Foto: Saga Berlin

Kakan svarar!

Text av Kakan Hermansson | Bang 1/2016 | FRÅGA ORAKLET

Äntligen! I det här numret är det konstnären, programledaren och queen of everything Kakan Hermansson som tagit sig an uppgiften att agera orakel och svara på era frågor.

Vilka är dina bästa strategier för att tillämpa feminism i vardagen?
/L

Mina feministiska strategier utvecklas ju såklart hela tiden, tack gode gud. Jag tänker på systerskapet hela tiden, hur patriarkatet straffar kvinnor och vad det ger för effekt. Det sätter ju oss kvinnor i en sits där vi egentligen ska hata och motarbeta andra kvinnor, men nonne nonne. Jag försöker omfamna kvinnor hela tiden, oavsett om tålamodshatten trillar av då och då.

Jag tror att min främsta feministiska strategi är att hänga med andra feminister och att vi hela tiden för ett samtal om rasism, sexism, homofobi och andra förtryck. Att lära sig, och att verkligen vara öppen och mottaglig för att en har glapp i sin kunskapsbank och i sina erfarenheter, är en grundsten.

När jag var yngre trodde jag typ att jag var fullärd, little did I know. Det är också väldigt lyxigt att dagligen vara feminist, även om jag många gånger önskat att jag var helt oinsatt och levde med skygglappar.

Att vara feminist är min största identitet och den identiteten är föränderlig, jag har så många människor omkring mig som lär mig saker hela tiden, och jag lär dem.

Tilläggas bör, att en annan stabil grundsten i min feminism är att aktivt säga nej till manssolidariteten, det är ju patriarkatets lilla snuttefilt. Den är sunkig, luktar skit och är det vidrigaste jag vet. Den älskar att spela ut kvinnor mot varandra, boosta andra män och låtsas att den är go. Den är inte go, den är liksom allt jag hatar. Watch out för manstillvändheten!

Hur hittar man fler nya, grymma och smarta vänner?
/Rebecka 

Hej Rebecka. Jag tror verkligen på att make friends med personer som har samma intresse. Du kan ju närma dig dina intressen både på nätet och i verkliga livet, oavsett om det är feminism, hudvård eller handboll (oops alla mina intressen).

Jag träffar nya vänner hela tiden, personer som jag hittar och tänker, wow dem vill jag hänga med. Jag tror det är en fördel att vara kräsen, att verkligen känna efter om den här personen passar mig, inte tar energi och framför allt om en kan vara sig själv med hen. Vara sig själv är A och O tycker jag.

Hej Kakan! Det blir bara tydligare och tydligare att jag inte är skapt för att leva i ett så här kommersialiserat och marknadsanpassat samhälle. Problemet är både hur marknadslogiken gröper ur samhällets institutioner och hur det påverkar mig som person. Jag avskyr att det är som att alla borde marknadsföra sig själva hela tiden. Vad tänker du? Några tips?
/Lite vilsen

Kära Lite Vilsen. INGEN är skapt för det här kommersialiserade samhället, jo eventuellt män som älskar att köpa kvinnor och barn.

Dock tycker jag det är svårt att säga nej ibland. Tro mig, jag är också vilsen mitt i denna sjuka norm. Och den där normen försöker få oss att tro att det är det enda alternativet, men det är det såklart inte.

Asså jag ska vara ärlig, i mitt jobb eller liksom min karriär så ingår en portion marknadsföring av mig själv. Ibland kan jag hata den men ibland gillar jag de bra bitarna med att en arg, tjock feministflata gör sin grej. Jag tycker på många sätt också att jag alternerar mellan att finnas till för alla out there och gå och gömma mig.

Mitt tips är att göra vad fan du känner för. Du har ju uppenbarligen redan problematiserat detta för dig själv, prata om det med dina vänner, kollegor, skolkamrater eller familj. Ingen har dött av lite tjat, jag går själv under smeknamnet Tjötröven och mitt återkommande och ihärdiga käbbel har ändå tagit mig ganska långt.

Det är viktigt att ta sina analyser på allvar och också sin oro över det politiska systemet som sakteligen paralyserar oss. Hitta små strategier för att motverka hur det påverkar dig och hur du kan samtala om det. Du har ju redan en fantastisk hjärna!

Vad tänker du om att den svenska regeringen inte erkänner Västsahara?
/Bullen

Jag började jobba på Emmaus 2008 tror jag och Emmaus har sedan 70-talet varit en av de största organisationerna som jobbat för en befrielse för Västsahara. Inte bara för en befrielse utan också med att skicka ner kläder, skor och filtar till flyktingläger i den algeriska öknen. Utöver det skickas också flera hundra ton med konserverad fisk till flyktingarna.

Jag har en nära vän som engagerar sig mycket för frihetsrörelsen och jag blev intresserad och åkte dit. Dels för att det är en totalt bortglömd konflikt, det är trots allt Afrikas sista koloni och inte många har hört talas om att Marocko ockuperar Västsahara. Men också för att min feminism och politiska engagemang sträcker sig utanför Sveriges gränser, och att denna konflikt liksom inte gick att undgå. Och väl där, i lägren, blev jag helt blown away av västsahariernas organiserade kamp och deras samhälle generellt.

Att Sveriges regering inte erkänner Västsahara är förkastligt, det är odemokratiskt och en skam. Socialdemokraterna lovade ett erkännande innan förra valet och i och med erkännandet av Palestina (som ju går hand i hand med Västsahara som frihetskamp) borde nästa självklara steg att även ta ställning för ett fritt Västsahara. Men det är uppenbart att det är pengar som styr politiken och Sverige offrar sin tidigare övertygande solidaritet med Västsahara för mer makt.

Asså jag skäms så mycket, vad har hänt med Sverige, hur ryggradslöst kan ett land bli?

Ps. För alla som vill ha ännu mer av och om Kakan rekommenderas hennes blogg. Tack alla som skickade frågor ♥ Ds.

Publicerat 2016-03-02

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en penna

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen