Oraklet Diana Mulinari svarar på era frågor!

Text av Redaktionen | Angela Larsson

Bangs orakel Diana Mulinari svarar på läsarnas frågor om antifeminism, motståndsrörelser och föräldrar som inte kan säga nej till sina barn.

Diana Mulinari är professor i genusvetenskap och filosofie doktor i sociologi vid Lunds universitet. Hon är dessutom känd för att ha introducerat begreppet intersektionalitet i Sverige i början av 2000-talet. Hennes forskning har bland annat behandlat teman som nyliberalism, globalisering och migration, internationell arbetsfördelning och feministisk teori.

Varför har samhället så svårt att säga nej till nynazister? /Frida

Diana : Jag skulle vara försiktig med termen samhället. Jag och du som läser denna tidning och miljoner andra säger nej till nynazister. Vi är också samhället.

Varför undviker många föräldrar att säga nej till sina barn, och hur ska man som utomstående vuxen göra om man själv vill säga nej till dem? /Anette

Diana: Former för individualistisk eller nyliberal omsorg, som grundats i fantasin om (och krav på) att ens barns njutning, behov och lust alltid ska prioriteras växer med nyliberalismen och klassojämlikheter. Jag skulle säga nej till barnets föräldrar och inte minst nej till den världsbild som ligger till grund för prioritering av barns behov över alla andras.

Kan man säga nej när någon ber om hjälp? Ibland får jag frågan från vänner och bekanta om jag kan hjälpa dem med ”smågrejer” som har med mitt jobb att göra, men utanför arbetstid. Oavsett om någon frågar för sig själv eller för ett ideellt engagemang så blir jag ibland lite trött på det hela, speciellt om det är någon som fått mycket hjälp flera gånger. Men jag har för dåligt samvete för att säga nej, framför allt om det är bra och viktiga frågor. Kan man säga nej även till viktiga uppdrag, och hur gör man det på bästa sätt? /David

Diana: Jag skulle skilja mellan skuld och dåligt samvete. Att känna skuld skapar ångest och är paralyserande, och ingen – som inte är en förövare – borde känna skuld. Jag skulle hålla mig långt borta från människor som får andra att känna skuld.

– Jag kan inte låta bli att tycka om människor som säger ja. Hur skulle världen se ut med massor av människor som tränats i kognitiv psykologi, och som är ”bra på a sätta gränser”? Urtråkig. Det är en risk med för många ja. Men en värld med för många nej är en antifeministisk värld. Jag föredrar ambivalensen i att säga ja (med dåligt samvete och lite ilska) – det är ett mer sympatiskt sätt att vara i världen.

Inför valet 2018 är det fler och fler politiker som pratar om ett segregerat Sverige. Vad är det viktigaste att tänka på när man pratar om integration i förhållande till arbets- marknaden? /Alex

Diana: Jag skulle inte använda begreppet integration. Eller rättare sagt, enbart använda det i förhållande till den problematiska svenska borgarklassen och deras ”white only ghettos”, både vad gäller bostadsområden och arbetsplatser. Vad som är viktigt att tänka på när någon vill prata om integration är att tala om rasism på arbetsmarknaden och på arbetsplatser.

Varför tror du att det fortfarande, i Sverige år 2017, finns en stor antifeministisk rörelse? /Sara

Diana: För att det fortfarande, i Sverige år 2017, finns ett välfungerande hetero-patriarkat (och för att hetero-patriarkatet är konstitutivt för kapitalismen och rasismen).

Apropå motståndsrörelser: Vad kommer den fjärde feministiska vågen att handla om? /Alice

Diana: Jag tror inte mycket på vågor som metafor. Men nästa våg kommer att överskrida det binära cartesianska tänkandet, inte enbart vad gäller kön, utan också vad gäller natur. Den fjärde vågen är bärare av en ny epistemologi som agenda för planetens överlevnad (förlåt för det melodramatiska, men jag tror verkligen på det).

Vilken motståndsrörelse fattas eller är inte tillräckligt synlig? /Blue

Dian : Motstånd mot alla krig och mot alla former av militarisering.

Hur säger jag nej till roliga grejer eller mig själv? /Nathaly

Diana: Jag skulle säga ja. Säg aldrig nej till något roligt. Och behandla dig själv med en portion ironi, men med mycket ömhet.

Ibland händer nåt kul och vänner kan fråga om jag ska hänga med. Jag vet att jag borde eller behöver vara hemma och ta det lugnt, men jag är lite sugen på att följa med. Hur ska jag tänka då? /Johanna

Diana: Min erfarenhet är att det ibland kan vara extremt krävande att vara hemma och ta det lugnt. Att umgås med sig själv kräver mer än att umgås med andra. Gå ut med dina vänner eller festa hemma tillsammans.

Hur ska man göra för att orka göra motstånd varje dag? Vilka slag är viktigast att utkämpa? Hur löser jag mitt dåliga samvete de gånger jag inte orkar ta fajten? /Sam

Diana: Ingen orkar göra motstånd varje dag. Vi älskar andra för att vi vet att de kommer att göra motstånd när vi inte orkar. Tillräckligt med godis eller choklad, Netflix och att få känna ”det är jättesynd om mig” kan tysta mitt dåliga samvete några timmar, dagar eller veckor.

Varför blir kapitalismen så sällan ifrågasatt, trots tusen hemska konsekvenser? /Arvid

Diana: Kapitalismen är ofta ifrågasatt. Dels av sociala rörelser som jag personligen inte gillar, såsom fascister och nynazister – men också av modiga, vackra, kreativa feminister. Tänk på kvinnorna i La Via Campesina, som identifierar sig som antikapitalister. Tänk på queera antikapitalister, tänk på Black Marxists.

– Men tänk också på hur den vita hetero-patriarkala-kapitalistiska eliten försvarar sina rättigheter, både i Venezuela och Sverige. Med andra ord: Många ifrågasätter kapitalismen. Många försvarar den.

Publicerat 2017-10-20

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en tom kakskål

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen