När dörren till köket slår igen

Text av Lotta Lundgren | Bang 3/2015 | TEMA CAFÉ

Är vurmen för husmanskost och mat som tar tid att laga en eventuell mansfälla? Matskribenten Lotta Lundgren varnar för långkok.

Det är knappast en slump att det oftast är män i mogen ålder som gärna pratar sig blankögda om den speciella smaken hos ”mammas kåldolmar”, ”mormors dillkött” och ”farmors oxrulader”; om gamla recept och maträtter som nästan fallit i glömska eftersom ”ingen längre har tid” att laga dem med den omsorg som krävs.

Är det en rar och oskuldsfull gubbe lyssnar jag gärna förstås. Är det inte det brukar jag lägga huvudet på sned och upplysa vederbörande om att just den typen av rätter sorterar in under det som kallas patriarkal matlagning. Maten herrn minns som enkel och rejäl smakade som den gjorde till priset av en kvinnas dagslånga närvaro i köket. Visst blir kalops len och mör när den pysslas om i det oändliga. Men över husmanskostens vällagade köttbitar i brun sås svävar också ett svagt men unket os av instängda kvinnoliv.

Det är därför med blandade känslor jag betraktar alla män som plötsligt ska borra ner de tatuerade underarmarna i den senaste ultratraditionella matkulturen på modet. Visst är det kul när skäggigt folk deklarerar sin kärlek till det autentiska (och därmed mycket omständliga) sättet att laga peruansk, mexikansk eller baskisk husmanskost ”på samma sätt som de gamla peruanska/mexikanska/baskiska mormödrarna alltid gjort”, om inte annat för alla dessa mormödrars skull. Och visst är det utmärkt att män också får smaka på den medicin som generationer av kvinnor trattat i sig. Men det provocerar mig att jag aldrig hört någon man reflektera över det faktum att den mest genuina metoden att laga den heliga mormorsmaten innefattar en unge på armen, en till kring benen, nyskurade golv och kallmanglade lakan.

Min egen mormor hette Maja och självklart skulle jag ge mycket för att få äta hennes sillbullar, malda biffar och blåbärssoppa med klimp igen. Mormor levde större delen av sitt liv i sitt lilla opraktiska kök. Så snart frukosten var bortplockad satte hon igång med den lunch som skulle stå på bordet när morfar kom hemknallande på sin lunchtimme. Innan hon började med middagen hann hon i allmänhet både damma, stryka och hiva in en plåt mördegskakor i ugnen. Jag tror aldrig jag har träffat en människa som avskytt mat och matlagning mer intensivt än min mormor (det skulle i sådant fall vara min farmor Elsa). Åt gjorde hon förstås, men alltid stående och vid matbordets kortända. Övertalades hon att sätta sig blev hon obekväm och rastlös. Att hon ensam bar ansvaret för hemmet, barnen och maten kunde hon acceptera. Men att sitta sysslolös och njuta; där gick gränsen.

Att hylla mat lagad från grunden och moralisera över industrilagade hel- och halvfabrikat är ett fenomen med drygt tio år på nacken. Tydligen har vår egen tid lyckats förtränga att pulversoppa, fiskpinnar och snabbköp en gång hjälpte till att göra kvinnors frigörelse möjlig. Kring de baktalade snabbmakaronerna och stekfärdiga köttbullarna står en doft av efterlängtad befrielse. Och under vår tids oro för skräpmat, livsmedelstillsatser och fryspizzors tveksamma näringsinnehåll finns en underförstådd kritik mot de slappa individer, läs kvinnor, som inte har vett att prioritera matlagning eller saknar ork att tillbringa sin lediga tid i köket.

Jag har naturligtvis inget emot vällagad mat. Inte heller att en ny generation matlagande, bakande och ölbryggande unga män tar sig själva och sin matlagning på största allvar. Ännu roligare är det att helt vanliga män i Sverige i alla åldrar numera utför en tredjedel av all matlagning i hemmet, en siffra som gör den svenska matkulturen till världens mest jämställda*. Men en fortsatt positiv utveckling förutsätter såklart att de manliga matlagarna i frontlinjen inte går i mansfällan att lägga all kraft på sådant som främst ger pluspoäng i kompisgänget.

Har du en tendens att börja mästra om det enda rätta sättet att göra ceviche, gumbo eller tacos? Då har jag, som representant för kvinnor och dess historiska erfarenhet av patriarkal matlagning ett råd på vägen: Gör inte mat till något så krångligt att den låser fast dig vid spisen timmar i sträck. För när dörren till köket slår igen kan den vara svår att få upp igen. Fråga mormor.

*Tyvärr ägnar den svenske genomsnittsmannen fortfarande det totala hushållsarbetet hela två timmar mindre per dygn än de svenska kvinnorna, och tar bara ut ynkliga 9 % av all föräldraledighet under barnets första levnadsår enligt utredningen ”Män och jämställdhet”, 2014.

Publicerat 2015-09-22

35 Kommentarer

  • […] NÄR DÖRREN TILL KÖKET SLÅR IGEN Är vurmen för husmanskost en mansfälla? Lotta Lundgren minns sin mormor och farmor och varnar för långkok. […]

  • Julia says:

    Äntligen har min kärlek till falukorv fått en till dimension. Tack!

  • Mirsad Kasum says:

    Hej!
    Det var tankvärt och roligt skrivet. Tack för att du delade med dig av dina tankar och funderingar.
    Jag själv älskar att laga mat och då jag är själv i hushållet med tre barn så faller det tillbaks på mig. Jag är en av dessa “icke-skäggiga” män som sedan många år vurmar för rejäl och vällagad mat. Lägger en del tid på det även om jag ibland faller ifrån och hämtar vällagad thai-mat i närheten :) Det är fortfarande kul att laga mat och testa sig fram. Ha det gott! / Mirsad

  • Erik Andersson says:

    Bra och intressant artikel. Gillas!

  • […] När dörren till köket slår igen […]

  • Hannes says:

    Låt matlusten styra. Tycker man om att laga långkok, röka sin egen ål eller baka töltött káposzta enligt traditionellt recept – då ska man göra det. Men bara då.

  • […] Älskar verkligen denna text, som man kan läsa i den Feministiska kulturtidskriften BANG, skriven av den briljanta Lotta Lundgren, . Se här! […]

  • Stellan says:

    Finns ju verkligen en klassdimension i det här också. Män(niskor) med arbetaryrken, i t.e.x. vård och service har knappat tid eller ork (och möjligt inte råd) att hålla på med massa korkade sociala spel vid matlagningen utan det blir så snabbt som möjligt, så mycket som möjligt, så billigt som möjligt, gärna direkt efter jobbet. Den här texten avser i princip bara en (yttepytte, urban) liten del av befolkningen (Vilket poängteras genom olika subkulturella referenser) så det bör verkligen tilläggas en klassdimension i det hela. Oavsett kön är matlagning på vardagarna knappast något exotiskt för de flesta – det skulle vara intressant att ta del av försäljningen av t.e.x. micromat i det hela också för en kompletterande bild. Men ja, att klass och mat/hälsa går hand i hand är knappast en nyhet.

    • jimmy selvin says:

      Nu tillhör ju i princip alltid denna typen av jämförande millimeterrättvisefeminister de övre klasserna och att blanda in socioekonomiska variabler krånglar till det för mycket för deras begränsade snopp o snippa perspektiv

      Varför inte göra som arbetande människor alltid gjort. Laga väldigt mycket mat som tar tid när tiden finns för det och frys ner.

      Det handlar om prioriteringar. För mig är mat viktigt och att laga mat är en pågående process som sträcker sig över mer än vad som ska ätas just nu. Med framförhållning blir livet enklare

  • […] tillexempel och läs Lotta Lundgrens lysande betrakelse av män och matlagning. Jaha, så du har snöat in på peruansk yadayada-mat, nykärnat getsmör och hembryggt öl? […]

  • S says:

    Åh du är så smart Lotta L, tack!

  • Anna Klausen says:

    Det finns en annan sida av när mannen går helt upp i tidskrävande matlagning också. Vem är det som tar hand om barnen och resten av hushållet då? Jo, det är ju såklart den andra föräldern. En man i matlagningstrans får inte störas.

    • ensam pappa 38 says:

      Anna, varför skulle det vara så? Ganska trångsynt inställning att alla män skulle vara i behov av en annan förälder för att klara av att sköta ett hushåll, kvinnan är inte längre stöttepelaren i familjen. Ge istället dessa män en eloge för att de är del i att driva utvecklingen mot ett mer jämställt samhälle.

  • Eva says:

    Åh jag hade gärna spenderat mycket tid på att laga mat i köket! Men vem hinner? Inför gäster: mannen lagar mat. Jag klär på barnen, mig själv, bäddar sängar, dammsuger, tar fram servetter, blir svettigare och mer irriterad i takt med att klockan tickar. Vem får berömmet när middagen äts? Gissa tre ggr!

    • jimmy selvin says:

      Var då jämställd nog att gå in i köket, laga maten och låta mannen ta hand om barnen

      Enkel lösning och du får stråla dig i gästernas uppskattande ord

  • Wu says:

    Ha! Först tyckte jag att du lät mycket mycket bra, men så gav jag mig lov att pröva en tanke på att det kan vara tvärtom…
    Jag gillade också min mormors mat… och mammas och… har inget minne av att det förhöll sig så som du redogör för.
    Min mormor var smart, maten skulle “laga sig själv”, dvs den fick puttra under lock med minimal tillsyn och gosa till sig tills den var mör och fick det att vattna sig i munnen redan i dörren på väg in i huset.
    Idag är det jag som lagar mat, välkomnar alla att vara med och ta del i bestyren och inte någonsin ser jag mig fången i köket. Det tar lite tid att förbereda ingredienserna, men väl i pannan får de sköta sig själva.
    Mormor var smart. Jag vill inte vara dummare.

  • Anders says:

    oj oj oj ….. Det känns som om du gör männen till vinnare även idag…. matlagning är ju roligt underbart och sensuellt. Jag gör ofta långkok fastän jag är ensam och inte kan jämföra mig med en kvinna i hemmet och hur mycket hon jobbar. Och när jag bjuder grannarna på en enkel middag så råkar det bli trerätters och jag kan redan nu fundera på den mat jag planerar för nyår….. och jag har aldrig jämfört mig med hur en kvinna skulle tänka, eller någon annan man. Jag gör det för min skull. Och det där med pluspoäng från kompisarna… nejtack, jag blir till och med lite besvärad när jag får beröm av grannarna. Jag vill inte ha för mycket beröm, och absolut inte vill jag bli beundrad, jag vill helst bara ha gemenskap där alla är värda lika mycket. Jag vill inte vara värd mer för att jag lagar mat. Jag vill vara värd precis exakt lika mycket som dom andra.
    Jag tror ni feminister skulle vinna livskvalite på att sluta jämföra med andra, sluta räkna minuter och fundera. Vad tycker jag om att göra? Gillar jag att laga mat eller inte? Blir jag glad åt det ja då gör jag det, anars låter jag bli. Det är gott med falukorv och makaroner också, särskilt med en klick dijonsenap, och om man steker falukorven i en skvätt rödvin. Enkelt och oerhört snabbt.

  • […] Är vurmen för husmanskost och mat som tar tid att laga en eventuell mansfälla? Matskribenten Lotta Lundgren varnar för långkok i hennes populära artikel: ”När dörren till köket slå igen” som du hittar här. […]

  • Linda says:

    du är bäst, Lotta! <3

  • Paqe says:

    “Det är knappast en slump att det oftast är [PERSONER, män och kvinnor, gamla nog att ha upplevt det] som gärna pratar sig blankögda om den speciella smaken hos ”mammas kåldolmar”, ”mormors dillkött” och ”farmors oxrulader”; om gamla recept och maträtter som nästan fallit i glömska eftersom ”ingen längre har tid” att laga dem med den omsorg som krävs.”

    You know who likes watermelon and chicken?

    EVERYONE because it’s fuckin’ great!

  • Daniel says:

    Patriarkal matlagning är nog det roligaste jag hört! Iallafall, fler kvinnor borde slava i köket. Det är korrekt rätt.

  • […] tänker på farmor och mormor när jag läser Lotta Lundgrens ljuvligt sylvassa text i Bang om ”mansfällan långkok”. Hennes råd till skäggen som skryter om att göra ”mat från […]

  • Karl says:

    Innan du går ut och hyllar fiskpinnar och pulvermos kanske du borde fundera på om det verkligen är så att det var halvfabrikaten som gjorde att kvinnor kunde lämna spisen och börja arbeta utanför hemmen, eller om det var så att det var på grund av att kvinnor i större utsträckning började förvärvsarbete, och därmed hade mindre tid åt matlagning, som gjorde att det fanns en marknad för att börja sälja halvfabrikat?

    Du hånar* alla dessa skäggiga män som vill laga ordentlig mat från grunden istället för att proppa sin familj fylld av halvfabrikat fyllda av transfetter, tillsatser och östeuropeiskt hästkött, men är det inte så att dessa män troligen är de som även är de mest jämställda? Hur tror du annars de hinner med att sätta upp långkok och surdegsbak om det inte är så att de är pappalediga och därmed hemma och tar hand om sina barn? Du verkar ha missat det faktumet att även dessa män lyckas med konststycket att laga mat med en unge på armen och en klängandes runt benen.

    Jag, som representant för män och som har erfarenhet av patriarkal matlagning har ett råd på vägen: lär dig att laga mat på riktigt, det är nyttigare, godare och leder till en skön känsla av att vara en del i ett historiskt hantverk. Lås inte fast dig vid datorn timmar i sträck för att skriva blogginlägg. För när man tappat förmågan att laga mat från grunden kan det vara svårt att lära sig igen.

    Mvh,
    En av alla dessa skäggiga män

    *Jag tycker det är trist att se att du använder dig av sk “manliga” härskartekniker i din artikel. Du försöker tydligt förlöjliga dessa skäggiga män och du använder dig dessutom för dubbelbestraffning – män som inte lagar mat gör fel och män som gör det gör också fel.

  • Berit Lindskog says:

    Här kommer en kommentar från en som gillar att äta men ogillar själva matlagningen. Mina barn kan berätta att maten var i stort sett oätlig som jag bjöd dem när de växte upp. Känns ju ganska hopplöst egentligen. Men de är numera världsbäst på matlagning och jag äter med nöje deras mat.
    Fanns det inte en far i familjen? Jo han gillade matlagning men oftast sånt som tog jättelång tid. Och endast när han var hemma förstås, vilket inte var så ofta.
    Numera som singel äter jag färdiglagat, micrat och annat som inte tar någon tid att fixa till. Överlever och mår bra!

  • Peter Nilsson says:

    Så nu är det ett utslag av det patriarkala förtrycket att män lagar mat också? Just när man trodde man inte kunde förvånas mer över feministiskt vanvett..

    Skulle man inte kunna se vurmandet för långkok som ett erkännande och en uppskattning av det slit som detta innebar, och det kulturarv det lämnat efter sig? Nejvisst, det skulle ju inte vara feministiskt…

  • AnnanAnders says:

    Vad är det önskade beteendet som är rätt i den här feministiska världsbilden? En man som hatar att laga mat och därför micrar färdigmat medan han gråter över sin misär? Sorry Lotta, jag gillar dig men det här är en elitistisk och dubbelbestraffande syn.

  • Gunilla says:

    Karl: du ägnar dig åt mansplaining. Googla vem Lotta är och ge inte henne råd om att lära sig laga mat! :) Jag tycker att Lottas text var rolig och väldigt träffande!

  • […] När jag ändå är igång med länktipsandet – läs Lottas krönika.  […]

  • En skäggig man says:

    Hej. Jag gillar långkok. Jag har skägg. Jag bakar gärna och brygger öl. När jag har tid. För jag är pappa, en ensamstående sådan. Jag hade kunnat jobba 50-60 timmar i veckan istället men jag väljer att ha tid till bla hälsosam mat och samtidigt ta hand om min dotter. Det är mitt val. Jag vill inte att det skall ifrågasättas. Därför ifrågasätter jag inte om någon annan vill göra snabbmakaroner och falukorv för att hinna med en karriär eller bara orka med vardagen. För det är deras sak.Så snälla, ge fan i att trycka ner mig för att jag gillar matlagning. Jävligt tråkigt inlägg och mycket negativ energi till många människor som bara råkar ogilla pulvermos. Jag har feminismen att tacka för att jag får vara den jag är men en artikel i bang flyttar mig tillbaka till skamvrån. Utmana normen, men gör du det inte på samma sätt som jag är det fel. Patriarkal matlagning finns såklart, men det betyder inte att all matlagning med intresse inblandat som män utför är patriarkal

    • Hanna says:

      Synd att du tolkade inlägget så, det jag tror är menat är att allt för många klankar mer på pulvermos etc och säger att det är dåliga föräldrar som ger det till sina barn. Alla har inte möjligheten att jobba mindre för att hinna laga mat och då kan snabbmat underlätta vardagen. Det betyder inte att den som lagar mat från grunden gör något dåligt!

  • […] för husmanskost på många sätt. Men Lotta Lundgren varnar för fenomenet långkok i artikeln ”När dörren till köket slår igen” i tidningen Bang. Hon menar att anledningen till att många maträtter fallit i glömska är att de […]

  • […] När dörren till köket slår igen – Lotta Lundgren skriver klockrent om män med tatuerade underarmar som vurmar över ”farmors oxrullader” och rynkar på näsan åt halvfabrikat. […]

  • […] without. I started to realise how stupid it was for me to keep this sourdough going after reading this article (sorry it is in Swedish) by food writer Lotta Lundgren where she warned people, and specifically […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en hammare

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen