess attityd gentemot kvinnor.
–Allra främst hatar de kvinnor, berättar hon för mig. Vi är den främsta måltavlan. Sen kommer homosexuella, och därefter människor som till exempel flyktingar. Men de hatar kvinnor mest.

–Den katolska kyrkan är oerhört inflytelserik i Polen, förklarar den polska journalisten Ada Petriczko över telefon.
–En av medias mest inflytelserika personer till exempel – Fader Tadeusz Rydzyk – driver en privat tv- och radiostation där han påverkar opinionen. Många politiker hyser en respekt för honom som gränsar till rädsla.

Samtidigt har det styrande partiet Lag och rättvisa tagit över den statliga televisionen efter valet 2015. Tv används alltmer som ett propagandaverktyg av den religiösa och politiska högern. De sprider en populistisk agenda med siktet inställt på kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter.

En politisk bricka

Abort är ett hett ämne i Polen, och hotet mot kvinnors reproduktiva hälsa är skrämmande och allvarligt. Men regeringen anklagas också för att använda abort som en rökridå, för att avleda uppmärksamheten från den allmänna ökningen av konservativism i Polen och skapa en situation där kvinnors kroppar behandlas som brickor i ett fult politiskt spel.

–Å ena sidan försöker regeringen sätta sig över kvinnor och kvinnors rättigheter, förklarar Petriczko.

–Men å andra sidan använder de angreppen på aborträtten för att blidka kyrkan, blidka högerväljare och avleda uppmärksamheten när någonting annat poltiskt eller ekonomiskt händer.

Ett exempel på det är när den polska regeringen hastigt backade från den kontroversiella Förintelselagen, som skulle kriminalisera människor som uttalade sig emot staten, och försökte täcka över det diplomatiska debaclet genom att återuppta diskussionerna om abortförbud. Petriczko konstaterar att ”det cyniska sätt genom vilket regeringen använder kvinnors rättigheter som en rökridå visar hur lite respekt de har för oss”.

Attack mot rättsväsendet

Lag och rättvisas attacker mot demokratin får också följder för kvinnors tillgång till rättsväsendet. Den nya lagen om högsta domstolen ändrar procedurerna för hur domare tillsätts och har anklagats för att vara en kränkning av rättens oberoende. Ändringarna ger det styrande Lag och rättvisa mer makt över rättsväsendet och mer kontroll över domare.
–Jag kan inte längre med säkerhet säga att vi är en demokrati, konstaterar Petriczko.

Förändringarna i rättsväsendet kan ha en direkt påverkan på kvinnors möjlighet till rättvisa domar, speciellt när det gäller reproduktiva rättigheter. Petriczko oroar sig för att i fall rörande skadestånd, när en kvinna dött som resultat av en nekad abort, så kommer den regeringsstyrda rätten att döma emot kvinnans familj. På samma sätt kan det utbredda problemet med våld mot kvinnor i kombination med tonvikten på kärnfamiljen göra det svårare för kvinnor som söker rättvisa efter våld i nära relationer.

Två sidor av polsk tradition

Precis som i Ungern och Rumänien är motståndet mot kvinnors rättigheter kopplat till betoningen av kärnfamiljen och traditionella familjevärderingar.
–Det faller, säger Petriczko, tillbaka på idén om den katolska kyrkan och familjen som en grundsten i det polska samhället.

Men i Polen finns en annan tradition – av uppror, revolution och motstånd.

Manifestation för aborträtten i Warsawa
Foto: Maciej Luczniewski/NurPhoto/Sipa USA

–Polacker är ett väldigt frihetsälskande folk, säger Petriczko med ett skratt. Vi har en lång tradition av uppror. Vi är väldigt bra på protester.
Från de tusentals kvinnor som stejkade under 2016 och 2018, till de kontinuerliga protesterna mot regeringens angrepp på demokratin har det växt fram en motståndsrörelse som eldat på polacker att protestera för frihet och mänskliga rättigheter.
–Innan 2016 visste jag att abort var svårt att göra och att kvinnor gjorde illegala aborter, berättar Marta Lempart.
–Alla visste det, men vi tyckte inte nödvändigtvis att det var konstigt. Regeringens agerande drev folk till en insikt om att det här var fel och till att börja agera.

Lempart tror också att regeringens attityd till reproduktiva rättigheter har gjort att fler kvinnor har uppmuntrats till att ställa upp i de lokala valen – hon själv inkluderad. Lempart är nu kandidat i borgmästarvalet i sin hemstad.
–Det är som i USA, säger hon och syftar på att allt fler kvinnor har ställt upp i kongressvalen efter Trumps seger.
–Det har alltid varit svårt att uppmuntra kvinnor att ställa upp i val. Men när situationen är så här illa är vi så illa tvungna att göra det.

Vad händer härnäst i Polen och övriga Europa?

I Polen, Rumänien och Ungern blåser populistiska och konservativa högervindar, som lägger tonvikten på traditionella familjevärderingar och attackerar kvinnors rättigheter. Tillgången till preventivmedel, sexualundervisning och mödravård minskar, genusvetenskapen förbjuds och feminismen utmålas som ett ”värre hot än nazism och kommunism kombinerat”. Kvinnors kroppar står på frontlinjen, i kampen mellan progressiva värderingar och högerextrem populism.

–I Polen har vi en problematisk ökning av nynazism och nyfascism, berättar Lempart. Och nynazisterna har ett maskulint, misogynt kvinnor-som-objekt-koncept. Men den växande konservatismen är inte begränsad till de här tre nationerna, och resten av Europa kan inte blunda för uppsvinget av högerextremism och dess angrepp mot kvinnor. Den nynazistiska rörelsen växer också i Storbritannien, Österrike, Tyskland, Italien och andra länder som Sverige.

–Det är fullt möjligt att det som hände i Polen, med högerextremismens och populismens framfart, kan hända i resten av Europa, varnar Lempart.
–Det är EU-val nästa år och samma sak kan hända i Europaparlamentet. Samma sak kan hända Europa som helhet. Med förstörelsen av institutioner och en attack mot mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Lempart suckar djupt.

–Människor tittar på mig när jag säger det här och tror att de är fredade från det. Men inget land är det.

Den här texten publicerades i Bang 4/2018 med tema Tidspressen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang! 

Publicerat 2019-03-08

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer hörlurar

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen