Hej Åsne!

Bang 4/2015 | TEMA FILTER

Det var en tillfällighet att den prisbelönta norska författaren och journalisten Åsne Seierstad började rapportera från krig.

Du har rapporterat från Afghanistan, Mellanöstern, Irak, Libyen, Balkan och Tjetjenien. Varför började du resa till krigszoner?
När Ryssland gick in med trupper i Tjetjenien på nyårsafton 1994 var jag en nyutbildad journalist och befann mig i Ryssland för att jag hade studerat ryska och fått lust att resa till landet för att frilansa. Eftersom det här var före internet så var det väldigt svårt att komma åt någon annan information än den officiella versionen genom ryska medier. Så då bestämde jag mig för att resa dit och se med egna ögon vad som hände och flög dit med rysk militär. Det var skrämmande, men för att förstå en konflikt är det viktigt att vara på plats.

Efter det var det inte så att jag sökte mig aktivt till krig. Påsken 1999 arbetade jag på tv på NRK när en reporter skulle skickas till Kosovo. De flesta andra reportrar hade familj och kunde inte åka över påsken, så då tänkte mina chefer att det passade mig som var ung och hade rapporterat från ett krig tidigare.

Så då var det två krig och efter det blev det lättare att åka nästa gång. Men det går inte att vara en person som lätt drabbas av panik, det gäller att ha starka nerver.

Vad har du lärt dig om krig? Finns det något gemensamt?
Jag tycker att det är tydligt att krig väldigt sällan löser något. Snarare bidrar krig till att konflikten lever vidare. Det uppstår mer orättvisor och oförrätter att hämnas. Vi i vår tid har gripit till krig i ett allt för tidigt skede med tron på att militär kan lösa konflikter, men det funkar inte.

Konflikten i Tjetjenien kommer med all säkerhet att blossa upp igen. Samma sak i Afghanistan. Västs närvaro där ledde till att situationen stabiliserades men inget byggdes upp och kvinnors villkor har inte förbättrats, det är tragiskt. Eller Irak, kriget där är en av de faktorer som lett till IS och den förfärliga rörelsen.

Det sägs ganska ofta att kvinnor och barn är de främsta offren i krig. Jag har tänkt ganska mycket på det. Varför skulle kvinnor och barn lida mer i krig än vad män gör? Det har blivit till en slags sanning.

Vad är viktigt att tänka på för en reporter som skildrar krig?
Först och främst samma saker som i annat journalistiskt arbete. Att ha kunskap om situationen och historien, att se en händelse eller ett skeende från flera sidor, prata med många personer och få många olika bilder.

Det som är vanskligt i krig är att möjligheterna är mer begränsade. Det kanske inte går att ta sig ut ur ett område eller korsa en front och det kan vara svårt att få prata med dem man vill. Och så finns det ännu starkare intressemotsättningar som man måste ha med sig när man värderar det man får veta.

Finns det någon historisk konflikt du önskar att du fått rapportera ifrån?
Nej, det har jag inte tänkt på. Jag vill vara ett vittne till historiska händelser som sker här och nu, det är anledningen till att jag är intresserad av krig.

Vad bör en reporter i ett konfliktområde alltid ha med sig?
Det är som att packa för en fjälltur. Väskan ska vara lätt, för du kanske måste bära den själv hela tiden, och samtidigt ska den rymma allt som behövs. Om man har råd är satellittelefon bra. Nu för tiden är mobiltäckningen dock bättre än när jag började rapportera från konfliktområden.

Det viktigaste är medmänsklighet, inlevelseförmåga, empati och inte minst historisk förståelse. Ju mer du kan ju bättre kommer du kunna rapportera. Språkkunskaper är också en tillgång.

Berätta om en händelse som påverkat dig under dina resor?
När jag var i Kosovo för norsk tv skulle jag intervjua en pappa vars tonårsson blivit bortförd av serbiska soldater. Han berättade utförligt och var ganska omständlig, men i tv behövs kort material för ett inslag ska kanske vara två minuter. Kan du berätta om det här på 30 sekunder frågade jag.

”Jag har upplevt det värsta en person kan uppleva”, svarade han. ”Något som jag aldrig skulle önska att min värsta fiende utsattes för. Och du ber mig säga det på 30 sekunder”.

Jag höll ju med om det var orimligt. Så då bestämde jag mig för att sluta arbeta med tv och skriva i stället.

Den 10 december mottar Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur, bland annat för sina skildringar av vad krig gör med människor. Åsne Seierstad rekommenderar särskilt Zinkpojkarna och Kriget har inget kvinnligt ansikte. 

Publicerat 2015-12-10

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en penna

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen