Bind mig, älska mig

Text av Anonym

Om den frivilliga underkastelsen.

Med min piska dold i kappärmen åker jag taxi hem till S. Klockan är halv två på natten. När hen öppnar dörren lämnar jag över piskan utan ett ord. S drar in mig i lägenheten, greppar mig runt nacken, klämmer mig hårt runt överkroppen, spänner blicken i mig, ger mig ett par örfilar och får mig effektivt att lyda. Och jag gör det villigt och ivrigt. Jag har gett hen makten att dominera mig, och jag underkastar mig av fri vilja. Jag längtar efter smärtan, jag vill ha den för de rent fysiska kickarna den ger mig och för att jag aldrig har så nära till mina känslor som under och efter en sexuell smärtupplevelse.

S beordrar mig att ta av mig kläderna och lägga mig på mage i sängen. Själv behåller hen underkläderna på. Hen binder mig konstfärdigt med repen och säkrar mina händer ovanför mitt huvud i kedjorna som sitter fast i väggen. Runt halsen får jag en svart rem. Jag är så upphetsad att jag nästan inte kan ligga stilla. S använder sin kroppstyngd för att kontrollera mina rörelser och tvingar mig till stillhet. Då och då trycker hen ner mitt huvud i madrassen genom ett hårt nackgrepp. Sen börjar hen slå mig. Hens hand träffar mina lår och min bak i ett ganska högt tempo. Först fjäderlätt, sedan gradvis allt hårdare.

Min känsla är samtidigt både bedövad och förhöjd. Efter en kvart eller så får jag en kort respit. S plockar fram piskan. Nu gör slagen ont på riktigt. Jag fokuserar på att andas djupt och slappna av. Jag hör hela tiden mig själv låta, djupt och högljutt. Mina höga ljud och de ord av skenbar protest som kommer ut min mun är en del av det jag vill åt. När S märker att mina ljud blir för ljusa eller jag andas för ytligt, trycker hen på min rygg för att jag ska lugna mig, för att jag inte ska få panik och nå min gräns för vad jag klarar för snabbt, för att vi ska kunna hålla på så länge som möjligt, för att jag ska ta all den smärta jag vill kunna få. Bakom mig hör jag också S. Hen är lika upphetsad som jag.

Efter ett tag checkar S in med mig. Det vill säga lutar sig fram vid mitt huvud, tittar mig i ögonen och frågar med blicken om jag är ok. Jag ler. Hen plockar fram dildon. Hen smeker mig på klitoris tills jag nästan får svårt att hålla tillbaka orgasmen och kör in dildon i min fitta. Sen sitter den där medan hen plockar fram piskan igen. Nu alternerar S mellan att ge mig smärta och att ge mig njutning. Jag är fullständigt hög av sensationerna jag upplever och känner det som att jag skulle kunna hålla på i evigheter. När jag till slut, efter någon timme, kapitulerar och kommer är det med en känsla av besvikelse att det är över för den här gången. För det är verkligen över. Min kropp är fullständigt utmattad.

Efteråt löser S upp repen och sveper in mig i en filt. Jag känner mig oerhört liten och njuter av att känna hens trygghet. S håller om mig, klappar mig, smeker mig över håret och jag kryper in i hens famn så nära det bara går. Sen börjar jag skaka. Endorfinruset fyller min kropp helt och hållet och jag flyger. S värmer mig och håller om mig medan jag fokuserar på mitt rus. Efter någon timme är det intensivaste över. Men den här gången fanns känslan kvar i dagar efteråt. Nästan lika länge som blåmärkena.

Det har tagit mig väldigt lång tid att acceptera min sexualitet. Jag har så länge jag kan minnas gått igång på att bli dominerad och mina fantasier har ofta handlat om smärta. Men det dröjde innan jag förstod att detta var en etablerad praktik, att det fanns en terminologi för det jag kände, att det fanns ett helt community. Ibland har jag deltagit i diskussioner om hur en feminist kan vilja vara undergiven, eller till och med masochist, hur det skulle kunna gå ihop med den politiska övertygelsen. Jag har aldrig riktigt förstått detta. Det bygger på ett slags tanke om att en bottom är maktlös. Min analys är att en bottom har exakt lika mycket makt som en top. En bdsm-akt bygger på ett utbyte och flöde av makt. En bottom som kommer maktlös och svag till ett sexuellt möte sviker sin top. Att övervinna någon som saknar makt och kraft är ingen match och därför meningslöst för någon som går igång på dominans. Den undergivnas fria vilja är bdsm-relationens paradox. Viljan och makten finns där, men under akten bygger samspelet på att båda parter frivilligt går in i en situation där vi suggererar fram en stämning där detta faktum ignoreras. I sin bok The New Bottoming Book resonerar Dossie Easton och Janet W. Hardy om detta. En dialog med en bottom som insisterar på att hon är maktlös och gör allt hennes top vill refereras. Till henne säger författarna: så om din top imorgon deklarerade att ni från och med nu endast skulle hålla på med vaniljsex, så skulle du acceptera det och foga dig? Hon: nej, du har rätt, då skulle jag dra direkt.

För mig funkar det till och med så att den frivilliga underkastelsen stärker mig ute i den riktiga världen, där underkastelser och konflikter inte är lika frivilliga – och inte lika möjliga att styra och ha makt över. Frustrationer, sorger, ilska – alla typer av negativa känslor har jag hanterat genom att försätta mig ett skenbart maktlöst tillstånd och uppleva fysisk smärta, i stället för psykisk. Och jag har gått stärkt från dessa möten.

Publicerat 2010-10-19

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en tumstock

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen