Den motvilliga feministen slår tillbaka!

Bang 4/2015 | TEMA FILTER

Suffragetternas envisa och våldsamma kamp för kvinnors rätt att rösta i England har blivit storfilm. Bang hakar på tåget och har kartlagt hur feminister skildras på vita duker och fann fyra kategorier

Den självklara vita feministen

Garp och hans värld (1982)

Jenny Fields (som spelas av Glenn Close), sjuksköterska och senare debattör, är huvudpersonen Garps mamma och enda förälder. “Du vet att du verkligen inte behöver en pappa” förklarar hon för Garp som barn.

Jenny Fields är den självklara vita feministen, lika säkert som att Liv Strömquist älskar serier om mens. Hon vill fatta egna beslut och leva ett självständigt liv oavsett samtidens trånga normer för (vita) kvinnor – och hon är en person som har möjlighet att göra så. Efter att ha gett ut självbiografin A Sexual Suspect blir hon på köpet en feministisk ikon! Boken inleds så här: ”I den här snuskiga världen är man antingen någons hustru eller hora”.

Oavsett andras åsikter, hatbrev eller mordförsök går Jenny Fields sin egen väg. Hon tycker att alla kvinnor – även sexarbetare – ska få bestämma över sina kroppar och är cis-bjussig genom att inte kräva att kvinnor ska vara födda med snippa. När hon ärver sina föräldrars stora hus vid havet (ja, hon har det väl förspänt) öppnar hon upp det för kvinnor som behöver en tillflyktsort.

Hur kvinnor behandlas i Hollywood illustreras i denna film, även om det är en smula omedvetet. Under inspelningen var Glenn Close i 35 års-åldern och Robin Williams, som spelar sonen Garp som vuxen, fyra år yngre.

Feministen som också har känslor

10 orsaker att hata dig (1999)

kat stratford gif

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag antar att i det här samhället är det tillräckligt att vara man och en idiot för att anses värd uppmärksamhet” säger Kat Stratford till en klasskamrat i början av denna Hollywood-version av Shakespeares Att tukta en argbigga. Att argbiggan i denna film är feminist är lika oväntat som att höra Run the World spelas på en Bangfest.

Kat (som spelas av Julia Styles) är en främmande fågel i jämförelse med de flesta andra eleverna på skolan. Typ som om en estet hamnat på en kurs i ung företagsamhet där klädkoden är knytblus. Hon sjunker hellre ner med en bok (Glaskupan av Sylvia Plath), spelar fotboll eller besöker en feministisk bokhandel än att syssla med enligt henne ytliga företeelser som dejting.

Ett vanligt omdöme om Kat är ”vidrig bitch”. Men för en tittare som inte blir helt uppfylld av händelser som en skolbal, inte var cool i grundskolan och inte identifierar sig med hennes populära, ljuva syster Bianca som trånar efter en prins på en vit springare, framstår Kat som den rimligaste och roligaste personen i filmen. För dessa tittare är kanske inte heller förvåningen total över att Kat också har känslor och inte nödvändigtvis hatar alla män personligen, utan bara i grupp.

Den feministiska duktiga flickan och glädjedödaren

Dear White People (2014)

dearwhite”Kära vita människor” hälsar den ambitiösa studenten Sam White (som spelas av Tessa Thompson) lyssnarna till sitt radioprogram som sänds på det fiktiva amerikanska elituniversitetet hon studerar vid. Hon fortsätter: ”Antalet svarta människor man måste känna för att man inte ska framstå som rasist, har idag gått upp från en till två. Och nej, då räknas inte din langare Tyrone…”

Genom att dedikera sitt liv vid sidan av studierna till engagemang i skolans svarta studentorganisation, syssla med film och ha eget radioprogram ikläder sig Sam White rollen som både den duktiga flickan och glädjedödaren. Exempelvis undviker hon inget tillfälle att påpeka sakernas tillstånd och bävar verkligen inte för den dålig stämning som oundvikligen följer när vita människor stängs ute. ”Hon är som att Spike Lee och Oprah fått en skitförbannat unge.” sägs det om henne.

Samtidigt pressar hon sig själv för att leva upp till sina högt ställda prestationskrav och bilden av att vara radikal, där vit pojkvän, som Sam har, inte ingår.

Sam White med sin sylvassa analys och välartade sätt är också en gestaltning av den radikalen som ändå accepteras. Om hon levt i Sverige idag skulle hon med all säkerhet snart slå sig ner i en panel i en tv-soffa för att få säga sitt om exempelvis förekomsten av black face och den skeva representationen i media, men där aldrig tillåtas glömma att hon på så sätt bidrar till ”mångfalden”.

Den motvilliga feministen

Suffragette (2015)

Skärmavbild 2015-12-07 kl. 15.02.12Huvudpersonen Maud Watts (som spelas av Carey Mulligan) bor i London med sin man och son i början av 1900-talet. Sedan tolvårsåldern har hon arbetat som tvätterska men  har det helt okej trots det hårda livet på tvätteriet.

Maud Watts är den motvilliga feministen och utvecklas likt hjälten i ett klassiskt drama.
Allt börjar med att Mauds nya arbetskamrat säger emot chefen och agiterar för kvinnors rösträtt, något som får Maud att börja betrakta livet med nya ögon. Trots en avog inställning och oro för förändringar dras hon in i kampen och blir efter ett tag en fullfjädrad suffragett som varken räds våld eller risken att förlora sitt barn. Hon tar klivet ut från åskådarplatsen och blir den där personen som inte kan låta bli att räcka upp handen och ställa en kritisk fråga. Eller som i suffragetternas fall spränga brevlådor eller klippa av telefonledningar i enlighet med slagordet ”Handlingar, inte ord”.

Filmen har kritiserats för att inte ha med rasifierade kvinnor, som också deltog i kampen för rösträtt i Storbritannien. När några av (de vita) skådespelarna inför premiären uppträdde i t-shirts med budskapet ”Rather a rebell than a slave” blev det som ett skolexempel på white feminism, det vill säga en ignorans inför andra kvinnors erfarenheter och i det här fallet existensen av slaveriet.

Suffragette i regi av Sarah Gavron har premiär i Sverige den 15 januari.

Ps Här finns alla tips som ni skickade in, tusen tack för det! ds

Bild: Bastion

Publicerat 2015-12-10

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en klocka

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen