Fem frågor till Joan Wallach Scott

Text av Bangredaktionen | Bang 4/2011 | Det gudlösa numret

I kontrast till religion formuleras­ ­sekularism som en idé som står för ­mänsklig frigörelse­. Särskilt för kvinnor­. Men stämmer det? I Bang 4/2011 medverkar den amerikanska forskaren Joan Wallach Scott som ifrågasätter relationen mellan jämställdhet och sekularism. Bangredaktionen passade på att ställa några frågor.

Joan Wallach Scott är ­historiker, genusvetare och professor i samhällsvetenskap. I Bang 4/2011 publicerar vi artikeln För kvinnors skull, som är ett utdrag ur en nypublicerade essä av Scott. Förra året kom hennes bok Slöjans politik ut på svenska. Den handlar om Frankrikes beslut att 2004 förbjuda religiösa symboler och slöja i offentliga skolor.

Varför började du forska om slöjan?
– När jag arbetade med min bok om jämlikhets­rörelser i Frankrike, Parité: Sexual Equality and the Crisis of French Universalism, undersökte jag hur kvinnor på olika sätt krävde att de skulle inkluderas i det politiska systemet. Ungefär sam­tidigt började slöjan debatteras i Frankrike. Då insåg jag att även de debatterna handlade om vem som inkluderas: Kan muslimer, vars religiösa praktik sker offentligt, någonsin räknas som fullvärdiga medlemmar i det sekulära Frankrike?

När du skrev Slöjans politik hade Frankrike förbjudit religiösa symboler, inklusive huvudduk, i offentliga skolor. Sedan dess har Frankrike även förbjudit burka på offentlig­ plats. Vad anser du om det?
– Jag tycker att förbudet mot burka, liksom förbudet mot slöja i offentliga skolor, är ett stort misstag. Det är bara symboliskt, även om det motiveras med säkerhetsskäl. Förbudet är ett sätt att säga att inte bara kvinnor i burka utan också muslimer i allmänhet inte är välkomna i Frankrike om de inte ­anpassar sig till vissa regler. Det är dessutom väldigt få kvinnor som bär de här plaggen. Förbudet är ett orättvist sätt att straffa dem för deras religiösa tro, vilket är ett brott mot religionsfriheten. Jag tror att förbud öppnar upp för ännu mer diskriminering av muslimska kvinnor som bär till exempel hijab.

Sedan förbudet trädde i kraft har fransk polis arresterat kvinnor med burka och det finns rapporter om våldsamma attacker mot kvinnor som bär plagget. Vad är din reaktion på det?
– Det är inte överraskande att folk tar på sig uppgiften att bestraffa kvinnor i burka när staten utsätter den gruppen för diskriminerande behandling. Rasistiska attityder släpps lösa och kvinnorna blir måltavla för våld. Polisen gör sitt jobb, så det går inte att anklaga dem i första hand. Det är staten som har godkänt ­lagen, huvudsakligen som ett sätt att blidka främlings­fientliga uppfattningar, så det är staten som ska hållas ansvarig för det våld som kvinnorna utsätts för.

I diskussioner om burkaförbud lyfts ofta att det finns kvinnor som tvingas bära burka eller niqab, i både demokratiska och totalitära stater. Vad tänker du om argumentet att förbjuda burka i solidaritet med kvinnor som inte har något val?
– Det är en sak att tvingas att bära slöja, som i Iran eller Saudiarabien, och en annan sak att välja att bära den. Alla kvinnor som bär dessa plagg är inte tvingade att göra det, många väljer det själva på grund av sin tro. Det är komplicerat! Jag tror inte heller att ett förbud mot burka kommer att frigöra kvinnor som tvingas att bära den, det kommer bara att göra de kvinnorna ännu mer isolerade. Staten borde över huvud taget inte berätta för kvinnor vad de ska ha på sig. Det borde inte vara ett tvång att bära slöja och inte heller ett tvång att ta av sig slöjan.

Du ifråga­sätter kopp­lingen mellan jämställdhet och sekularism. Varför tror du att det är så vanligt att argumentera mot islam för kvinnors skull?
– Jag tror att det finns åtminstone tre orsaker­. För det första: Beskydd av kvinnor är ett tema som ofta används för att rättfärdiga staters ingripanden. Kvinnor framställs som offer, “det svaga könet­“, så att hävda att muslimska kvinnor behöver skyddas (från barbariska muslimska män) klingar bekant. Då talar man om kultur och säger att ­deras kultur tillåter den här underordningen av kvinnor. Vårt mer ”civiliserade”, sekulära samhälle anses inte göra det. Den kultur av manligt våld som finns här förklaras i stället som individuella avvikelser och psykoser. För det andra: Fokuset på jämställdhet ersätter­ helt diskussioner om social och ekonomisk rättvisa och diskriminering av minoriteter förbises eller betraktas som irrelevant. I stället för att se minoritetsgrupper som utsatta framställs muslimska kvinnor som offer enbart för muslimska män. På så sätt blir vita regeringar i väst de muslimska kvinnornas räddning! Och för det tredje har kön och sexualitet kommit att bli testen med stort T på demokrati. Det är ett sätt att göra västerländska förhållningssätt universella. I och med att kön alltid associeras mest med kvinnor hamnar fokus på kvinnor även här. Deras tillgänglighet för män understryks, liksom deras synliga, fysiska attraktionskraft. Att det här är ett sätt att se på kvinnors ”frigörelse”, inte ett allmängiltigt perspektiv, struntar man i. Det längre originalet till Joan Wallach Scotts artikel i Bang 4/2011, essän ˝Sexularism˝, är publicerad i Scotts senaste bok The Fantasy of Feminist History­ som kom ut på Duke University Press i oktober.

Publicerat 2011-11-29

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en dörr

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen