cc TORLEY

Moralpanik

Text av Christina Wassholm | Bang 1/2015 | TEMA MAMA

Hur används moderskap som nationalistiskt verktyg? Journalisten Christina Wassholm undersöker politisk propaganda och ser hur familjen och moderskapet används i byggandet av nationen i Europa och Sverige idag.

– Kroatiska kvinnor måste återigen föda tre, fyra eller fem barn, annars kommer vi snart inte att existera. Vårt land kommer att tömmas och det kommer att flytta andra människor hit som inte är kroater, sa Mate Knezović, partiordförande för Familjepartiet på ett möte i den kroatiska staden Sibenik i slutet av mars 2014. Mötet arrangerades av en allians bestående av åtta högerpartier som gått samman inför EU-parlamentsvalet i maj förra året.

I länderna på Balkan där kriget för 20 år sedan tvingade människor att fly skedde en befolkningsminskning som sedan fortsatt. Den ekonomiska situationen och det osäkra politiska läget har bidragit till att unga människor drar sig för att skaffa barn. Med en negativ befolkningstrend och åldrande befolkningar som ska försörjas flåsar paniken politikerna i nacken. Strålkastarljuset riktas mot kvinnorna – det måste födas fler barn. Men i stället för effektiva politiska förslag om till exempel barnomsorg och andra reformer som skulle underlätta för föräldrar levereras istället lektioner i moral. Särskilt vurmas det för kärnfamiljen med traditionella könsroller, något som går att känna igen från andra länder när nationen ansetts vara i fara – se bara på USA efter elfte september.

Det är populärt med kortsiktiga och symboliska gester från politikers sida. I Makedonien avsatte nyligen kulturdepartementet pengar för låtskrivare som särskilt sjunger flerbarnsfamiljens lov i sina verk. Annars kan det handla om engångssummor till familjer med flera barn, eller starthjälp för unga par som gifter sig. Gärna överlämnade personligen av någon politiker inför knäppande kameror. Den typen av ad hoc-insatser ger stor publicitet och sannolikt viss popularitet för politikern eller partiet. Men någon långsiktig effekt har de knappast.

Också i Sverige skulle befolkningen minska om barnafödande vore den enda parametern – i snitt föddes 1,89 barn per kvinna 2013. För att befolkningen i ett land ska öka krävs att kvinnor i snitt föder 2,1 barn. Detta har hittills varit ett av argumenten till varför Sverige behöver invandring. Men även i Sverige tar det familjekonservativa språkbruket plats i politiken. Sverigedemokraternas retorik är som copy-pastead från partikollegorna på Balkan. I sitt partiprogram säger de: ”Familjen förblir den grundläggande beståndsdelen kring vilken vårt samhälle är uppbyggt.” och “Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö”.

FAMILJEPOLITIK (=MORALPANIK)
En resa på högerkonservatismens och nationalismens Balkan är att resa i en värld där kvinnor bär nationens överlevnad i sin livmoder. Kvinnlig sexualitet kopplas till nationsbyggandet och har som uppgift att upprätthålla den nationella identiteten. Det skapar en enorm social och kulturell press på den enskilda kvinnan – som inte räknas som en riktig kvinna innan hon fött barn. Det är inskrivet i språket så när någon fått barn sägs det att hon har ”förverkligat sig som kvinna”.

Vid en genombläddring av partiprogrammen på Balkan tränger en traditionell bild av familjer fram. Där understryks att familjen är det sunda samhällets fundament och att stärka familjens roll är den väg samhället behöver gå för att värna värderingar och möta den moraliska krisen. Familjen är förstås alltid heterosexuell, och med flera barn. Äktenskapet ska vara hela livet, och män och kvinnor har olika, biologiskt definierade, roller.

Politiska förslag baserade på den här synen om mäns och kvinnors olika behov och kompetens pekar alla åt samma håll. Det kan vara att moderskapet i familjen ska räknas som ett yrke på samma sätt som arbete utanför familjen. Eller att underlätta för kvinnor att arbeta från hemmet, eller på deltid. Det är svårt att hitta förslag som underlättar för kvinnor som vill kombinera familj och yrkesarbete och därmed möjliggöra ekonomiskt oberoende. I stället föreslås kvinnor dra ner på eller förändra sin arbetstid, så de samtidigt kan ta hand om barnen.

Gemensamt för förslagen, som alltså endast berör heteropar, är att de A) binder kvinnor fastare till hemmet och försvårar deras ekonomiska självständighet och B) att de aldrig nämner pappornas roll. Ingenstans går det att hitta uttalanden om att en större delaktighet från männens sida skulle kunna bidra till att fler kvinnor väljer att skaffa barn. Ansvaret för barnen, och nationens fortlevnad, är mammans.

I Kroatien tar män ut tre procent av föräldraledigheten. I Serbien och Bosnien och Hercegovina är papporna som tar ut ledighet så få att de inte ens syns i statistiken.

Sverigedemokraterna vill införa en mer generös föräldrapeng som skulle möjliggöra för föräldrar att vara hemma mer med barnen under de första tre åren. Samtidigt har de motsatt sig lagstiftning om pappaledighet. De vill uppmuntra barnafödande bland annat genom förbättrade möjligheter för arbete i hemmet. Visst låter det bekant?

I sitt principprogram skriver de om ”de medfödda skillnaderna mellan män och kvinnor”: ”Vi är ocksåå av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.”

Sverigedemokraternas jämställdhetspolitiska talesperson, Paula Bielers, sa i en intervju i Svenska Dagbladet förra året:

”Rent evolutionärt så har kvinnor en större tendens att söka sig till omsorgsbranscher och mer känslomässiga argument. Män är mer rationella och har mer jägarinstinkter.”

Ordföranden för Sverigedemokraternas kvinnoförbund, Anna Hagwall, varnade i sitt tal vid Sverigedemokraternas riksårsmöte 2008 för att ”nedvärderandet av kvinnors insatser som mödrar, förhärligande av karriär och yrkesarbete” innebär ”attacker mot […] kärnfamiljens ställning”. Hon menar att partiet behövs ”som en balanserande kraft tillbaka till det sunda förnuftet.”

FAMILJ = FARA FÖR KVINNOR
En problematisk aspekt av familjevurmen är att den kan vara ett hinder i arbetet mot våld mot kvinnor. En av de faktorer som avgör om en kvinna lämnar ett förhållande där hon blir slagen är hennes ekonomiska möjligheter. När politiska partier lägger allt fokus på att bygga upp familjen som institution, också ekonomiskt, blir kvinnors finansiella oberoende lidande. Deltidsarbete och mer oavlönad tid i hemmet hjälper inte heller. Samhällets stigmatiserande syn på frånskilda kvinnor som misslyckade bidrar förstås också. Världshälsoorganisationen, WHO, understryker vikten av att insatser för att stödja en familjs ekonomi måste ta hänsyn till jämställdhetsaspekten. Särskilda åtgärder för att stärka just kvinnors ekonomiska oberoende är nödvändiga. Det perspektivet går helt förlorat i en nationalistisk och konservativ familjepolitik.

OLÄMPLIGA MAMMOR
Å ena sidan upphöjs moderskapet av konservativa och rasistiska rörelser som något naturligt, gott och nödvändigt för samhällets och nationens framtid. Det rätta och önskvärda moderskapet vill säga. För å andra sidan är moderskapet, fel slags moderskap, också det som hotar nationen.

Ingen har väl lyckats glömma Sverigedemokraternas valfilm från 2010, där en ensam pensionär med rullator tävlar mot burkaklädda kvinnor med barnvagnar om att få pengar från statsbudgeten? I filmen skymtar de svartklädda kvinnorna förbi som en odefinierad massa. Den manipulativa dramaturgin är effektiv. Och det är inte svårt att hitta exempel på rasistiska och faktaförvrängda påståenden om muslimska kvinnors barnafödande från Sverigedemokraterna. Riksdagsledamoten Kent Ekeroth har under rubriken Islam på sin blogg samlat länkar om muslimsk demografi, med texter som ”Mohammed is most popular boy’s name in four biggest Dutch cities” och “Muslim Europe: the demographic time bomb transforming our continent” som beskriver muslimska kvinnor och deras barn som ett hot.

Den anti-muslimska retoriken syntes i forna Jugoslavien som tydligast på 1990-talet, och då i synnerhet i Slobodan Milošević politik gentemot Kosovo. Kosovoalbanska kvinnor påståddes föda många barn som en del i en politisk plan att ändra befolkningssammansättningen. Det var en central del av propagandan i Kosovokriget. Dåvarande patriarken för serbisk-ortodoxa kyrkan, Pavle, kallade i sitt jultal 1995 de låga födelsetalen bland serber för ”vita pesten”, och anklagade serbiska kvinnor för att inte sköta sin plikt som mödrar gentemot nationen.

Ungefär vid samma tid attackerade Kroatiens president Franjo Tuđman aborträtten och kallade kvinnor som gjorde abort för ”dödliga fiender till nationen”.

Alla anses inte uppfylla kriterier för moderskap i nationalstatens tjänst. Det finns det många exempel på. I Sverige har tvångssteriliseringar praktiserats i nästan 80 år, ända fram till 2013 då kravet på sterilisering i samband med juridisk ändring av kön togs bort. Den statliga utredningen från år 2000 uppskattar att drygt 60 000 personer, majoriteten kvinnor, steriliserats. Olika kategorier av kvinnor ansågs som olämpliga för att reproducera den svenska nationen, bland annat av ”rashygieniska skäl”. Skälen tycks godtyckliga och kunde ha att göra med allt från mentala handikapp, epilepsi, dålig ekonomi eller misstanke om utsvävande sexliv. Den gemensamma nämnaren var att det var kvinnor från lägre samhällsklasser, bland dem många romer, som tvingades eller utsattes för utpressning för att inrätta sig efter samhällets ramar, som en slags korrigeringsmekanism i ett fascistiskt samhälle.

I forna Jugoslavien har de senaste två decennierna visat att nationalism går hand i hand med en åter-traditionalisering av samhället, innehållande allt snävare könsroller. I ett sådant samhälle blir den önskvärda modern upphöjd på piedestal och antas nöjd med att sitta där – ytterligare ambitioner undanbedes. ”De andra” undanbedes helt och hållet.

Publicerat 2015-03-03

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en dörr

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen