Illustration: The Treasure Factory

Här finns det erotik!

Text av Vanja Hermele

Och så var vi där igen: de evigt pryda ­feministerna. Vanja Hermele finner det ­manliga ­tolkningsföreträdet på högvarv i en debatt som ­försöker tvätta erotik från politik.

Bandet, som vill ha en bild på en naken kvinna på alla fyra med ett koppel runt halsen och en läderhandske intryckt i ansiktet, skakar på lockarna och undrar: What’s wrong with being sexy?I det trevliga, oftast barnvänliga, litteraturprogrammet Babel händer plötsligt någonting oerhört. “Låt mig komma först”, hörs en ­manlig skådespelares släpiga röst som fortsätter: “viskade hon i en ton som inte tillät motsägelse. Med din mun, sedan blir det lättare för dig att komma in.”

Det är ur Nobelpristagaren Mario Vargas Llosas roman Den stygga flickans rackartyg man läser. I bakgrundens studioskuggor ­sjunker programledaren Daniel Sjölin djupt ner i sina cue cards.

“Kom inte än”, fortsätter den manliga skådespelaren och darrar lite på manschetten när han säger “jag tycker om att känna mig fuktad”.
Varför lät de inte en kvinna läsa det här, hinner jag tänka innan romanen kränger vidare på sin färd mot klimax. Kvinnans underliv beskrivs med några detaljer, hon får ha en liten klitoris och pubishår som kittlar huvudpersonens näsa. Romanens fittslickar­expert är lycklig, kanske lyckligare än han någonsin varit. “Jag kommer aldrig kunna betala dig för all denna lycka, stygga flicka”, säger romanens medelpunkt och kommer ut som sexköpare med oskicket att kalla sin partner för “stygga flicka”.

I Kulturnytts Nobelprissändning handlar det också om Mario ­Vargas Llosa. Tre manliga kritiker och en manlig programledare ­sitter i studion. De kommer snart in på ämnet gubbsjuka, det verkar svårt att undvika. Två av tre kritiker vill dock helst göra pittoreska tolkningar av Mario Vargas Llosas skildringar av kvinnor, flickor och sexualitet.

Den ena konstaterar glatt att romanerna har “fullt med originella färgsprakande ­kvinnor som drar in huvudpersonen i äventyr”. Den andra fyller i: “Ja, och det finns erotik också. Ingen annan författare har väl låtit bordeller ge namn till så många titlar?”

De snuddar inte ens vid utsikten att det skulle kunna finnas särskilda maktaspekter att förhålla sig till vid ett besök på bordellen.

I en av världens roligaste filmer, This is Spinal tap, finns en scen där det uppdiktade rockbandet får veta att deras skiva Smell the glove inte kommer att distribueras eftersom omslaget är för sexistiskt. Bandet, som vill ha en bild på en naken kvinna på alla fyra med ett koppel runt halsen och en läderhandske intryckt i ansiktet, förstår inte skälet. De bara skakar på lockarna och undrar: What’s wrong with being sexy?

Det är ungefär samma nollställda reaktion som kritiker nu ger prov på när de ska ­reflektera över förekomsten av sexism i Vargas Llosas litteratur: What’s wrong with being sexy? Här finns det erotik!

Vill man ha en fördjupad läsning av nobelpristagarens gärning får man i stället vända sig åt feministiskt håll. Den litterära analysen kombineras där med maktmedvetenhet, även när det gäller pseudo-universella och låtsasneutrala ämnen som estetik eller erotik.

“I kriget mellan könen har Mario Vargas Llosa ställt sig på den mäktiges sida”, skriver Kajsa Ekis Ekman i Dagens Nyheter (11 oktober 2010) och menar att det hade varit bättre om författaren helt hade avstått från att skriva om kvinnor, eftersom han ändå inte lyckas beskriva dem på annat än “slavköparsätt”.

Författaren och Latinamerikakännaren Nathan Shachar ger sig ut för att försvara: “Tål man inte höra kroppsdelar vid namn bör man avstå från Nobelpristagaren”, skriver han. Det är en rolig invändning, eftersom den lyckas förolämpa alla inblandade, inklusive Mario Vargas Llosa själv. Han skulle med ­ganska stor sannolikhet bli besviken om han fick reda på att de erotiska skildringar han lagt så mycket möda på bara upplevdes som sakliga redovisningar av kroppsdelars funktioner.
Analysen av makt och erotik ser Nathan Shachar också bara som en feministisk före­vändning för att öka prydheten i samhället och få svenska folket att släcka lampan när de närmar sig varandra.

I Svenska Dagbladet har diskussionen gjort kritikern Ulf Eriksson nedstämd. Den visar att vårt litterära klimat är provinsiellt, skriver han. Men Ulf Eriksson har fel. Det finns inget lantligt över en diskussion om hur estetik och politik förhåller sig till varandra, tvärtom är det ungefär det hippaste en kritiker kan ägna sig åt idag. Maktblinda litteraturanalyser däremot, är för bondläppar.
Ulf Eriksson presenterar en lösning som skulle kunna höja diskussionen ett snäpp: “Litterära texter kräver en förmåga att läsa med flera olika glasögon”, skriver han.

Tack för tipset, men det var ganska onödigt. Det är just en begåvning på det området som årligen avstyr hundratals kvinnor från att begå kulturframkallad harakiri när de läser klassikerna, tar del av kulturarvet eller lyssnar på den svenska musikskatten.
Det innebär en särskild kompetens att kunna se världen med andras glasögon än sina egna, ett förhållningssätt som också manliga kritiker borde försöka sig på någon gång – till exempel när de läser erotik av Nobelpristagare.

Publicerat 2010-11-30

3 Kommentarer

  • Anna-Maria Andersson says:

    Det är intressant att så få feminister, jag kommer inte på någon, kan tänka sig att diskutera ekonomins betydelse. Alla dessa kvinnor som skriver om sex och hoppar i säng: jobbar dom någonsin eller är dom till största delen försörjda av en karl eller drömmer dom om det? Makt handlar för mig om att arbeta heltid så att man kan betala hyran, betala räkningar och kanske unna sig en semester utomlands annars finns det en risk för att man som kvinna utvecklar en hora-mentalitet. Att gå på gatan och tjäna pengar och att få pengar av en enda karl: vad är skillnaden?

  • Emelie says:

    Fräsch kommentar.

  • Maria says:

    Det är en märklig kommentar Anna-Maria. Du menar alltså att den som tar emot pengar av andra har horamentalitet. Det är såklart underbart för den som är ekonomiskt oberoede, men hur fungerar det för arbetslösa kvinnor, kvinnor med bidrag, unga kvinnor, osv. Och varför ordet makt? Du kan ha lika mycket hormentalitet genom hur du kanske springer mäns ärenden på jobbet för att få den där lönen. Är din chef en man? för då får ju du dina pengar av en enda man. Trist att du gör en bedömning av andra på det sättet. Och, vad det sen egentligen hade med artikeln att göra är ju oklart.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en kaffekopp

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen