Illustration: Emma Hanquist

När Twitter blev grönt

Text av Negar Josephi

Negar Josephi sätter sin tillit till Facebook och Twitter när de stora svenska medierna missar världsnyheterna.

Min vän, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, mejlade mig från Teheran den 9 juni 2009. “Negar. Kom just fram. Fantastiskt. Klockan 03.00 på morgonen. Gatorna packade med bilar och flaggor. Gröna band för Mousavi.”

En vecka innan presidentvalet den 12 juni började iranierna i Iran lägga upp bilder från glädjeyran på Teherans gator. Den så kallade gröna glädjen från oppositionen spred sig till resten av städerna. 80 procent av invånarna gick till valurnorna. Den högsta siffran någonsin. Ingen tvivlade på att Mousavi skulle vinna. Dagen efter valet då Ahmadinejad presenterade sig som vinnare började demonstrationerna om valfusk.

Min Facebooksida och mina etniska svenska vänners sidor fylldes med youtubeklipp från Teherans gator. Bilder på människor som blev brutalt slagna av basijimilisen. Det fruktansvärda klippet på den unga Neda som det forsade blod ur munnen på skickades runt till alla. En del exiliranier bad mig att inte skicka dem youtubeklipp på deras landsmän som blev ihjälslagna eller skjutna. De orkade helt enkelt inte med brutaliteten. Andra uppskattade informationen eftersom de tyckte att svenska medier var alltför lama i sin rapportering.

Själv sökte jag mig sällan till svenska medier när jag ville få de senaste nyheterna. De kom bara genom utländsk media som CNN, Al Jazeera, NY Times, Huffington Post, Washington Post med flera eller främst tv-kanalen BBC Persia, dit människor från Iran ringde in och berättade vad de såg.
Allt som gick att länka till från Facebook laddade jag upp på min sida. Jag upptäckte att BBC och flera amerikanska kanaler har reportrar som behärskar det persiska språket och därför kunde få tag på vittnesmål i Iran och uppdatera nyheterna snabbt.

Majoriteten av de svenska nyhetsredaktionerna ser fortfarande inte utlandsfödda reportrar som har vuxit upp i Sverige som den tillgång de är. Iranrapporteringen den här sommaren har bevisat det tydligt.

Medan rapporteringen i Sverige har varit undermålig har sidor som Facebook och Twitter fungerat som informationskällor både för oss i väst och för folket i Iran. När utländska journalister i Teheran blev arresterade eller utvisade hade vi bara Facebook och Twitter. Genom Facebook har många unga världen över fått kontakt med andra unga och mobiliserat sig för ett fritt Iran.

Som en iransk bloggare skrev: “Den här sommaren har världen genom de sociala medierna fått se att Iran inte är Ahmadinejad.”

Publicerat 2009-09-16

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en blomma

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen