Bilden kommer från konstprojektet Death or Death (2012) av den Atenbaserade konstnären Dimitris Halatsis som själv säger så här om projektet: ”Death or Death är en kommentar till situationen i Grekland där frågan om överlevnad står i centrum för en stor del av befolkningen. Fenomenet mass-självmord på grund av personlig konkurs eller den ekonomiska krisen i landet skildrar på ett dramatiskt sätt situationen och hur politikers försök att lösa krisen endast erbjuder många av landets invånare (utan att överdriva) två alternativ: att dö eller att dö.”

"När vi jagat bort flyktingarna är det er tur"

Text av Alexandra Pascalidou | Bang 3-4/2012 | TEMA VIT VREDE

Med ”Uppdrag: Sopkvast” ska den grekiska polisen, en yrkesgrupp som är överrepresenterad i nazistpartiets väljarkår, med aggressiva metoder tömma landets storstäder på papperslösa. Alexandra Pascalidou har tittat närmare på konsekvenserna av den allt tydligare fascistiska renässansen i Grekland

”Förnedra mig inte mer. Skammen i att stå här i kön, i mitt eget land, efter 40 års arbete som hamnarbetare, bakom blöta irakiska flyktingar som just anlänt, räcker”, säger en gammal man som viftar bort mig när jag besöker ett av många soppkök. Senare bönfaller samma farbror kyrkans volontärer om två portioner, eftersom han har en vuxen dotter hemma som är psykiskt sjuk. ”Jag har bundit fast henne i sängen med mina gamla bälten för att hon inte ska ta sitt liv medan jag är borta. Hon har försökt i flera år. Hon är den enda jag har i livet men någon psykvård har jag inte råd med”, säger han.

Grekland är ett land i fritt fall sedan fyra år tillbaka. Idag saknar var fjärde grek ett arbete. Barnfattigdomen har klättrat till 23,7 procent. Nästan en miljon människor lever i hushåll där ingen har ett arbete. Varannan ung grek är arbetslös. Familjer flyr åt alla väderstreck. Två av tio barn lämnar grundskolan. I en skola i Atenförorten Halandri beslutade nyligen föräldrarådet att slänga ut romska elever från skolan för att de, som det heter, ”sänker nivån”.

Min 30-åriga lärarkompis Evi som flyttade hem till föräldrarna efter ytterligare en lönesänkning klagar över att hon inte ens har kritor för att kunna undervisa. Men kritbristen är en bagatell i eurokrisens epicentrum, där självmordsepidemin skördar offer som grekiska kyrkan inte ens vill begrava. Självmord är ett brott mot Guds vilja. Det är mest män som hoppar, hänger sig eller halsar dödliga doser. Efter sig lämnar de skulder, sörjande änkor och hungriga barn.

Ensamstående föräldrar som förlorat sina jobb och inte längre har råd med hyran lämnar sina barn på barnhem och säljer det sista de äger längs Poseidons hårt trafikerade aveny i centrala Aten. Min taxiförare pekar ut dem där de står med solljuset som en obarmhärtig strålkastare i ansiktet. Italienska ”Il Messagiero” rapporterar om nyanlända grekinnor som prostituerar sig i Rom. För att slippa skammen i hemlandet som svek dem och som skapat ett sönderfall som fått folk att förakta korrumperade politiker och poliser och i stället sätta sitt sista hopp till de mörkerkrafter som lovar en gyllene gryning. Som lovar att ge dem Grekland tillbaka. Ett Grekland som bara fanns i fantasin. I fablernas värld. Ett Grekland som vilade på lån och lögner.

Nazism, fascism, rasism är ingen tsunami som plötsligt väller in. Det kommer stegvis, systematiskt, smygande. Det tränger genom samhällets porer, genom små vardagliga samtal som om någon lyft locket till Pandoras ask och släppt ut allt stinkande elände. Locklyftandet föregicks av honnörsord som yttrandefrihet. Ord som kidnappades av antidemokrater som gömde sig under demokratins mantel. Gyllene gryning började just så. Det grekiska nazistpartiet med en hakkorsliknande symbol, som fick sju procent i de två senaste valen, var länge en perifer källarföreteelse. De fann ingen bördig jord för sin högerextremism. Ledaren med ett förflutet inom militären drev ”rosa hotell”, det vill säga kamouflerad bordellverksamhet. Det började med svartklädda maskerade män, med brott på meritlistan, som erbjöd rädda gamlingar i krisdrabbade ghetton hjälp med att gå till bankomaten. De spred flygblad i flyktingtäta förorter där de försäkrade folket att de skulle rensa i träsket och ”befria” torgen från alla de ”illegala element” som ockuperat dem. Om nätterna ”befriade” de torgen med järnrör och tillhyggen. Morgonsolen blottade blodspår från människor som betalat dyra pengar för att nå Europa och som tvingades plåstra om varandra i källarhål. Gyllene gryning besökte basarer där de rev ner och eldade upp utlänningarnas kommers. Ofta påhejade av människor som skrek att utlänningarna förstört deras affärer. De forna grekiska gryningarna förvandlades successivt till mörka mardrömmar.

När en av Gyllene grynings parlamentariker slog den berömda journalisten och stridbara parlamentarikern Liana Kanelli i direktsänd tv för att hon försvarat sin kollega som fått ett vattenglas kastat i ansiktet, trodde jag att grekerna fått nog. Jag trodde att det frihetsälskande folket skulle fimpa fascisterna. Jag trodde att det historiskt utsatta folket på Balkans sydspets som fortfarande sörjer sina barn som avrättades av nazisterna under andra världskriget skulle rösta bort nazisterna. I stället flödade kommentatorsfälten av inslag om att kvinnorna får skylla sig själva om de provocerar män på det sättet. Fascismens förakt följer sin egen hathierarki, och mest hatade är utlänningarna. Flyktingarna. Invandrarna. Människor som under de goda glansdagarna på 2000-talet slavade för svältlöner utan att göra väsen av sig. De som bidrog till den grekiska medelklasskvinnans frigörelse genom att damma hennes hyllor, stryka makarnas skjortor, laga familjens mat. Kvinnor från forna Östeuropa som lämnat sina egna barn för att ta hand om de grekiska barnen så att mammorna äntligen fick tid för jobb, fika, frisörbesök eller märkesshopping på avbetalning. Utlänningar som plockade apelsiner, oliver, vindruvor med blicken fäst mot marken. Nyhetssändningarna fylldes med skräckrapporter som på etniska grunder kategoriserade kriminaliteten. Rapporter om rumäner som klättrade som spindlar på husfasaderna för att göra inbrott, albaner som slaktade tanter för en tia, afghaner som sålde heroin i stadens centrum, nigerianer som livnärde sig på piratkopierade prylar. När jag någon gång frågade en journalistkollega varför de alltid satte etniska etiketter på alla brottslingar skakade han bara på huvudet. Någon etisk debatt om journalistikens ansvar för den rasistiska renässansen fanns inte. När jag i grekisk tv försökte vända på perspektiven och förklara att även grekiska invandrare i andra länder begick brott, men att det är oetiskt att skuldbelägga hela folkgrupper, slog många ifrån sig med att greker aldrig skulle begå sådana brott. Ty enligt den xenofoba mytologin är alltid ”de andra” moraliskt underlägsna oss.

Så sakta men säkert, redan under de glada glansdagarna när livet var ett enda serpentinfyllt firande av OS, EM-guld, Eurovisionsseger och billiga nypressade euron, såddes frön av främlingsfientlighet i en nation som snabbt gått från att exportera emigranter till att bli en hamn för världens olycksbarn med siktet inställt mot Europa. Sakta, smygande, systematiskt. Människor med utländskt utseende misshandlas och den grekiska polisen drar igång ”Uppdrag: Sopkvast”, vars mål är att tömma storstäderna på papperslösa. Sopkvast. Tydligare kan avhumaniseringen inte bli. Utrota ohyran. Inrikesministern lämnar utan tvekan ut namnlistor på utländska barn som går i grekiska kommunala förskolor när Gyllene gryning begär det i parlamentet.

Ett stenkast från parlamentet förenas kristna fundamentalister med Gyllene grynings nazister för att med våld och hot skrämma bort alla som vågar gå på teaterpremiären av Corpus Christi, där Jesus framställs som homosexuell. Den prisbelönta regissören Laertis Vasiliou satt inlåst på teatern i flera dagar. Utanför skrek mobben: ”Det här kommer bli din grav, jävla alban.” Laertis Vasiliou träffade jag redan 2005 när han skulle assistera mig inför en intervju med Albaniens dåvarande premiärminister Fatos Nano. Hundratusentals albaner kom till Grekland på 90-talet och de livnärde sig på antingen lågavlönade jobb eller brott. Snabbt blev alban ett vedertaget skällsord i det offentliga samtalet. Laertis Vasiliou som hade läst min bok Bortom mammas gata viskade om den rasism han mött i Grekland. En rasism som på den tiden fortfarande var nerbäddad i bekvämlighetens trygga tystnad. Ty då hade vi råd med slavar som befriade oss. Idag lever Laertis Vasiliou under dödshot.

”I Grekland pågår ett inbördeskrig” säger en av Gyllene grynings parlamentariker till BBC och nämner att det är nationalister och patrioter som han, som vill ha tillbaka det gamla Grekland, som kämpar mot illegala invandrare och anarkister. Men på deras långa listor finns flera framtida offer. Min frisörkompis Georgios berättar med darrande röst att Gyllene gryning nyligen spred flygblad i homovänliga Gazi i centrala Aten. Det var en stor svart jeep med en massa svartklädda män och på flygbladet stod det: ”När vi jagat bort flyktingarna är det er tur. Era dagar är räknade bögdjävlar.” Nu censurerar statstelevisionen ERT – min gamla arbetsplats – Downton Abbey. De klipper bort en homokyss. Fascismens hathierarki har många trappsteg och sakta men säkert inskränks toleransen. Första gången väckte de obehag. Andra gången lyfte vi bara ett ögonbryn. Tredje gången åt vi smågodis suckande. Sakta men säkert börjar vi vänja oss. Toleransen för intoleransen ökar. Plötsligt blir rasisterna rumsrena. Plötsligt normaliseras deras existens. De är med i tv, radio, tidningar.

Det började med små förföriska doser. Som knarklangarna som vet precis hur mycket heroin deras nybörjaroffer ska få för att uppleva lyckoruset. För att förtränga smärtan. Det börjar med små smakprover men det dröjer inte länge innan organismen vänjer sig vid giftet. Innan samhällskroppen accepterat rasismen som ett alternativ. När min bok Bortom mammas gata kom ut på grekiska häpnade alla över rasismen i paradislandet. Än mer obegripligt var emellertid det faktum att den kunde drabba en grek. En av oss. Det upphöjda folket. Vi som spridit civilisationens ljus. ”När vi myntade odödliga visdomar på agoran var det ju bara isbjörnar på de svenska breddgraderna.” När jag gästade tv-nyheterna och berättade om de nazistiska hot jag tidvis levt under svarade nyhetsankaret Nikos: Men hur kan de hata dig? Du är ju vacker!

I aningslöshetens lömska mellanrum ryms rasismen, sexismen, homofobin. Där kan de sakta växa, vattnade av ett etablissemang som för länge sedan sålt sin heder och ära på närmaste marknad. När den grekiska polisen anklagas i The Guardian för att ha misshandlat och torterat antifascister, går inrikesministern ut och hotar stämma tidningen i stället för att granska poliskåren. En poliskår som vid ett flertal tillfällen agerat sympatiserande med Gyllene gryning och enligt valundersökningar även röstat på dem i högre utsträckning än den övriga befolkningen.

Det värsta som drabbat Grekland är inte den ekonomiska krisen. Budgetunderskottet och den stigande skulden är ingenting jämfört med landets förlorade heder och den värdekris som lett till att ett nazistparti inte bara lyckats ta sig in i parlamentet, utan enligt dagens opinionsmätningar är det tredje största partiet. Ett parti som tillåtits styra den politiska agendan och sprider sin rasistiska retorik via medierna. Ett parti som åkt snålskjuts på andra partiers xenofoba populism. Ett parti som är en solklar konsekvens av krisen. Ett kvitto på sparpaketens söndring när Trojkans tyranner tvingar det grekiska folket att slåss om en bit bröd. Trojkan som består av IMF, ECB och EU.

En sen höstkväll rånades och knivhöggs en frisör i Agios Panteleimonas. Natten efter slogs halva området sönder. Invandrarägda internetcaféer och snabbköp krossades som en hämndaktion, ledd av Gyllene gryning, eftersom gärningspersonen beskrivits som pakistanier. På radion hör jag programledarna förklara de boendes rädsla för flyktingarna som sägs ha ockuperat områden i centrala Aten. Hur greker inte längre vågar öppna sina fönster mot gatan. Hur de inte längre vågar låta sina barn gå ut efter klockan sju på kvällen. Hur situationen spårat ur och greker lever i skräck i sitt eget land. ”Vi är inte rasister men nu får det vara nog”, säger programledarna.

Det sanna hotet mot demokratin är inte Gyllene gryning. Det är makten, det politiska etablissemanget och medierna som i en ohelig allians ger Gyllene gryning grönt ljus för att hota demokratin. Som bekräftar och ger stöd åt Gyllene grynings verklighetsbeskrivning genom att inte belysa det omänskliga i att hundratusentals människor i Grekland lever under konstant hot om rasistiskt motiverat våld, genom att inte belysa det fascistiska i att ett halvt område blir sönderslaget i en kollektiv hämndaktion mot en person.

Om jag minns rätt var det Milan Kundera som sa att det rinner mycket blod när drömmar dör. Hur mycket blod krävs innan fredspristagaren EU börjar agera mot den blodtörstiga rasismen?

Publicerat 2012-12-12

60 Kommentarer

  • Stelios says:

    Mycket bra skrivet, Alexandra.
    Det gör ont att se vårt kära land förfalla på detta sätt… men som man bäddar får man ligga, det är den bistra sanningen…

  • Linn says:

    Människor med utländskt utseende? Finns ingen skillnad utseendemässigt på en grek och en arab 🙂 Skillnaden ligger i namnet. Däremot är det skillnad mellan en grek och en alban utseendemässigt 🙂

  • Christer Nilsson says:

    om inte vi står upp istället för att sprida anklagelser om deras tidigare leverne osv. så springer vi bara makten och korruptionen i händerna, det är precis det syftet och den debatten de vill sprida med sin \"marknadsföring\"

  • Chrissi Backman says:

    Verkligen ledsen att läsa.. Bra skrivet .. Det gör ont när man själv har bott i ett annat land sen 1969 !!!!
    Sorgligt att min älskade Grekland förfaller och med henne dess människor !!!

  • Lisa Nilsson says:

    Att försämra för ett lands befolkning är en utmärkt grogrund för fascism, i vilket land det än må vara. Att media inte sköter sitt jobb, är väl bland de upplysta, ingen överraskning. T.ex bara det att ingen media ställde Anders Borg mot väggen när han lögnaktigt beskyllde hela det Grekiska folket för att inte jobba och gå i tidig pension, som i efterhand visade sig vara helt fel. SD växer så det knakar i Sverige, p.g.a fel fördelningspolitik i samhället vilket gör att de får mer och mer anhängare. \"Varför ska jag betala för \"dom\" när min mamma, mormor ligger med inkissade blöjor på åldringsvården\" är ett vanligt argument. Och att människor inte förstår att dessa partier är högerextrema och på allvar tror de får det bättre med dessa vid makten är än mer skrämmande. Det nyliberalistiska experiment världen över som tog sin början i slutet av 80-talet ser vi nu resultatet av. Hur vore det om människor höjde sina huvuden och tittade uppåt mot makten där vi har lösningen, i stället för nedåt mot de redan utsatta.

  • Elena says:

    Linn – jag måste säga att jag inte riktigt förstod innebörden av det du skrev?

  • Henrik says:

    Tack Alexandra,
    Hoppas du även kan få denna välskrivna artikeln publicerad i Grekland.

  • Kristina Eivergård says:

    Bra, skriv mer!

  • Tomas says:

    Det är åt helvete rent ut sagt! Man stred och klarade sig från nazisterna på 40-talet men ändå händer detta i dag. Tragiskt.

  • kalle says:

    imf ,ecb, EU du kallar de för tyranner !!!! oj , sverige är ett EU land ,är vi tyranner ????? är du emot Eu ??

  • Henrik says:

    Tack Alexandra,
    Hoppas du även kan få denna välskrivna artikeln publicerad i Grekland.

  • Åsa says:

    Mycket bra skrivet. Och det visar på hur det kan ske var som helst, och att det sker här. vi måste vara uppmärksamma på \"knarket\" vi serveras.

  • Joe Gray says:

    Oj, vad fantastiskt bra formulerat och insiktsfullt uttryckt! Jag böjer mig och bockar för dig Alexandra! Samtidigt vill jag be om ursäkt för att jag har dömt dig i negativ mening i andra sammanhang! Kan man skriva och uttrycka sig som du gör i denna artikel så betyder det inget annat än att det är jag som har misstagit mig förut, det och inget annat! Du har min respekt!

  • Hrissoula says:

    -Jätte bra artikel Alexandra!Det är på tiden att alla förstår vad GG är o står.Det är skrämmande att ett sånt parti finns o tillåts i dagens Europa,

  • Ingemar Nilsson says:

    Det var en av de mest välskrivna och tankeväckande artiklar jag läst på länge Alexandra! Den slags artikel som får mig att se både mitt samhälle och mig själv i lite annat, tydligare ljus. Tack!

  • Jonas says:

    Tack Alexandra, mycket viktig artikel, du gör skillnad.

  • Jessica says:

    Tack!

  • Yelda Ugan says:

    Väntar nu bara på att SD kör ett eget lussetåg med bara pepparkaksgubbar som marscherar fram sjungandes den svenska nationalsången efter Åkesson i svensk folkdräkt med gulblå Lussekrona på huvudet?
    Lägg ner svensk lucia, jul och midsommarafton nu kör vi alla Orientalisk magdans hela året istället 🙂

  • Niklas says:

    Bra skrivet! Det intressantaste och mest insiktsfulla jag läst om Grekland på länge

  • Irma Swahn says:

    Bra, Alexandra! Du träffar huvudet exakt på spiken! Upplevde själv en krypande obehaglig stämning under min förra (alltför) korta reportageresa till Aten i januari, som jag då inte riktigt kunde sätta in i sina riktiga ramar… Efter det har mycket hänt och det blir tydligen allt vidrigare…

  • Sofia says:

    *applpåd* för dina ord.
    Min fråga blir dock vad vi kan göra för att stoppa det?

  • Ann-Karin says:

    Bravo Alexandra! Eise asteri!

  • kalle says:

    ja mkt ska man läsa !! lägga ner Lucia och midsommarafton !! herregud !! ja tom svenska nationalsången är det nåt fel på också !! Inte undra på att de där SD ,blir fler och fler !!!!

  • Claes says:

    Tack för en mycket insiktsfullt skriven artikel som många måste läsa för att förstå att inte Grekland är något undantag . Vi måste gemensamt våga protestera när mörkerkrafterna sakta sprider sina giftiga,antidemokratiska budskap!!! Heja Alexandra!!

  • Hannes says:

    Du skriver fint och berörande, men kommer inte direkt med några förslag eller någon lösning, utan redogör snarare för situationen så som du ser på den. Därför tycker jag att din text blir ganska så intetsägande. Den berör, men förmodligen kommer de allra flesta ha glömt ditt budskap imorgon, eller kanske till helgen.

    Personligen tror jag att rasism enbart kan bekämpas i länder/städer med heterogen demografi. New York, t.ex. Vi måste blanda oss och leva våra liv sida vid sida för att inte rationalisera, stigmatisera osv. Och framför allt diskutera öppet. Silkeshandskar ger bara SD mer mandat – för att ta Sverige som ett exempel.

  • sara v-sjöberg says:

    Mycket bra, om något djupt tragiskt. Vi måste orka reagera, debattera och motarbeta detta hot mot mänskligheten. Så, tack!

  • Irini says:

    Kalle, kommenterade du en annan artikel eller den vi andra läste. Yrar i nattmössan kanske…
    Bra skrivet Alexandra!

  • Henrik says:

    Skriv mer! Det är viktigt.
    Jag fällde en och annan tår när jag läste det.

  • Karin says:

    Alexandra,detta är det bästa jag har läst av dig och jag har läst det mesta! Insiktsfullt och välformulerat. Det gör ont att läsa. Detta är så sant och så jävla hemskt. Jag har levt 15 år i Aten och kom tillbaks till Sverige för två år sen. Jag hoppas verkligen att du kan få den här artikeln publicerad i Grekland, eller ännu hellre i Tyskland, England, Frankrike osv…

  • Kula says:

    Om man inte betalar skatt så blir det som i Grekland

  • Fredrik Larsson says:

    Imponerande, klarsynt och insiktsfullt. Samt skrämmande… Historien påstås vara fri från upprepningar, vilket jag hävdar är dumheter. Historien upprepar sig ständigt, förutsatt att omständigheterna är jämförbara. Jag erinrar mig inget tillfälle i historien, när fascism eller nazism fått makten utan att de regerande politikerna misslyckats med att föra en sund ekonomisk politik och att ge samtliga medborgare någorlunda materiell och social trygghet.

    Inget läge är farligare, än när hela kategorier människor börjar känna att de inget har att förlora – oavsett om de har orsak till känslan, märk väl – för då blir även de politiker som i ett annat läge skulle förefalla alltför suspekta, fullt tänkbara att rösta på. Det var så Hitler och nazisterna efter tio års tillvänjning fick tillräckliga röstetal för att demokratin skulle avskaffa sig själv…

    Nu är vi alltså i ett läge av tillvänjning. Den som inbillar sig att

    1) SD i längden skulle respektera demokratin trots att man tydligt och klart anser människor olika mycket värda, därmed att en person = en röst inte heller kan sitta speciellt djupt eller att
    2) de åsikter som SD:s företrädare luftar när de är fulla Inte dels omfattas av dem själva, egentligen ehuru inte uttalat även i nyktert tillstånd samt att
    3) den som sympatiserar med SD skulle fly partiet på grund av dessa två ovanstående punkter

    … den personen är både mer än lovligt naiv, men dessutom i högsta grad historiskt okunnig. Att det sedan är rena persiljan att skylla samhällsekonomiska problem på våra invandrare och dessutom vilja minska den när vi VET att vi står inför arbetskraftsbrist av rent demografiska skäl, det kan man säkert prata bort. Men ingen ska inbilla sig att inte fascister är fascister är fascister, när, var och hur de än dyker upp. Att de skördar framgångar i det söndervittrande Grekland är inte det minsta konstigt, att de gör det i Sverige… är helt enkelt oförsvarbart.

  • Loui says:

    Bra artikel och ja detta är minst lika aktuellt här i Sverige, egoismen-rasismen-fascismen kommer bara i lite olika former. I Sverige är vi dessutom vana vid det kyligare mera robotaktiga uttrycken sedan långt tillbaka så ett avhumaniserat elitsamhälle ligger inte så långt borta som man kanske kan tro.

  • Marcus says:

    Respect! Hade aldrig kunnat formulera det bättre själv.

  • Göran Persson says:

    Fascismens hydra sticker ständigt upp sitt fula tryne. Den måste ständigt bekämpas. Väl skrivet Alexandra! Vi måste ständigt förnya vår kamp för demokratin, annars är vi sålda.

  • marina says:

    Må hända att det Du skriver Alexandra kan vara sann. Men Du nämner inte Alexandra att allt detta elände i Grekland, började med Dina \\\"socialistiska vänner\\\"! Andreas Papandreou grävde Greklands grav och hans son Yorgakis Papandreou satte gravstenen på! Allt annat är historier för djungeln.

  • marina says:

    Jasså minsann! passade inte min komentar till Alexandras skriveri?
    Eller ni gillar inte sanningen? När Greklands \"demokrater\" tog makten, Alexandra var inte född! Men jag var på plats. Juste! Georgios Papandreou den äldre, alltså farfar till Yorgakis sade en i ett av sina politiska tal: Ack! Om min son Andreas kommer till makten en dag, går Grekland i ruiner! Så sann, så sann hade den \"Gubbe\" som unga greker kallde honom då!
    Problemet med Alexandra är: Att hon ser saker och ting på ett ensidigt perspektiv!

  • marina says:

    Hej,
    Godkännande av vem? Alexandra?

  • Dragan Kostic says:

    Mycket bra skrivet Alexandra. Kompromisslöst. Så kan skriva bara någon som själv har varit offer för den moraliska och ideologiska slummen som finns i alla länder. Det som människor inte fattar är att ända som behövs är att höja sin röst. Problem är inte den hatfulla vilda och skrikande minoriteten, problemet är alltid den tysta majoriteten.

  • Johanna Palmström says:

    Hej Marina,
    det är vi på redaktionen som godkänner kommentarerna. Vi gör det så snart vi kan, så ibland dröjer det några timmar.
    Vänliga hälsningar
    /Johanna Palmström, chefredaktör Bang

  • Linn says:

    Elena – Följande står i artikeln..
    \"Människor med utländskt utseende misshandlas och den grekiska polisen drar igång ”Uppdrag: Sopkvast”, vars mål är att tömma storstäderna på papperslösa\"
    Min tanke var då att det kan bli svårt genom utseendet att se vilka som är invandrare i Grekland eftersom greker också är mörka såsom araber. Hoppas du förstår min tanke nu 🙂
    Och det var inget illa menat 🙂

  • Kalle says:

    Hej irini (vackert namn) 🙂 !! Jag kommenterade yuldan ugan (lite högre upp ) !! bra att du är med !! eller läser du bara det som passar???

  • marina says:

    Tack Johanna!
    För sanningens skull: Andreas Papandreou grävde Greklands grav med sin politik. Hans son Yorgakis tillsammans med dåvarande Statsminister Simitis, satte på gravstenen! Vila i frid Grekland!

  • Adrea says:

    Sjukt illa! Det är alltid lätt att ta till de korkade och lätta lösningarna i en jobbig situation. När ekonomin är kass och folk blir fattiga osv, så ökar fascismen. Det kallas \"strukturell fascism\". Vanligt vid lågkonjunkturer.

  • Marie says:

    Bra Alexandra!
    Den här artikeln skulle ut i alla media – även i Sverige.
    Vi ser hur tillvänjningen går till framför näsan här också.
    Hur plötsligt abortfrågan blir ett diskussionsämne i svenska media. Hur jämställdhetsfrågor blir omröstningsämnen.
    Hur media nu drar upp småsaker och missförstånd om luciatåg och skolor till nationella katastrofer.
    Det hade inte hänt för 2-3 år sedan. Men nu har vi fått ett sådant \"stämningsläge\" att dessa artiklar gödslar förstasidor och blir huvudnyheter i Aktuellt.
    Och sedan får analytiker spekulera i varför SD ökar \"trots järnrörsskandalen\". Har dom inte fattat något?
    Åh, skriv om Sveriges tillvänjning också, Alexandra!
    Jag är orolig.

  • Patrick Sellman says:

    Tack för den inblicken i Grekland av idag. Jag vill bara tillägga att stigmatiseringen av fascismen tyvärr har lett till att vi inte ser den på nära håll då den smyger sig på i alla sina former. Inte minst inom de sk demokratiska leden. Då tänker jag inte på nya partier i riksdagen utan på hur etablerade partier ökar repressionen i samhället med övervakning, förbud mot hemskolning m.m.

    Om demokrati skall omfatta rätten för en majoritet att tvinga på befolkningen i princip vad de finner lämpligt så har dessa sk demokratiska krafter ingen moralisk rätt att hindra andra krafter från att göra detsamma.

    Glöm aldrig att Hitler röstades fram på demokratisk väg.

    En fråga som alla behöver ställa sig är vilka övergrepp har man rätt att begå mot befolkningen i demokratins namn med det enda motivet att man är fler? Tänk då i vida ramar då mycket märkliga ting har normaliserats i våra dagar.

    Många sk goda krafter faller ofta i fällan att de kan rättfärdiga mindre goda beteenden och ingrepp då de vill så väl.

  • Peter says:

    Mycket bra artikel.

    Jag tycker den tydligt visar hur Grekiska folket har fått lida allt för länge för liten elits mygel och fiffel. Det är dags att lämna kraven på nedskärningar, sänkta löner och påtvingade utförsäljningar av det grekiska folkets gemensamma tillgångar. Det leder endast till ytterligare lidande och som tydligt framkommer i artikeln ett ökat inflytande för vidriga nazister. Trojkan måste inse att austerity-vägen inte leder framåt utan tillbaka till 30-tals fascismen i Europa och om den inte kan fås inse detta har nog grekerna inget annat val än att lämna euro-samarbetet.

  • Derka says:

    Bra artikel,vill tipsa om en annan bra blogg om bland annat krisen i Grekland och världen i stort

    http://shockandawetactics.blogspot.se/
    http://shockandawetactics.blogspot.se/

  • Tina says:

    Alexandra, jag älskar dig för att du skriver den här artikeln. Det var länge sedan en artikel rörde mig till tårar. Må den väcka solidariteten till liv i de människor som läser. Tack.

  • An Archos says:

    Jag blir förtvivlad när jag läser det här. Jag kan redan höra hur SD\’s väljare, inte sällan HBTQ-personer, ja dom finns otroligt nog (dock främst vita medelklassbögar) vilja påstå att SD inte alls har något gemensamt med partier som Gyllende Grying. Jag kan inte låta bli att känna att svensk massmedias daltande med SD bidrar till detta. Att fascister använder demokratin för att sedan inskränka och tillslut göra slut på den är inget nytt och det är dags att vi vågar inse det och bemöter fascismen/vardagsrasismen vart den än visar sitt fula tryne.

  • Anne Cathrine Mastoris says:

    Marina, jeg kunne ikke si meg mer enig. Vel er jeg bare gift med en gresk mann som har gresk historie som sitt spesialfelt, men særlig derfor har jeg også fått dyp innsikt i hvordan lag på lag av korrupsjon innen de demokratisk valgte medlemmene av regjeringen har foregått over lang tid.
    Mitt kjære Hellas sliter vodsomt, de aller fleste har enda ikke bukket under for Chrysi Avgi sine løfter, men jo mer folket blir tynt til fattigdom, dess stødigere er kursen mot valgskred for dem neste gang. Det, eller borgerkrig.
    Jeg er heldig som er norsk, barna og jeg bor nå i Norge, vi klarer oss.
    Mitt hjerte gråter for grekerene.
    Jeg ser det er påstander om at man ikke ser forskjell på arabere og grekere. Dette skjønner jeg ikke.
    Albanere ligner ikke grekere, det er sant. De har annen benbygning og er totalt forskjellig, men å si alle grekere ligner arabere blir helt feil.

  • kjghkjhkjh says:

    Bra skrivet Alexandra. Mina föräldrar kommer också från ett sydeuropeiskt land. Jag minns när jag som barn på 80-talet besökte mina släktingar på sommarloven hur det tvärsäkra och generaliserande snacket gick om albaner, romer, bosniska muslimer och serber. När jag luftade min barnsliga moraluppfattning och opponerade mig, så tittade alla konstigt på mig. Även mina egna föräldrar, som annars ofta klagade på mötet med det etniskt svenska Sverige. Det sydeuropeiska landet var Jugoslavien. Vi vet hur det slutade. Inbördeskriget hade en lång prolog då ”vanligt” folk utryckte ”vanliga” åsikter över en flaska hemmatrampade druvor. Jag satt i min farfars knä och matades med fördomar mot grannar (främst serber) och alla de andra som drog ner ”oss” och hindrade ”oss” från att uppnå vår fulla potential.

    Att inbördeskriget inte blev värre kan de tacka EU och USA för. Hade det varit upp till den lokala befolkningen så hade det fortfarande pågått, om än i en reducerad omfattning, då majoritetsbefolkningen i sin iver att frigöra sig från minoriteternas tyranni hade reducerats i både antal och rörlighet. Vägen till den etniska renhetens förlovade land hade gått över minfällt, där segrarna med största sannolikhet varit Ett folk av rullstolsbundna och benlösa.

    Jag vet inte hur forna Jugoslaviens politiska karta ser ut idag, eller minoriteternas levnadsförhållanden. Jag tror att trycket från EU gjort att de ytliga relationerna förbättrats mellan de stora folkgrupperna. Romerna däremot lever under samma eländiga villkor som innan och EU skiter i vilket, så länge de inte försöker ta sig till väst. Samhällets sociala och geografiska soptipp är, och förblir, deras hem under en överskådlig framtid. Det är inte klokt att denna tusenåriga förnedring tillåts fortsätta, synlig för alla, utan att långsiktiga åtgärder sätts in. Balkanländerna borde nekats medlemskap i EU tills romernas situation förbättrats. Nu är det försent. De kan se fram emot är en massa underfinansierade ad hoc lösningar från EU:s sida. De lokala politikerna hoppas säkert att problemet löser sig självt, genom att ”indierna” avbryter sin tusenåriga fikapaus vid alla sina lägereldar på balkan och fortsätter sin resa – mot nordväst.

    Sanningen är den att alla länder i Europa har dessa främlingsfientliga spöken. Förr fanns de vid köksbordet där vanligt folk oblygt luftade sina åsikter. Det nya är att diskussionen flyttat ut till matrummet och gästmiddagarna, samt blivit en del av sorlet på innerestaurangerna. Vår historia är förbannad och dömd att upprepas om vi inte höjer rösten när de ”upplysta” serverar oss de enkla lösningarna. Ändå går utvecklingen åt motsatt håll – även här i Sverige. Jimmie fotograferas med kungafamiljen och makarna Bildt skickar julkort till honom…

    Jag är född i Sverige, men lever efter devisen att alltid, rent mentalt, ha en färdigpackad resväska. Visst kan jag vara politiskt korrekt genom att vidhålla att Sverige är mitt land lika mycket som Almqvists och Ekeroths, men det vore att bedra sig själv. Tyvärr är demokrati (och har alltid varit) först och främst ett kvantitativt begrepp, även om vi gärna vill uppfatta det som kvalitativt. I en demokrati definieras god moral av majoritetsbefolkningen, vilket sedan översätts till lagar som appliceras på alla, inklusive landets minoriteter. I bra tider stiftas oftast ras- och religionsneutrala lagar, men detta förändras när tiderna blir dåliga. Precis som du skrev så är det en långsam process där majoriteten anammar en ny värdegrund. Först genom att bejaka ett redan existerande vi och dom tänkande, senare genom att köpa problemformuleringarna, för att slutligen ta till sig retoriken. Retoriken som i sin linda mest handlar om ”enkla frågor”, avancerar i ett senare skede till demonisering utan ifrågasättande. Det oundvikliga slutmålet blir total avhumanisering och den starkes rätt under tystnad.

    Denna tillvänjningsprocess sker inte bara hos majoritetsbefolkningen, den sker även bland landets minoriteter. När Hitler tog makten så var det ytterst få judar och homosexuella som såg vad som skulle komma. De flydde inte. Varför? För att det skedde en tillvänjning. När temperaturen skruvades upp så klagade minoriteterna, men fann sig rätt snabbt till rätta. Sen skruvade de upp temperaturen ett snäpp till, och ett till, tills skillnaden mellan människor och kreatur hade reducerats till olika administrativa koder i SS-officerares journalföring över godstrafik.

    Jag tror att många som röstade på de tyska nazisterna på 30-talet, gjorde det som en sorts missnöjesyttring. Så även idag. Folk som röstar på Gyllene gryning och andra extrema partier, följer samma tankebana. De tror inte på fullaste allvar att partierna med de enkla svaren har lösningarna på de stora samhällsproblemen, men de duger som ett komplement till demonstrationer och strejker. Denna lek med tändstickor kan få ett olyckligt slut. Inte bara för minoriteterna, men också för majoriteten som lever under det ”kvävande pk-förtrycket”. För mycket syre kan antända en svårsläkt brand. Tror någon på fullaste allvar att man kan ta ordet till vägs ände, utan att det övergår i handling? Blodtörstiga tal brukar följas av blodbad. Var och när, vet man först i efterhand.

    Vi måste döma extrema partier för vad dess ledning tänker idag, inte för vad de säger. Det sagda ordet är friserat, modulerat och optimerat av pr-firmor för maximalt genomslag i TV-rutan. Dessa partier är inte extrema för vad de säger idag då tiderna är goda, men för vad de tänker säga den dagen majoriteten anammar dagens retorik. Enda skillnaden mellan Gyllene gryning och SD är mängden arbetslösa, uppgivna och desperata. Tid.

    Väljarna behöver blotta agitatorn – vifta bort det bärande mediet som svaveloset utgör och genom vilket det sagda ordet färdas – skymta den nakna tanken. Partiledarens avpixlade målbild.

    Jag har för länge sedan stämplat och till viss del avfärdat dig för att vara en person som hyser vänsterradikala åsikter. Detta har inte förändrats. Enbart här och nu får du en beundrande nick, då jag anser ditt inlägg är värt att läsas en andra gång.

  • Spiran says:

    Bra artikel, men ingenstans nämns att Trojkan inte räddar Grekland, utan de räddar banker. Så länge Grekland har Euro så är de dömda som skuldslavar i decennier. Gör som Island, ge bankerna fingret, inför egna Drachman, skriv av alla skulder, låt bankerna gå omkull och starta om. Eu är inte längre ett fredsprojekt utan nu endast indrivare åt \"the banker\".

  • Jimmy says:

    Så det är allvarligare att Grekland inte vill ta in flyktingar, än att grekerna själva svälter, allt p g a den här så kallade demokratin?

  • Thomas says:

    En fantastiskt bra artikel om dagens Grekland.
    Vi kan konstatera att Alexandra är inte bara vacker.
    Hon är betydligt mer än så.

  • Alfons says:

    Linn:
    För en inhemsk grek är det lätt att se skillnad 🙂 Inte bara färger som definerar utseende.
    Kram

  • Aris Velouchiotis says:

    POTE KSANA!

  • Stäni Steinbock says:

    Tack för en skrämmande artikel! Gyllene Gryning har kommit lite längre än Sverigedemokraterna och Sannfinländarna men grundtanken är densamma.
    Kusligt. Tack för att du lät även Vasabladet publicera artikeln (det var där jag läste den).
    Jobbade på 90-talet på en arbetsplat i Vasa, Finland, där många av mina arbetskamrater hade just såna åsikter som Gyllene Gryning etc.

  • Emmy says:

    Jätte bra artikel. Och jag håller med i din analys som leder till att trojkan måste ta ansvar för det de pushar vissa länder till.
    Vi måste ifrågasätta våra egna beteenden inom EU, ta ansvar och öppna upp!

  • Irini says:

    Fängslande skrivet Alexandra. Det som händer är hemskt och man ser ändå inte en ljusning ännu. Hoppasvändningen kommer snart.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en mössa

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen