Nawal El Saadawis böcker svartlistades och censurerades men fortsatte spridas och översättas runtom i världen. FOTO: ADAM IHSE, TT

En feminist är född

Text av Nora Mlik | Bang 1/2019

Nawal El Saadawi berättar för Bang om hur feministen i henne föddes och gjorde livslångt motstånd trots oerhörda prövningar. Bangs redaktör Nora Mlik har intervjuat den egyptiska kvinnorättskämpen, läkaren och författaren.

Vilket är ditt tidigaste minne av att stå upp mot patriarkatet?

– Jag växte upp i en liten by vid Nilens delta i Egypten. Jag såg hur flickor runtomkring mig utsattes för förtryck – de blev könsstympade och giftes bort med äldre män. De var bara barn, nio–tio år gamla. De levde eländiga liv och blev slagna. Jag var bara ett barn själv när jag fick upp ögonen för förtrycket mot flickor. Jag kände givetvis inte till ordet patriarkat då, men jag kände att det var något som var fel med systemet. Jag hörde mina föräldrar och vuxna omkring mig säga att det var Gud som hade skapat kvinnors öde: att de skulle bli slagna av sina män, att flickor skulle stympas genom kvinnlig omskärelse, giftas bort med äldre män och att de skulle underkasta sig och lyda. De sa att Gud tillät det, och då gjorde jag revolt mot Gud. Jag sa: ”Nej, Gud ska vara rättvis. Och om han inte är det är jag inte beredd att tro på honom.” Jag gjorde uppror mot Gud, mot min far och farfar, mot alla män. Men även mot de kvinnor som accepterade förtrycket. Jag hade en dagbok där jag skrev ner minnen, vilket hjälpte mig mycket. Jag kände som sagt inte till ordet patriarkat, men jag visste hur det var att uppleva det när jag var barn.

Vad var frihet för dig?

– Frihet för mig som barn var att få gå i skolan, eftersom barn i min by inte fick det. Flickor giftes bort, men jag gjorde uppror mot äktenskapet. Jag ville inte gifta mig, jag ville gå i skolan och bilda mig. Jag hade ambitioner: jag ville bli dansare, en stjärna, författare eller läkare. Jag ville inte vara en hustru som skulle bli slagen. Det var så jag kände som barn och det kom naturligt. Mina föräldrar var relativt öppna och min mamma hade gått i den franska skolan. Min mamma kom från övre medelklassen och min far från en fattig bakgrund, men han var utbildad. Jag kämpade mot idén om äktenskap och var samtidigt duktig i skolan, så mina föräldrar respekterade min önskan att utbilda mig. Jag fick toppbetyg i gymnasiet och gick vidare till högre läkarstudier.

Vad fick dig att fortsätta kämpa?

– Jag ville inte leva det liv som min mamma eller mormor levde. Jag tänkte: ”Aldrig över min döda kropp!” Jag kommer aldrig att ge upp och leva som min mamma och mormor”. Jag ville kämpa för att bilda mig – bli läkare, konstnär eller författare. Under mina skolår hade jag studiekamrater som var kristna, muslimer och judar, och vi brukade läsa de heliga böckerna tillsammans – Bibeln, Koranen och Tora. Vi skrattade åt de orimliga sakerna som stod i de tre heliga böckerna. Vi reagerade mot att Gud föraktade kvinnan, att blodet – menstruationen – ansågs oren och dålig, och att kvinnor hindrades från att röra vid Bibeln eller Koranen när de hade mens. Eller hur religionerna fördömde Eva på grund av kunskapen eller synden. De fördömde menstruation, och vi var bara barn. När jag fick mens mådde jag dåligt över det och försökte hela tiden tvätta mig ren från det ”smutsiga” blodet. Då gjorde jag och mina vänner – oavsett om de var judar, kristna eller muslimer – uppror i tystnad, eftersom vi var rädda för att tala öppet.

Hur fortsatte du driva ditt feministiska arbete mer offentligt?

– Jag fann min styrka gradvis och lyckades överleva till slut. Precis som en häst som hoppar över hinder, hoppade jag högre och högre varje gång jag klarade av något nytt.Gradvis växte min förmåga att göra motstånd, från grundskolan till gymnasiet, och till läkarutbildningen. Efter att jag hade studerat mycket och tagit examen blev jag mycket mer frispråkig. Jag hade en grupp kvinnor och män runt mig och tillsammans bildade vi en feministisk förening. Den slogs ner av regeringen, och Sadat (Anwar Sadat, Egyptens president 1970-1981. reds. anm.) satte mig senare i fängelse. Jag levde många år i exil efter det. Och jag skilde mig från tre makar. Jag har betalat ett väldigt högt pris, men jag överlevde. För ingenting kan stoppa mig.

– Jag har hela mitt liv fått betala ett väldigt högt pris för att jag stått upp för vad jag tycker, för att jag varit påläst och medveten om Guds påkallade orättvisor. Jag ville uttrycka mitt sinne fullt ut. Jag är nu 88 år, min kropp och mitt sinne överlevde allt detta. Men jag känner mig trött ibland.

Du har kallat ditt arbete för ”historisk socialistisk feminism”. Hur formades dinafeministiska idéer?

– Efter att ha rest åt öst, väst, norr och söder i världen upptäckte jag att kvinnor var förtryckta överallt, i världen upptäckte jag att kvinnor var förtryckta överallt, inte bara i den arabiska eller muslimska världen. Jag såg förtryck på grund av patriarkatet, klassförtryck, kapitalism, kolonialism och imperialism. Jag blev politiskt medveten om kolonialmakten. Min feminism är en historisk, socialistisk feminism. Jag kallar min feminism historisk eftersom feminismen är integrerad i mitt livs och mitt lands historia. Precis som feminismen är integrerad i alla länders historia, inte bara i USA:s exempelvis.

Kan man säga att du var tidig med intersektionell feminism?

– Ja, det var jag. Jag upptäckte tidigt de patriarkala strukturerna och kopplade feminismen till politisk frigörelse och klass. Mitt arbete är inte bara feministiskt, mot patriarkatet, det är även ett humanistiskt arbete mot förtryck från religioner och politiska system. Jag har en väldigt kritisk ståndpunkt i dessa frågor. Om vi levde i envärld där de socialistiska och feministiska krafterna var större, skulle detta arbete stärkas av folkrörelser i olika länder som är emot förtryck grundat på klass, kön och religion. Vi har stora kvinnliga motståndsrörelser idag, som exempelvis demonstrerar mot Trump. Men han har fortfarande makt. Folket har ingen verklig makt i något land egentligen. Även om miljontals människor går ut på gatorna och ropar ”bort med Trump” eller ”nedmontera kapitalismen och kolonialismen” händer ingenting.

Under fängelsetiden skrev Nawal El Saadawi memoarer på toalettpapper med en
insmugglad ögonbrynspenna. Hon gav senare ut dem under titeln Memoirs from the
Women’s Prison.

”Feminismen är inte en västerländsk idé”, har du tidigare sagt. Kan du berätta merom din ståndpunkt?

– Jag ställdes inför rätta och censurerades av regeringen i Egypten, liksom av de muslimska och kristna brödraskapen. De anklagade mig för att imitera väst, de ansåg att feminismen var en västerländsk idé. Jag svarade dem: ”Nej, jag föddes till feminist.” Jag upptäckte feminismen redan som barn i min hemby. Jag var tidigt väldigt medveten om det som idag är #metoo-rörelsen – den rörelse i USA som talar om trakasserier och sexuellt förtryck. Jag tog upp de här frågorna redan under 50-talet. Feminismen är inte alls en västerländsk idé, den har funnits överallt. Ända sedan de monoteistiska religionerna och slaveriet har kvinnor i alla länder kämpat mot förtryck, patriarkat och kolonialism.

Du har skrivit många böcker: facklitteratur och biografier, liksom skönlitteratur. Hur växte ditt författarskap fram?

– Ja, jag har skrivit mer än 70 titlar, men långt ifrån alla är översatta till engelska. Eftersom jag och många andra skrev på arabiska, inte på engelska eller franska, så erkände västvärlden inte mitt arbete förrän senare, när böckerna hade översatts till engelska. Det började med min bok The Hidden Face of Eve och min roman Woman at Point Zero, följt av The Fall of the Imam. Därefter kom mina memoarer, som jag skrev när jag satt i fängelse. Men i västvärlden kände man inte till mitt arbete förrän på 1960-talet och störst uppmärksamhet fick jag närmare 80-talet och framåt. Än idag vill inte kolonialismens krafter erkänna mitt arbete. De vill inte erkänna arabiska kvinnliga författare eller det arabiska språket.

Ditt namn har stått på dödslistor. Du har suttit i fängelse, censurerats och levt i exil – och trots det fortsatte dina böcker att spridas. Hur gick det till?

– Mina böcker var förbjudna men smugglades till Saudiarabien, Libyen, Sudan och många andra länder. Så genom smuggling spreds mitt arbete runtom i arabvärlden, och flera av mina verk översattes i väst. Jag har delvis ignorerats eftersom jag är emot kapitalism, imperialism, klassförtryck, den så kallade ”fria marknaden” och religiösa rörelser. Jag har uttalat mig kritiskt mot amerikansk imperialism, liksom brittisk och fransk kolonialism. Jag är emot dessa förtryck. Och jag sammankopplar kvinnors frigörelse med ett lands frigörelse, eller med sinnets frigörelse från religion. Jag är väldigt kritisk mot alla religioner: islam, kristendomen, judendomen, buddhismen och så vidare. Kolonialmakter, liksom alla regeringar, behöver religioner för att rättfärdiga orättvisor.

Du har sagt i en intervju tidigare att du inte anser att det finns några demokratier, hur menar du?

– Jag har inte sett verklig demokrati i något land – muslimskt, kristet, judiskt eller annat. Demokrati och verklig frihet kan inte existera i ett kapitalistiskt, klassförtryckande, patriarkalt eller religiöst system. I ett religiöst land exempelvis, kommer diskriminering uppstå gentemot de andra religionerna. Vi är splittrade av religion, klass och nationalitet. Det är orsaken till att människor diskrimineras och försvagas, precis på samma sätt som aktiva motståndsrörelser slås ner eller förfaller. Det gäller många revolutioner i historien – som den egyptiska revolutionen i januari 2011, som inspirerade världen. Varför? Eftersom folket är splittrat av regeringsmakten, som styr just genom att splittra människor. Det är orsaken till att fundamentalistiska styren och rörelser uppstår: de använder religionen för att splittra människor. Vi måste upplösa de system som bygger på religion och klass för att uppnå verklig frigörelse.

Vad får du för reaktioner från unga feminister idag?

– Jag är omgiven av ungdomar som är intresserade av feminism och som visar sitt stöd. Jag har ingen makt i Egypten idag, förutom genom de unga människorna. Jag är inte direkt älskad av människorna vid makten. Mina böcker säljer fortfarande bra, trots motstånd i både väst och öst. Unga idag älskar mitt arbete – i Egypten, arabvärlden och andra delar av världen. Jag får e-post på olika språk av unga kvinnor och män som har läst mina böcker och följt mitt arbete. De skriver saker som: ”Nawal, dina böcker har förändrat mitt liv.” Det är det största erkännandet jag kan tänka mig. Att få sådana brev från unga människor runtom i världen, är större än att få Nobelpriset.

FAKTA

Nawal El Saadawi föddes 1931 och är en av världens mest framstående kvinnorättskämpar. Hennes yrkesliv rymmer arbete som läkare, psykiatriker, författare och politisk aktivist, med aktiva år från 50-talet till idag. Hon har arbetat mot kvinnlig omskärelse samt religiöst och politiskt förtryck. Hon var även, bland annat, generaldirektör vid hälsodepartementet och grundade Arab Women’s Solidarity Association. Hennes verk censurerades, och 1981 fängslades hon av Egyptens president Anwar Sadat för sitt arbete och sin aktivism.

Hon är en betydande författare i vår tid och har skrivit uppmärksammade fackböcker, skönlitteratur, biografier och memoarer. Några av hennes verk är: Memoirs of a Woman Doctor, Memoirs from the Women’s Prison, Women and Sex, Woman at Point Zero, A Daughter of Isis. Hon har nominerats flera gånger till Nobelpriset i litteratur och tilldelades Stig Dagermanpriset 2012.

Hon levde under många år i exil i USA och runtom i Europa, där hon fortsatte verka som författare, aktivist och lärare på universitet. Nawal El Saadawi var en av förgrundspersonerna under den egyptiska revolutionen 2011 och var aktiv Tahrirtorget i Kairo under protesterna mot den dåvarande presidenten Hosni Mubarak. Nawal ElSaadawi bor idag i Kairo där hon fortfarande är aktiv författare, och besökte senast Sverige 2018.

Den här texten publicerades i Bang 1/2019 med tema Kvinnorörelsen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang! 

Publicerat 2019-03-27

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en blomma

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen