Ledare: Snälla staten

Text av Redaktionen | Bang 4/2016 | Tema Staten

Chefredaktörerna chattar:

03_ledare

Sanna: Vi har tema Staten i det här numret. Det började med att vi pratade om att svenska feminister ofta är okritiska till staten som konstruktion. Trots pappa staten, liksom. Hur ska man förstå den identifikationen med makten?

» Valerie: Det beror ju på vilka man tänker på när man tänker på feminister? För många kvinnor, och även andra i det här landet, har aldrig haft råd med den lyxen. Man har aldrig kunnat alliera sig med staten eftersom staten aldrig varit allierad med en, och det är något man känt inpå kroppen.

Men jag tycker det där är så jävla intressant. För i Sverige finns det ju verkligen en konsensus, en helt annan utbredd naivitet och tilltro till staten jämfört med andra länder, där den per automatik symboliserar korruption eller fienden. Här vill man kanske inte tala om den som en despotisk patriark, utan som en snäll bror, eller åtminstone en Alfons Åberg-pappa. Här använder myndigheter ledigt & skojsigt språk, statsministern är feminist, allt är på ytan fint. Men det är så bedrägligt. 
Men jag undrar, hur ser din relation till staten ut?

» Sanna: Jag växte upp med en sån typisk svensk idé om staten som en skyddande kokong, en neutral funktion som främst erbjuder välfärd. Om man är en person som är företrädd av staten, om man är vit och har en inkomst som kan generera skatt, och själv inte haft någon kontakt med socialtjänsten till exempel, tror jag det lätt kan bli så om man inte känner till historien.

Men jag har kommit att förhålla mig allt mer kritiskt till staten, såklart i en nutid där det blir mer och mer tydligt vems intressen den företräder, men också om man ser tillbaka. Att man pratar vagt om tvångssteriliseringar som något som drabbade ”vissa grupper” när en stor majoritet var kvinnor och transpersoner, för att inte tala om personer med funktionsvariationer och psykiskt sjuka, kan göra mig heligt förbannad, den tystnaden, liksom. Hur många är det inte som har släktingar som tvångssteriliserats tillbaka i tiden? Och hur många idag är det inte som är steriliserats av staten, eftersom det pågick fram till 2013? Insikten om att Sverige som land skapats med eugeniska metoder? Hur kan man ens förhålla sig till det faktumet?

Anyways, nu har vi jobbat med det här numret i några månader, vi har hela tiden sagt att temat egentligen är omöjligt. Att det är för stort, att vi bara kommer kunna täcka några aspekter av det. Hur skulle du beskriva vår vinkel här? Staten, hur då?

» Valerie: (och hur många är det som inte har släktingar, som inte ens finns på grund av Sveriges ”renande” av befolkningen?)

Jag kände en sån stark lust att vända fokuset från individen till strukturen. Och vad är då bättre än just staten? Självklart är det mycket vi inte kan få plats med, så ett ledord i valet av ämnen är att utgå från just resan från den ”onda”, tidiga 1900-talsstaten till dagens förment neutrala och goda. Men när blev staten god? Om lagarna tidigare var ett maktmedel, en spegling av politiken, hur kan de idag bara vara neutrala och allrådande? Det finns liksom ett enormt glapp där i svenskarnas självbild. Men också att undersöka den ”mjuka makten”, och det dubbla – det kanske är det som sammanfattar vår stat bäst? Den å ena sidan mjuka, vårdande, omhändertagande, den som är tjenis och ska finnas där för en – som fortfarande har våldsmonopol, som kan låsa in en eller frånta en familjemedlemmar, göra en sjuk eller ruinerad, eller utvisa en till en säker död. Vad spelar det då för roll om man inleder breven med ett informellt ”hej”?

Hur tänkte du? Och hur hör omslaget ihop med det här?

» Sanna: Ja, exakt, fokus ligger på den stat som drabbar oss? Att exempelvis inte fokusera på hyckleriet i att ha den första feministiska regeringen, som de kallar sig, samtidigt som de säljer vapen för fulla muggar? Att inte fokusera på hur staten presenterar sig eller kommunicerar kring saker, utan på vad den faktiskt gör. Inte granska myndighetsutövare som beter sig felaktigt utifrån regler, utan snarare titta på reglerna, på myndigheterna, på den offentliga makten? Hur offentliga instanser kan utgöra ett våld, att det redan är inbyggt.

Omslaget, som Arvida Byström har gjort, anspelar på kontrasten mellan det hårda och det mjuka. Neutralitetsanspråken i plågsamt uttryckslösa myndighetsloggor. Den röda rosen, sol-och-vårarens främsta vapen och Socialdemokraternas symbol. Vi har inspirerats av rättshaverist-estetik och Arvidas soft femme-stil. Hon har också gjort affischen i mitten av tidningen!
 Nu när vi ska skicka den här tidningen till tryck kanske det är dags att vara sådär härligt självplågande. Är det något du ångrar att vi inte fick med?

» Valerie: Jag e ingen Édith Piaf så jag ångrar ALLT! Skoja. Men det är hur mycket som helst som inte fick plats – men försöker tänka att det kanske kan bli ett fortsättningsnummer om nåt år. Staten 2.0 – hur låter det?

» Sanna: Okej lätt, men då vill jag ändå ha med en brevväxling mellan Stefan Löfven och Margot Wallström där de utförligt och pedagogiskt förklarar hur en regering för en stat som säljer vapen kan vara feministisk. Mar-Stef, slå oss en signal!

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Publicerat 2016-12-08

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer hörlurar

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen