En våt Avpixlatdröm

Text av My Vingren | Bang 1/2016 | TEMA EKONOMI

I början av januari hamnade sexualbrott i det offentliga rummet högt upp på den mediala agendan. My Vingren skildrar hur det gick till när populistiska sajter satte agendan när nyhetsmedier skulle skildra sexuella trakasserier på en festival.

Det är på Facebooksidan Nettwerk-Köln som de första berättelserna publiceras. Snabbt laddas videoklipp från nyårsnatten upp på Youtube. Videoklippen är skakiga och många gånger utan ljud, flera gånger tappas telefonen som filmar. Telefonen tas upp av någon men tappas snart igen. Händer tränger sig innanför tröjor, en kvinna gråter, en hand vrider hårt om hennes bröst.

Nyheten når svenska redaktioner den 5 januari när TT skriver en nyhetsflash om att Kölns borgmästare kallade till krismöte för att hantera en våg av anmälningar om sexuella övergrepp och rån under nyårsnatten. Dagen innan har svenska högerextrema och populistiska sajter som Avpixlat och Fria Tider skriver om händelsen.

Det här är vad som hände sen – ett händelseförlopp där poulistiska nyhetssajter tar chansen att utnyttja en situation för sin egen propaganda och där nyhetsredaktioner misslyckas med sitt uppdrag: att skildra vad som har hänt.

I Köln pekade Borgmästaren snabbt ut män med nordafrikanskt eller arabiskt utseende som gärningsmän. Drygt en vecka efter händelsen höll den tyska islamfientliga rörelsen Pegida en demonstration med ett invandringskritiskt budskap. Demonstrationen blir våldsam och polisen i Köln tvingades upplösa samlingen med hjälp av vattenkanoner.

Redan från första stund, det vill säga dagen innan TT skickade ut en nyhetsflash om vad som hänt på nyårsafton i Köln, hävdade exempelvis Avpixlat att svenska nyhetsredaktioner medvetet undanhållit nyheten. Avpixlat, Fria Tider och liknande populistiska nyhetssajter har länge hävdat att etablerad media medvetet undanhåller sanningen om invandrares, och då speciellt muslimers, kriminalitet.

Nyhetsrapporteringen om händelsen i Köln hade inte ens hunnit svalna innan nyhetssajten Nyheter Idag, en ifrågasatt sajt med täta kopplingar till SD och Piratpartier, publicerade ytterligare ett påstående om mörkning. De menade att DN medvetet låtit bli att publicera ett avslöjande om omfattande övergrepp under ungdomsfestivalen We Are Sthlm i augusti 2015. Enligt Nyheter Idag så skulle DN agerat så av hänsyn till att förövarna var ensamkommande pojkar och män från Afghanistan och Syrien.

Dagen därpå publicerade DN ett eget avslöjande om samma händelse, där DN menade att det var Polisen som medvetet mörkat förövarnas etnicitet.

Trots att ingen ännu var gripen eller officiellt misstänkt så pumpades budskapet om att polisen mörkat övergrepp under We Are Sthlm ut i alla nyhetskanaler. Svenska Dagbladet har samlat alla sina artiklar om övergreppen under festivalen i en digital databas.

Bland rubrikerna går att läsa att ”Olika kulturer har olika acceptans för skitstövlar”, att Kristdemokraterna uppmanar till utvisning av de som begår brott i Sverige, något som redan gäller för alla brott som leder till fängelse, och en artikel om ensamkommande barn och sexualundervisning.

På ledarsidan beskrivs en ängslig ordningsmakt som är restriktiv med uppgifter om hudfärg av rädsla för att framstå som rasistiska eller SD-vänliga. Det ser ungefär likadant ut i andra medier. Förövarna beskrivs som asylsökande från Nordafrika. Sydsvenskan, TT, Aftonbladet, Expressen och de flesta lokaltidningar rapporterar okritiskt nyheten vidare.

Till skillnad från vad de främlingsfientliga sajterna påstår så försöker ingen ”mörka” förövarnas etnicitet. Det är pojkar och män med mörk hudfärg och mörkt hårt som pekas ut. Experter citeras. Säger att situationen är unik. En helt ny typ av våld. Utrikesminister Margot Wallström fördömer. Statsminister Stefan Löfven fördömer.

När en internationellt uppmärksammad händelse sker kommer lokala versioner alltid vara intressanta, det är den självklara mediala logiken. En av de mest kända och praktiserade teorierna kring nyhetsvärdering är skapad av en tysk mediaforskare vid namn Henk Prakke. Enligt teorin så finns det tre kriterier som avgör hur väl mediakonsumenter tar till sig nyheter. Det är tidsavstånd, geografiskt avstånd och kulturellt avstånd.

Om det händer något stort, men som är långt borta, kommer alltså en liknande nyhet få ännu större genomslagskraft om det har hänt i närheten av oss. I det avseendet var nyheten om de sexuella trakasserierna under We Are Sthlm som taget från en våt Avpixlatdröm. Nyheten var skrämmande lik händelserna i Köln och de liknande övergrepp som rapporterats om även från Hamburg under nyårsnatten. Dessutom handlade nyheten om en myndighet som medvetet fört folket bakom ljuset.

De allra flesta redaktioner för intensiva diskussioner kring hur och vad de ska publicera angående förövares etnicitet. Den allmänna förhållningsregeln innebär att man bara publicerar uppgifter som anses ha betydelse för berättelsen. Etnicitet kan alltså vara meningsfullt att skriva ut ifall det finns en förklaring eller ett motiv som förklarar handlingen. Hatbrott är ett sånt exempel. Men i en tid där allmänhetens förtroende för etablerade medier sjunker agerar redaktioner nervöst.

Varje gång man bara publicerar uppgifter som har betydelse för berättelsen kommer Avpixlat att uppmärksamma det och skriva ut exempelvis hudfärg. Vid varje tillfälle kommer Avpixlat enligt den egna världsbilden att ”bevisa” att de etablerade medierna mörkar.

På det här sättet flyttar rasistiska nyhetssajter gränserna för hur svensk nyhetsrapportering kan se ut. När medier av rädsla för att kritiseras för mörkläggning börjar publicera etnicitet, hudfärg och andra attribut som egentligen inte behövs för att förklara nyheten kommer konsekvensen bli att en viss hudfärg eller en särskild hårfärg reproduceras som problemet.

”Trots att ingen ännu var gripen eller officiellt misstänkt så pumpades budskapet om att polisen mörkat övergrepp under We Are Sthlm ut i alla nyhetskanaler.”

Journalisten Erik Fichtelius, hedersdoktor i medie- och kommunikationsvetenskap, myntade begreppet konsekvensneutralitet. Det syftar på att media ska rapportera det som är sant och relevant utan att ta hänsyn till vilka som gynnas eller drabbas av nyheten. Men gjorde verkligen DN det när de publicerade reportaget om att polisen har mörkat uppgifter om sexövergrepp av hänsyn till förövarnas etnicitet?

Vid en närmare granskning visar det sig att DN inte verkar ha granskat de ursprungliga källorna, alltså polisanmälningarna som upprättades under We Are Sthlm. I stället baserar de berättelsen utifrån interna rapporter från festivalen och uppgifter från enskilda källor.

Det är svårt att förstå varför. Kanske är det tidsbrist, stressiga nyhetsklimatet eller okunskap kring vilken typ av vardagliga övergrepp som flickor och kvinnor idag blir utsatta för. En relativt vardaglig händelse, att bli tafsad på under en konsert, slås upp som en spektakulär händelse på grund av förövarens påstådda etnicitet.

DN avslöjande kom dessutom bara timmar efter att Nyheter Idag publicerade kritiken mot redaktionen. Kanske var de på DN så måna om sitt anseende att historien skyndades på.

Hos Stockholmspolisen finns 36 anmälningar från We Are Sthlm, anmälningar som visar upp en annan bild än vad både DN och sajter som Nyheter Idag berättade. I 16 av de totalt 30 tillfällena så är gärningsmännen okända. I fyra av anmälningarna har de misstänkta gärningsmännen kopplingar till Afghanistan. Bara ett av fallen har lett till åtal. Det är en femtonårig pojke som mot sitt nekande dömdes till ungdomstjänst för att ha sexuellt ofredat och misshandlat två fjortonåriga flickor.

På forumet www.ungdomar.se skriver flera ungdomar om händelserna. Ingen skriver om etnicitet, ingen skriver om samordnade attacker från ensamkommande flyktingbarn. I stället beskriver de en tröttsam verklighet där unga tjejer får räkna med att någon lägger händerna på ens höfter eller runt midjan ifall du står mitt i smeten under en konsert.

De pratar gemensamma strategier för hur man kan hantera liknande situationer i framtiden, de diskuterar huruvida tjejer utsätter killar för samma sak. Inte någonstans i tråden skriver de om etniciteten bland förövarna.

Polisens bild är densamma. Värt att uppmärksamma är också att festivalledningen för We Are Sthlm den tolfte augusti 2015, alltså under tiden festivalen pågick, i Sveriges Radio berättade om att We Are Sthlm har haft problem i flera år med att besökare utsätts för sexuella trakasserier och att arrangörerna därför satsar extra mycket på att stoppa det.

Som sagt, de enda tillfällena som det anses vara journalistiskt intressant att publicera förövares etniska, religiösa eller kulturella bakgrund är när det är relevant för att förklara motiv. Hudfärg eller signalement kan vara intressant när polisen gör efterlysningar men att publicera förövares etnicitet vid andra tillfällen ger sken av att det har ett värde, en koppling till brottet.

Stanley Cohen är en kriminolog som har studerat hur media producerar och reproducerar normer och föreställningar kring brott och förövare. Han menar att media har en avgörande roll både som konstruktörer av sociala problem men också som brottskonstruktörer. Stanley Cohen myntade begreppet moralpanik, ett begrepp som skulle förklara samspelet mellan medier, samhälle och brott. Moralpanik drivs ofta av medier och leder till en stor inverkan på politiska beslut. Ett mönster som tydligt följs i rapporteringen av We Are Sthlm.

Utan förtroende är journalistik meningslös. Om allmänheten börjar misstänka att nyhetsurval eller nyhetspresentation gjorts för att gynna eller missgynna särskilda intressen kommer förtroendet snart att urholkas. Det är därför opartiskhet och saklighet är så viktigt. Problemet uppstår när populismen tränger allt längre in i benmärgen.

Vikten av opartiskhet och fakta visar sig gång på gång. Under kort tid har ensamkommande flyktingbarn den senaste tiden blivit anklagade för att ha trakasserat kvinnor på badhus, att ha utsatt unga tjejer för trakasserier på We Are Sthlm och anlagt bränder på flyktingförläggningar. Det finns inga bevis som visar att det var ensamkommande som var ansvariga för badhusattackerna eller anläggningarna. Tvärtom ifall man ska lyssna på brandkåren, poliser och andra insatta.

I samma veva bestämmer sig nazister och fotbollsfirmor för att göra gemensam sak och ”skydda” svenska kvinnor genom att misshandla ensamkommande barn.

Media ska inte bry sig om konsekvenserna i sitt rapporterande. Det vore demokratiskt livsfarligt. Men motsatsen är inte att medier ska publicera precis vad som helst heller. Då blir journalister en del av den rasistiska rörelsens informationskrig.

Publicerat 2016-03-02

One Comment

  • […] EN VÅT AVPIXLATDRÖM Precis när 2016 var nytt hamnade sexualbrott i det offentliga rummet högt upp på den mediala agendan. Journalisten My Vingren skildrar hur det gick till när populistiska medier satte agendan för hur nyhetsmedier skulle skildra sexuella trakasserier på en festival. […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en tom kakskål

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen