Domstolen avskaffade lagen

Text av Elin Liljenblad | Bang 2/2013 | TEMA STRATEGI

Tvångssteriliseringar vid juridiskt könsbyte är kastat på historiens skräphög. Den 22 maj 2013 röstade riksdagen tillslut bort kravet. Men faktum är steriliseringarna redan var olagliga. Juridikstudenten Elin Liljenblad skildrar hur lagen kan användas mot lagstiftarna.

Två rutor på ansökningsblanketten var tvungna att vara ikryssade. Bredvid rutan ”Ansökan om nytt juridiskt kön” fanns en till: ”Ansökan om sterilisering”. Kim, som egentligen heter något annat, kryssade i båda. Inte för att Kim verkligen ville ansöka om sterilisering, utan för att det var nödvändigt för att ansökan om juridiskt könsbyte över huvud taget skulle behandlas.

När Kim skickade in sin ansökan 2010 var frågan om att avskaffa tvångssteriliseringarna ännu inte i den politiska hetluften. Aktivister hade däremot uppmärksammat frågan länge och efter att ha tröttnat på riksdagens och myndigheternas passivitet lades en ny strategi upp. Hoppet riktades mot juridiken och domstolsmakten, eftersom riksdagsmajoriteten och regeringen hamnat efter i den faktiska rättsutvecklingen inom mänskliga rättigheter. Genom att gå domstolsvägen skulle frågan kunna prövas enligt gällande rätt och samtidigt undvika att fastna i politiska överväganden.

Juristen Kerstin Burman från Diskrimineringsbyrån i Uppsala började aktivt söka efter personer som kunde tänka sig att ställa upp, eftersom det krävs att någon som berörs av ett sådant beslut tar saken vidare till domstol. Kim anmälde sig som frivillig och var beredd att utmana hur lagen skulle tillämpas med sin egen begäran om att få nytt juridiskt kön utan att sterilisera sig, trots att Kim i och med det riskerade att få ett avslag. Målet var att Kims fall skulle kunna leda till att steriliseringskravet avskaffades för alla.

När mötet med Socialstyrelsens rättsliga råd gällande det formella godkännandet av Kims ansökan ägde rum några månader senare var också Kerstin Burman med som Kims juridiska ombud. Kim tog på mötet tillbaka den del av ansökan som avsåg sterilisering men vidhöll ansökan om nytt juridiskt kön och menade att kravet om sterilisering stred mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Socialstyrelsens rättsliga råd avslog som väntat ansökan i sin helhet. I motiveringen till beslutet skrev de att det inte finns någon annan anledning till avslaget än Kims tillbakadragande av steriliseringsansökan. Detta avslagsbeslut gjorde att frågan kunde överklagas till domstol. Den rättsliga prövningen kunde nu genomföras som planerat.

I Sverige existerar endast kvinna eller man som juridiskt kön. Personer har kunnat ansöka om att byta juridiskt kön sedan 1972 när den så kallade könstillhörighetslagen infördes. Att ansöka om att byta juridiskt kön är en lång process där det ställs många krav på den som söker. Personen ska till exempel uppleva att den tillhör det motsatta könet och antas leva med den könsrollen i framtiden. Vid tidpunkten då Kim skickade in sin ansökan ställdes krav på att personen som ansökte skulle vara svensk medborgare, över 18 år, ogift, steril och sakna fortplantningsförmåga. Det vill säga, könsceller frystes inte heller in eller sparades för framtida bruk. Vilket innebär att personer som genomgått könskorrigering inte kunnat bli biologiska föräldrar.

Steriliseringskravet har kritiserats under lång tid, inte minst under senare år, då frågan har uppmärksammats från olika håll. Europarådets dåvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, publicerade 2009 en PM där han uttryckligen poängterade att tvångssteriliseringar som ett krav för att få ändra juridiskt kön stred mot de mänskliga rättigheterna.

På Pride 2010 i Stockholm frågades under RFSL:s partiledardebatt i Kulturhuset partiledarna ut om hur de såg på tvångssteriliseringarna. Samtliga närvarande partiledare (1) uttalade sig då för ett avskaffande, även statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Göran Hägglund (KD) hade avböjt medverkan och partiet höll fast vid kravet om sterilisering, nu som enda parti inom Alliansen.

Året därpå överlämnade Socialstyrelsen efter en remissrunda en utredning till regeringen med konkreta förslag om att förbättra transvården och förslag på lagändringar. Bland annat föreslogs att kravet på att en person ska vara ogift och steriliserad för att kunna ändra könstillhörighet skulle tas bort. Bland remissinstanserna till utredningen fanns ett generellt stöd för att ta bort steriliseringstvånget.

I början av 2012 ordnades flera demonstrationer runt om i landet, bland annat på Mynttorget utanför riksdagen. Över 80 000 namnunderskrifter samlades in av RFSL och organisationen All Out, och det svenska steriliseringstvånget uppmärksammades internationellt via aktivister och i nyhetsmedier.

Trycket från aktivister gav resultat. I januari meddelade KD på DN Debatt att de hade ändrat uppfattning i frågan och i juni samma år fattades beslut i riksdagen. Först skulle dock konsekvenserna som lagändringen hade för andra lagar utredas. Den utredningen har utan att egentligen tillföra något fördröjt det parlamentariska avskaffandet till juli 2013, då upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet träder i kraft.

Men även tidigare har politiker under åren haft många tillfällen att avskaffa den rättsstridiga praktik som tvångssteriliseringar utgör. 1976 avskaffades tvångssterilisering för andra grupper tack vare en insikt om dess oriktighet, samt ett avståndstagande från de rasbiologiska praktiker som hade tillämpats i Sverige. När regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, instiftades 1974 förbjöds påtvingade kroppsliga ingrepp uttryckligen. När Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), som också kallas Europakonventionen, införlivades med svensk lagstiftning 1995 fick myndigheter möjlighet att direkt tillämpa konventionen och pröva om steriliseringskravet var förenligt med gällande rätt. Ingen sådan lagprövning gjordes.

1999 stiftades en lag om rätt till ersättning till förmån för de som tvångssteriliserats fram till och med 1975. I utredningen till den lagen sägs att sterilisering i utbyte mot vård, bidrag eller frihet från anstalt strider mot grundläggande mänskliga rättigheter och är att betrakta som tvång. Ändå avskaffades inte steriliseringskravet vid könsbyte. Det var till och med så att det i en statlig utredning år 2007, som bland annat behandlade reproduktionsfrågor för transsexuella, föreslogs en skärpning av kravet från sterilisering till kastrering, men den öppnade också upp för möjligheten att spara könsceller. Den motsägelsefulla utredningen stoppades undan.

I decennier borde det alltså ha stått klart för riksdag och regering att steriliseringskravet inte var förenligt med varken Europakonventionen eller regeringsformen, och detta långt tidigare än 2012.

Kims överklagan av Socialstyrelsens avslag togs upp i Förvaltningsrätten senvåren 2012. Domstolen kom fram till att steriliseringskravet stred mot artikel 8 i Europakonventionen (EKMR), om rätt till privatliv. Kim och Kerstin Burman hade vunnit mot Socialstyrelsen i första instans. Socialstyrelsen överklagade till Kammarrätten som även de fann att steriliseringskravet stred mot artikel 8 i Europakonventionen (EKMR) och 2 kap 6 § i regeringsformen, om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp.

Samma dag meddelade Socialstyrelsen att de inte skulle överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen. Den 10 januari 2013 vann domen laga kraft och därmed blev det fastställt att tvångssterilisering av personer som vill ändra juridiskt kön var olagligt och att könstillhörighetslagens krav om sterilisering inte skulle tillämpas.

Domen säger med all tydlighet att steriliseringskravet verkligen var olagligt, inte bara enligt Europakonventionen utan också enligt svensk grundlag. Konsekvensen av domen är att ingen kommer att behöva tvångssteriliseras, domstolen avskaffade så att säga lagen. Den innebar också att förutsättningarna för att driva en skadeståndstalan om de tvångssteriliseringar som redan har utförts förenklades betydligt.

Socialstyrelsen har haft möjlighet att pröva lagen själv långt tidigare och den borde också ha prövat lagen vid samma tillfällen som det politiskt funnits anledningar att se över lagen. Det vill säga, det kunde ha skett så tidigt som 1974, vid regeringsformens instiftande, vid tillträdet till Europakonventionen 1995 och definitivt sedan 2010, då det blev lättare att göra konkreta lagprövningar.

Även om Kammarrättens avgörande kan betecknas som, i svenska mått mätt, ovanligt progressivt så är det viktigt att komma ihåg att det efter den intensiva debatten som ägde rum samma år som domen kom fanns en etablerad riksdagsmajoritet för avskaffandet.

Sedan Kammarrättens avgörande har ansvarig minister för Socialdepartementet, Göran Hägglund (KD), via sin pressekreterare Johan Ingerö meddelat att departementet inte ser statens skuld i denna kränkningsprocess och att de inte heller tänker medverka till att gottgöra de personer som har blivit steriliserade.

I en intervju med Expo gör Ingerö skillnad mellan dessa steriliseringar och de steriliseringar som staten utfört mot till exempel romer och funktionshindrade. Han menar att vid könskorrigering ”handlar det om en behandling som människor har underkastat sig”. Johan Ingerö menade alltså att steriliseringarna var frivilliga, trots att både Förvaltningsdomstolen och Kammarrätten kommit fram till att så inte var fallet. Uttalandet om att steriliseringarna var frivilliga innebär i realiteten att Socialdepartementet inte erkänner domstolens bedömning.

Kims dom kommer att få en bevisverkan i senare rättsprocesser och i detta fall en stark sådan eftersom domarna var eniga i Kammarrätten. För alla som har blivit tvångssteriliserade innebär domen en möjlighet att juridiskt söka upprättelse via skadestånd. Just nu pågår ett samarbete mellan Diskrimineringsbyrån Uppsala, RFSL, RFSL Ungdom, föreningen KIM och FPES för att göra just detta, i skrivande stund är det 165 personer som har anmält intresse för att söka skadestånd.

Skadestånd kan i sig aldrig helt gottgöra de övergrepp som staten utsatt människor för, men det kan ge en återupprättelse och förhoppningsvis ge myndigheter och riksdag en välbehövlig påminnelse om dess uppdrag: att skydda alla människors mänskliga rättigheter och tillämpa regeringsformen och Europakonventionen lika för alla människor. På så sätt kommer Kims fall få en större och mer omedelbar verkan för fler drabbade personer och för staten som sådan.

För att det ska vara möjligt att förändra lagen med hjälp av juridiken och använda juridik som aktivistisk metod, måste det på något sätt finnas juridiskt stöd för den önskade förändringen. I det här fallet fanns stöd i såväl grundlag som Europakonventionen. Europadomstolen är i många avseenden mer progressiv än de svenska domstolarna och allt oftare börjar svenska jurister använda sig av Europakonventionen i syfte att påskynda den svenska rättsutvecklingen. Även andra rättigheter som har gynnat transpersoner har vunnits via domstol, så som rätten för myndiga att välja förnamn och rätten att få vara gift vid byte av juridiskt kön. I grunden är kampen politisk, och när juridiken hinner före politiken går den att använda för att skynda på nödvändig samhällsförändring.

(1) Sverigedemokraterna var inte inbjudna.

Publicerat 2013-06-04

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en tom kakskål

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen