Fast i TV-huset

Text av Alice Bratthammar, Amanda Ivanović och Mustafa Hussein, medlemmar i Pantrarnas skrivgrupp som leds av poeten Johannes Anyuru

Torsdagen den 31 januari 2013 skulle tre av ungdomarna som var med under de så kallade Instamgramupploppen i Göteborg ha varit med i SVT Debatt. Två av dem hade skrivit en artikel om sina upplevelser i Aftonbladet. Men när programmet startade var de inte med. I den här texten beskriver de själva vad som hände den kvällen, innan sändningen.

cc szeke

90-talister däremot får kommunikationsmedel nertryckta i handen med oändliga metoder och former för interaktion med hela världen, ett oändligt bibliotek av information och kunskap, vad väljer du och göra? Jo, du valde att ta en bild på dig själv när du gör pussmun på toaletten. Grattis, jag hoppas att du är stolt över din insats till mänskligheten.

Så skrev riksdagsledamoten Hanif Bali (M) på sin blogg (www.hejahanif.se) måndagen 28 januari som svar på vår text i Aftonbladet. Ett dygn senare såg exakt samma stycke ut så här:

90-talister däremot får kommunikationsmedel nertryckta i handen med oändliga metoder och former för interaktion med hela världen, ett oändligt bibliotek av information och kunskap, vad väljer du och göra? Att beskylla samhället för dina tillkortakommanden.

Vad sägs om att surfa in på Khan Academy och lära dig matte? Eller till Codeacademy och lära dig programmera? Du har alla möjligheter i världen att ta dig ut ur utanförskap, och var inte orolig, du är fantastisk, du är en stjärna och du kan själv.

– Släpp ut oss då!
– Jamen ni får inte göra det här! skriker studiochefen eller vad hon är, den ansvariga-för-vilka-som-ska-vara-med-tanten.
– Ni måste förstå att det här är ett hus som är bevakat. Av vakter och det ena med det andra!

Vi springer genom SVT-palatset. Vadå vakter? Vad ska vakterna göra då? Hålla fast oss och dra oss in i studion? Vi vill inte vara här. Vill ut.

Vi skulle varit med i Debatt som snart ska börja sändas. Vi tackade ja för att faktiskt prata med politiker om en massa problem som vi ser runt oss i samhället, bland de unga, men direkt när vi kom med taxi fick vi känslan att det bara skulle handla om att sätta ungdomar mot varandra som kamphundar framför en miljon tittare. Andra ungdomar som vi inte visste skulle vara där var där. När vi pratade med dem började de på SVT försöka dra isär oss, sa att vi måste gå och sminkas och sånt. Sen hörde vi folk som jobbade där prata om att det fanns ett manus till debatten. What the fuck? Vi såg till och med att de stod med ett papper med färdiga repliker, att först skulle Alice säga detta, sen polisen detta, sen nästa person detta. Allt var redan uppgjort … vad äckligt det kändes.

Två personer följer efter oss och försöker stoppa oss från att komma till utgången.

– Man får inte gå ensam här!, ropar en av dem, en studiochef typ.

Tevefolket känns skumma, som dockor. Vi har sagt att vi inte vill vara med och vi frågar hela tiden: Men var är utgången då? De säger att vi går fel, att vi ska vända och gå tillbaka. Men vi vänder inte. För det går att läsa av en människa. Den här kommer vara trevlig, den här otrevlig, vi läser av. De här personerna … tänk dig en skyltdocka som visar upp kläder. Det här är skyltdockor som visar upp SVT.

– Ni kommer inte ut om ni går den vägen. Följ med mig nu!

Irritation. Blåsta. Vi skyndar oss genom korridorerna. Ser folk som sitter vid datorer och jobbar med annat. Ett bord med saft och godis och kakor. Gick vi inte förbi det på väg in? Jo.

Kolla. Alla har tappat hoppet. Ungdomar går inte själva och försöker prata med politikerna. Vi trodde att vi skulle få ställa riksdagsledamoter mot väggen om de här frågorna. Till exempel skulle riksdagsledamoten Halif Bali som svarat på vår text varit med. Vi ville konfrontera honom för saker han skrivit om oss. Han kritiserade vårt utseende när vi hade kämpat för att få ihop 8000 tecken. Sen ändrade han det till några tomma meningar om att “du är en stjärna”. Men han drog sig ur två dagar innan sändning. Vi drog oss inte ur ändå, för det skulle vara andra politiker där. Vi ville ta chansen. I Pantrarna har vi lärt oss att våga ta plats, försöka styra själv, ta över. Men det finns ett manus. Hur ska vi få fram något om det finns ett manus? Fuck. De skiter i oss vad vi än gör, vad vi än har att säga, våra ord betyder ingenting.

Ämnet för debatten ska inte vara politik alls. Ämnet ska vara: “Pizzan kommer snabbare än polisen.” Det hörs redan där hur diskussionen kommer att gå. Okej att det är en rad ur vår text. Hela vår generation säger så. Okej att vi har viss kritik mot polisen. Men vi skrev också andra rader. Vi har hjärtan, skrev vi. Vi är här för att världen är så falsk, skrev vi. Vi är inte dumma. Vi har rätt att vara här. Vi skrev så. 8000 tecken. De valde just den där meningen om polis och pizza som titel på debatten. Det fick vi också veta i kväll, när vi kom hit. Ännu en överraskning. Det är som att de har ändrat allting för att passa in i en berättelse som redan har början och slut. Ungdomar mot polisen. Alltid samma. De lyssnar inte. Ingen lyssnar. De har säkert fixat med manuset under hela veckan, ska de ändra det bara för vår skull? Aldrig. Vi vill prata om politik. Om vår framtid.

Folk sa att detta skulle hända. De sa var försiktiga, de är rovdjur. Men vi ville testa. Och det här är så pass viktigt. Vår text, att vi är med i Pantrarna, vårt budskap.

– Var är utgången då? säger vi igen. Svaret:
– Ja, det är inte här borta, för nu hamnar ni i redigeringsrummet!

Det är så stort här, så jävla många korridorer, och de fortsätter skrika:

– Stanna, stället är överbevakat, ni ska åt andra hållet för att komma ut.

Vi börjar undra, de kanske har rätt, vi kanske ska vända?

Det är Amanda som leder vägen. Hon säger hela tiden emot tv-folket, hon säger att hon har bra minne och att hon kommer ihåg detaljer som att hon såg en stor spegel på väg in, och bordet med godis som vi passerade nyss.

Vi andra följer efter henne för det känns som att om vi stannar kommer de bara övertala oss att vara med ändå, fast vi inte vill. Alltså de är riktigt hotfulla, de säger att vi måste vara med, att vi har kommit överens. Men kom vi överens om titeln på debatten? Nej. Kom vi överens om att vi bara skulle sitta och tjafsa om vad polisen gjorde en viss dag, stället för att prata om den här hopplösheten inför framtiden som så många i vår generation känner, varje dag? Nej.

Amanda möter en annan tjej från SVT i hallen och skyndar sig att fråga henne efter utgången innan de andra som vill ha kvar oss hinner ikapp och börjar göra kaos med hela situationen. Den tjejen pekar att vi faktiskt går åt rätt håll.

Vi kommer till en trappuppgång, springer ner för trapporna fort som fan. Det är som en flygplats där nere, när du ska till din gate du vet? Säkerhetskontroll, låst, slussar.

– Ni kommer inte ut här!

Tv-personerna har hängt efter oss. Vi står här. Vi ser lobbyn, vi ser natten där ute nu. Det är bara att glasdörrarna, slussarna, är låsta.

Vi undrar vad folk kommer tänka när de ser att vi inte är med i programmet. Vår skrivlärare som är med oss har lovat att stanna kvar och försvara oss om polisen eller politikerna hoppar på vår text igen. Vi ber honom försöka få debatten att det finns en klyfta mellan ungdomar och politiker, en klyfta som växer varje dag och att klyftan växer ännu mer när politikerna inte ens klarar av att läsa en text utan att börja kritisera våra kläder, våra ord, vårt utseende.

Vårt budskap – kommer det verkligen komma fram i tv? Kommer någon kunna fatta den här panikkänslan, att allt är uppgjort? Kommer folk fatta att det är därför våra stolar är tomma? För att det finns ett manus. Ett manus till en debatt.

Folk kan tro att vi sover eller vad som helst.

– Hur kommer vi ut genom dörrarna? Hur låser man upp?

Så besvikna. Vi känner oss dumma, att ens ha gått på deras skitsnack.

– Om du hade lyssnat på mig från början så hade ni kommit ut en annan väg. Man kommer inte ut här! säger en av tv-personerna.

Men vi behöver ingen lärare för att läsa bre. Lära oss tänka kritiskt. Mustafa bara:

– Lyssna, kolla, lyssna nu.

Han har sett en grön knapp och undrar om den inte har med de låsta slussarna att göra. Han undrar om de inte försöker lura oss en sista gång när de säger att det är låst här nere. En av tv-personerna avbryter honom och ryter:

– Tyst med dig!

Mustafa bara:

– Tyst med mig?

Det är vår skrivlärare som trycker på den gröna knappen till slut. Slussarna öppnas. Vi tränger oss in allihop på en gång, vill bara ut. Vi fastnar i varandra, får nästan inte plats.

– En i taget!

Vi kommer ut i lobbyn. Vi skrattar, känner sån jävla lättnad. Vad hände precis? Hur kan de göra så mot folk? Vi är tvungna att tänka en extra gång om det vi var med om verkligen har hänt. Det känns som att ha varit i en labyrint, ett spel. Psykos.

Vi vill nå ungdomar.

Vi går ut i natten, om 20 minuter kommer våra mobiler explodera, varför är ni inte med i tv, vad händer och så vidare. Massa sms och samtal. Folk skriver redan: Lycka till i debatten.

Skum känsla, som att vi är i en annan tid nu än alla andra. I en berättelse där vi inte ska vara med i tv i kväll. Utanför manuset. Friska luften träffar oss, typ hey reality. Känslan är så bra, som att ha gått igenom något tvärhemskt och klarat sig till andra sidan. Vi vet att vi kommer skriva om det här. Pennan är mäktigare än svärdet. Låt dem aldrig säga till dig att ditt sätt är fel. När de kommer för att läxa upp – sätt dig ner.

När det är debatt ska alla få säga exakt vad de vill. Vi ville säga att vi skrev en text om att det är kaos i vår generation för att ingen bryr sig om oss. Vi har inget otalt med andra unga. Några av dem som SVT trodde att vi skulle gräla med har till och med lagt till oss som kompisar på Facebook nu, eftersom vi fick chansen att mötas face to face och snacka innan de delade på oss med det där du ska sminkas la la la.

Det kommer snart vara uppenbart att de försöker att lura dig. Vi vill säga vad vi tycker på ett bra och äkta sätt. De ville styra oss. Det är inte det vi söker.

Vi räddade oss själva från fantasivärlden. Back to reality.

Vi vänder oss om och ropar till tv-folket:

– Lycka till med er show!

Vi besegrade dem genom att inte ens vara där.

All makt åt folket.

 

Publicerat 2013-03-27

17 Kommentarer

  • Stefan says:

    Bra gjort! Finns ingen anledning att delta i det programmet. Formatet handlar, precis som ni skriver, om att hetsa olika uppfattningar mot varandra. Det är låg och skamligt, och dessvärre säkert bra TV enligt någon sorglig skala. Äkta känslor – det vill folk ha.
    Det ni vill ha, som jag tolkar det, är en diskussion och en dialog. Mellan unga och vuxna, mellan unga och politiker, mellan vem som helst och politiker. Bra, fler sådana initiativ. Men minns att medan respekt är en av beståndsdelarna i en diskussion och en dialog så handlar en debatt om att vinna. Man går inte därifrån med en överrenskommelse, man går därifrån som vinnare eller förlorare och inget har förändrats. En diskussion däremot handlar om att komma överrens om något.
    Jag hoppas ni får komma till tals i mer begåvade sammanhang där ni kan göra er hörda, bli bemötta med respekt och bli tagan på allvar. Ni är vår framtid, min framtid och det är oacceptabelt att låta framtiden bli förnedrad i TV. Jag stöttar ert agerande till fullo!

  • Erin Winslow says:

    Jättebra att ni tog ställning!!! Låter som de hela var ett rent \"set-up\" & ingen riktig debatt alls.

  • Nicklas Foresti says:

    Ni är grymma!

  • Linda says:

    Grymt bra gjort!! Låt ingen, varken människa eller manus, styra er. Ni ska vara stolta över er själva!

  • Emm says:

    Begriper inte riktigt, fegade de ur? Kan nån översätta?

  • Rebecka says:

    ni är mina idoler!

  • Ida says:

    Heja er! Raka ryggar och huvuden på skaft!

  • Chris says:

    Bra att sanningen om manusstyrda \"Debatt\" kom fram. Än en gång visas \"fulTVs\" sanna ansikte.

  • Simón says:

    Era texter kommer va GULD värda för att fånga de ungas vinkel i dagens samhällsklimat. Tungt.
    All makt åt folket!

  • Mia says:

    Inte för att försvara svt men för att en tvproduktion med flera människor skall fungera måste de veta vem som skall tala och när för att kunna fånga det bildmässigt dvs reaktioner i kameran osv.
    Det finns allt ungefärliga scheman för vilka repliker som ligger var(manus). Hur ska programledaren annars vet vem hon skall vända sig till.
    Jag tycker det var synd att ni hoppade av en chans att förklara era erfarenheter i nationell tv även om jag förstår att det kändes upplagt emot er.
    Menar bara om ni reste er upp och gått mitt i sändning hade statementet antagligen blivit starkare.

  • Hiro says:

    Ni är bäst!
    Hur sprider vi verkligheten?
    Egen tv?
    Kampkramar från Skåne!

  • Anne Kekki says:

    Vill bara säga att detta är det bästa jag läst på länge, det känns som om jag är med er instängda i era kloka åsikter som ej får höras. kram

  • jeli seger says:

    verkligen ,det e ingen debatt. upplägget e bara att de ska bli bråk o alla tala i mun på varann-skräp teve.
    skulle man låta folk tala till punkt o fråga vettiga frågor o skippa alla utfyllnads personer som e där bara för att säga kontroversiella idiot-kommentarer i stil med big brother såpor, så kanske man faktiskt skulle komma fram till nåt,ta samhället ett steg framåt.Men de e ju inte debatts mål dom vill sälja \"lösnummer\".
    Ni e skitbra fortsätt kämpa o ha fötterna på jorden!

  • Amanda o Alice says:

    Tack allihopa!!! Tillsammans kämpar vi.
    Problemet är också att de sitter bara o pratar om problem. Men? LÖSNINGEN då? Vad ska vi konkret faktiskt göra för att lösa det problemet man pratar om…

    Tack ännu en gång kram på er

  • Carl Sidenvall says:

    Shit vad modigt! Själv hade jag nog manipulerats. Stort cudos till er. Kan tipsa om http://takespace.se som är till för att alla som har något viktigt att säga ska kunna göra det publikt utan censur och manipulation. Kolla om det är något för er.

  • Anne, Falun says:

    Det gör mig glad att höra att ni valde att inte ställa upp i spelet. Debattprogrammen tjänar på att framställa verkligheten som svart-vit och tyvärr påverkar det nog människors sätt att se på världen också, ett litet steg i taget.

  • Claes says:

    Det är tufft att ni tar makten över era liv och bestämmer hur ni vill ha det. Fler borde göra det. Ni skriver bra, fortsätt att öva och öva och fortsätt att försöka bli publicerade i de media som är intresserade av era berättelser. Om ni inte får utrymme så får ni driva er egen media! Lycka till!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en mössa

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen