Ledare: Jag, jag, jag

Text av Karin Eder-Ekman och Malena Rydell | Bang 1/2008 | TEMA JAG, JAG, JAG

Det är problematiskt att avfärda alla kampambitioner som går utanför det egna jaget. Bangs redaktion förklarar varför de valt temat jag, jag, jag.

Det här är inte ett självupptaget, introspektivt nummer – tvärtom. Det senaste året har problematiken kring systerskapsfrågan peakat i den lokala, inomfeministiska debatten.
Den västerländska feminismen har länge nog talat utifrån ett kvinno-vi, och om en universell kvinnoproblematik. I själva verket har den där universella kvinnan varit vit, rik och hetero. Den drömmen har spruckit, som tur är. De senaste tio åren har nödvändiga omstörtande invändningar kommit från postkolonialt och queerfeministiskt håll. Man har kritiserat idén om att det överhuvudtaget är möjligt för kvinnor att solidarisera sig med varandra. Nu, efter ett hektiskt decennium av isärplockande av gamla feministiska förgivettagna sanningar, har många feministiska postkoloniala kritiker dock börjat restaurera solidaritetsbegreppet igen. Men ett nytt sådant, byggt på andra sidan självkritiken och inventeringen av feminsimernas problem.
En solidaritetstanke som bygger på skillnad istället för likhet, medveten om maktassymetrier. Jag, jag, jag. Profilerade feminister, från Ebba Witt-Brattström till Karolina Ramqvist, har tagit spjärn mot systerskapsfrågan och positionerat sig för eller emot. Det är en problematik i sig. Problematiskt att, som Ebba Witt-Brattström, utgå från att kvinnosolidaritet inte är komplicerad, och tro att samtidsfeminismens största problem är att den är historielös. När det är just historien som visar för oss hur exkluderande kampen varit, när det är just historien som dagens unga feminister vill skriva om – för att inte göra om samma misstag. Problematiskt, att som Karolina Ramqvist, i antologin Könskrig avfärda alla kampambitioner som går utanför det egna jaget.
Jaget kontra vi:et. Det är intellektuellt genant att välja en sida.
Den postkoloniala feminismen bygger på tankar om en gräsrotsfeminism som genom att erkänna just skillnad möjliggör gemensam politisk förändring.

Hur tänker svenska feministiska aktivister? Kajsa Ekis Ekman pratar med tre av dem på sidan 62 i det här numret. ”Det vi behöver är ett uppror i Sverige i stil med det som skedde på 60-talet där alla kvinnor står upp för grundläggande mänskliga rättigheter”, säger Sara Mohammed.
”Självförverkligande och frigörelse, herregudsmoder, det är en lång historia, ni unga skulle bara veta!”, skriver Nina Lekander på sidan 12 och ger ledtrådar som hon ”inte tänker reda ut” utan snarare ”trassla ihop”. Maja Ljung besöker yogaland, platsen där otaliga kvinnor letar opolitiskt självförverkligande. Allt är politik, till exempel var du fysiskt befinner dig när du läser den här texten, visar Aylin Bloch Boynukisa i sin läsning av queerfenomenologen Sara Ahmed.
Sexfrigörelsen fortsätter att vara utgångspunkten för olika feministiska befrielserörelser. ”Att tillåta kvinnan att shoppa efter sexuell tillfredsställelse på en avpolitiserad sexuell marknad är inte samma sak som att ge henne sexuell frihet” skriver Katrine Kielos på sidan 24. Jo, det är precis vad det är, hävdar Isobel Hadley-Kamptz på sidan 21.
”Att fiktionalisera sig själv är att släppa kontrollen över sitt eget jag” skriver Lia Fallenius om en av de hetast älskade författarna, Anne-Marie Berglund, på sidan 42. Det låter självklart, men betyder också blodigt allvar för kvinnor som skriver. Unni Drougge, som skriver på sidan 32, är inte ensam om erfarenheten av hur kvinnlig självrannsakan inbjuder till hat.

Och med detta nummer tackar Bangs redaktörer för sig. Vår styrelse vill organisera om Bangs verksamhet på ett sätt som inte vi inte kan stå för. Vi tvingades dra slutsaten att vi med de nya förutsättningarna inte längre kommer att kunna göra en lika bra tidning till er, kära läsare. Därför väljer vi att sluta; när det är som roligast.

 

Publicerat 2008-03-08

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en lampa

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen