Intervju med Arbetslinjens bildredaktör Rudy Loewe!

Text av Nora Mlik | Bang 2/2018

Rudy Loewe är gästande bildredaktör för Bangs senaste nummer Arbetslinjen! Hen har valt ut illustratörer som bland annat sätter ljus på afrofuturism. Rudy har precis tagit sin masterexamen på Konstfack inom visuell kommunikation och medverkar i de kreativa kollektiven Brown Island i Stockholm och Collective Creativity i London.

Självporträtt av Rudy Loewe

Hej Rudy! Hur kände du inför det här numrets tema Arbetslinjen, och inför årets tema för Bang – Framtiden?

– Jag var väldigt exalterad över att arbeta med dessa teman eftersom jag i mitt eget arbete har varit väldigt intresserad av afrofuturism, tankar om social dynamik och våra förväntningar på framtiden. Det finns en text som jag ofta hänvisar till, av Kodwo Eshun, som heter ”Further Considerations on Afrofuturism” (Ytterligare överväganden om afrofuturism, reds anm) som utforskar svartas representa­tion i science fiction och även hur de kan kopplas till förväntningarna på samtiden.

– Jag tycker att det är viktiga äm­nen, särskilt med tanke på den poli­tiska kontext vi lever i, de tekniska framsteg som görs och några av de förändringar som sker i lagstiftningen om integritetsfrågor.

Kan du beskriva några av de konstnärer eller konstverk du har valt för det här numret och varför du valde dem?

– Jag valde ut konstnärer som jag såg fram emot att arbeta med och som jag tänkte skulle passa bra till temat. Jacob V Joyce och Jazzy Mercedes arbetar med framtiden eller afrofutu­rism. Jacob har gjort en serie, ”If Doctor Who Was Black”, som en kan hitta på deras Insta. Den är fantastisk. Bianca Casco och Nathalie Ruejas-Johnson är Stockholmsbaserade konstnärer som båda har en riktigt fin ritstil och skapar konst som jag älskar.

Berätta lite om din egen konst, vad inspirerar dig när du skapar?

– Jag är en bildkonstnär och arbetar mest med teckning och printmaking. I mitt arbete försöker jag ta itu med teman som rör sociala frågor eller historia, och hitta sätt att göra dessa ämnen tillgängliga för en bred publik. Det innebär bland annat att göra serier om saker som kön och sexualitet eller svarta människors historier. Jag jobbar för närvarande på en serienovell om att växa upp i diaspora och hitta en koppling till den plats ens familj är från.

Berätta lite om affischen och omslaget till det här numret!

– Omslaget och affischen är skapade av Ebin Lee, en svart queer konstnär baserad i USA. Jag älskar hens arbete och jag gav hen bara temat Framtiden och en ganska öppen beskrivning. Hens bild handlar om att vara svart, queer och överväldigad av världen. Ebin ville att tittaren skulle tänka på utrymmen som en tillbringar tid i där du inte känner att en blir förstådd eller där du inte blir representerad.

– När jag tittar på den här bilden ser jag en vacker queer alien­femme – vilket gör mig superglad, för det finns något i det som känns bekant.

Vad gör du just nu?

– Jag håller på att avsluta min master i visuell kommunikation på Konstfack, som i princip har tagit över hela mitt liv. Utöver det har jag organiserat en del av kollektivet Brown Island här i Stockholm och Collective Creativity i London.

Hur ser du på jobb kontra kreativitet, hårt arbete kontra avslappning? Hur balanserar du de motsatta förhållandena?

– Jag tycker att det är svårt, för min kreativitet är mitt arbete. Så jag tycker för det mesta om vad jag gör och jag lägger mycket tid på det. Jag är ofta mer upptagen än jag skulle vilja va­ra och jobbar flera dagar i veckan än idealt. Men jag försöker också vara snäll mot mig själv genom att göra saker som att ha dagar i sängen och att äta vad jag vill.

– Jag vet att många konstnärer och arrangörer bränner ut sig genom att arbeta för mycket, och det är en lätt fälla att falla in i. Jag försöker sluta arbeta när jag kan, för jag vet att jag annars kommer överarbeta. Och när man växer upp i kapitalismen är det lätt att tro att vi måste jobba hela tiden och vara produktiva.

Har du någon favoritserie eller favoritkaraktär?

– Sedan jag började min master har jag hamnat efter i mina favoritserier. Men jag älskar Alana från Saga och Laura från The Wicked and the Divine. Maggie och Hopey från Love and Rockets-serien kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Alla mina favorit­karaktärer i serier kommer från att försöka att hitta queera feministiska karaktärer att bli kära i. Kanske är det lite kaxigt att säga, men en av mina favoritkaraktärer är också min egen! Det är min afrofuturistiska Medusa, som jag inte har fått tillräckligt med tid att arbeta på än, så håll utkik.

Bang blickar mot framtiden i år och vi undrar vad du drömmer om som aktivist och kreativ person, 50 år framåt?

– Jag drömmer om en plats där könsbegreppet helt kan rekonstru­eras för att inkludera ickebinära personer som inte fogar sig under det könsbinära systemet, en plats som är säker för människor som läses som synligt trans, en plats utan fängelser och medicinsk institutionalisering. En plats där vi bygger våra samhällen på omsorg om varandra. Om jag verkligen drömmer skulle jag vilja se ett slut på kapitalismen och se en kultur där människor kan göra saker de älskar, inte bara saker de måste göra för att överleva.

Den här texten publicerades i Bang 2/2018 med tema Arbetslinjen.
Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att prenumerera på Bang!

Publicerat 2018-06-05

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en penna

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen