Bahar Pars är Bangs nya vän!

Bangs vänner - Bahar Pars

Bang 2/2019 | Juliet Atto

Bahar Pars är en Oscars- och Guldbaggenominerad skådespelare och regissör. Hennes prisbelönta kortfilmer Rinkebysvenska och Turkkiosken ligger som lärarmaterial i skolor runtom i Sverige. Hon har en mängd stora roller bakom sig inom både film, tv och teater. Just nu skriver Bahar Pars på sin första långfilm och är Bangs nya vän!

Namn: Bahar Pars

Men jag kallas även för: Jag har bästa namnet för omvandling Babar, Babben, Barret, Bibbi, B, Beeehaaar

Ni kan följa mig på:  Instagram @BaharPars

Stjärntecken: Vädur, ascendent i Lejonet vilket gör mig till eldtecken hela vägen

Älskar stjärntecken. Alla mina kärlekar har varit samma stjärntecken

Jag är bosatt i: Stockholm

Till vardags sysslar jag med: Skådespelare och regissör. Sen sysslar jag med att få ihop livet generellt

Men ibland drömmer jag om att jag sysslade med: Jag gör ju min dröm, alltså varje dag kämpar jag med att drömma min dröm och göra den verklighet. Min bransch är ju svår och föränderlig, kan lätt dränera en, så jag kämpar att drömma min dröm. Men bland tänker jag typ va skönt att ha konkreta sysslor sen gå hem

Just nu är jag aktuell med: Svartsjön 2 på tv 3 och Ingen utan skuld på Viaplay

Största utmaningen med det jag gör: Min hjärna är uppkopplad större delen av dygnet, jag ser och analyserar nästan konstant. Vilket gör man blir väldigt utmattad

Bästa belöningen med det jag gör: Att man kan förändra, man har medial utrymme, har en röst i samhället som hjälper dom som inte får sin röst hörd

Första gången jag läste Bang: Minns exakt, hemma hos regissören Farnaz Arbabi, på hennes toalett. Jag öppnade den sen satt jag där ett tag och fattade inte riktigt vad jag hade varit med om. Det var så nytt för mig att ens nämna ord som feminism. Det var något intellektuellt som jag inte riktigt kopplade ihop med mig själv. Vi snackar typ 12 år sen 

Mina vänner älskar mig för att jag är:  Spontan, lojal, rolig, generös

Men de blir irriterade för att jag är: Spontan, inte kan hålla planer och tider. Är ofta i högvarv, väldigt impulsiv

Min största feministiska/antirasistiska förebild är: Farnaz Arbabi, hon har öppnat dörren för så många av oss rasifierade skådisar och hennes vision från dag ett har varit en inspiration. Hon har alltid varit orädd. Sen mina närmaste vänner är stora inspirationer för jag ser in i deras dagliga feminism, dom är många. Namn jag inspireras av dagligen också  som berör  mig och delar med sig: Nanna Blondell, Fanna Ndow Norrby, May Brahe, Kakan Hermansson, Marall Nasiri, Parasto Backman, Fanni Metelius. Många fler jag kanske inte kommer på nu

Ur kändisvärlden lyssnar jag mycket på Viola Davis. Systerskap är väldigt viktigt för mig. Skulle nog inte palla föra nån kamp överhuvudtaget annars

Om jag var ett djur skulle jag vara: Snöleopard, inte for att jag gillar kyla, men dom e fett sällsynta och går omkring där helt i fel miljö, anpassat sig och kamouflerat sig (; 

Om jag var en sagofigur skulle jag vara: Jättesvår fråga … Har ju aldrig riktigt identifierat mig med nån sagofigur. Men är förtjust i Ariels mod och impuls. Dessutom heter min dotter Ariel. I boken förvandlas hon till luft, hon får inte prinsen, hon lämnar honom och sin röst för sin frihet. Inte Disneyversionen Lilla sjöjungfrun alltsåO

Min favoritårstid är: I Sverige höst, sommaren och i Iran våren 

Min favoritmat: Älskar hamburgare, entrecote och det persika under risen tadig 

Min favoritdryck är: Cola Zero (men har slutat, för mycket aspartam)

Min favoritlåt är: Ni vet, ändras efter mood, jag ”tjejlyssnar” på en låt i taget typ 3-4 månader åt gången. Men ska inte ljuga Maria Carey Without You gör alltid något med min kropp när jag hör

Min favoritserie är: SEINFELD 

Min favoritfilm är: Big Fish, En separation, Dum och dummare 1

Mitt favoritsnack/godis är: Tryffelchips, alltså den lyxiga varianten kostar nästan 50 kr för 125 gram. Men är så värt

Min favoritplats är: Min mammas soffa, typ som jag blir fem år och helt fri

Jag lämnar inte hemmet utan: Mobil, solglasögon oavsett väder, snus, plånis, min röda läppstift 

Något jag önskar att jag gjorde mer av: Gick ut, klubbar och sammanhang jag inte helt känner mig bekväm i 

Något jag önskar att jag gjorde mindre av: Minskade skärmtiden både tel och dator 

Något jag är stolt över: Verkligen mig själv… Typ, jag lyckades fylla 40 och frigöra mig från det mesta av de normer som förväntades av mig. Krigat helt enkelt

Något jag vill lära mig: Massa. Ändras hela tiden, just nu är jag inne på att kanske börja kickboxning

Innan jag dör vill jag: Provat alla droger (kommer dock aldrig våga)

Mitt livsmotto är: Be bold and mighty forces will come to your aid

Mitt mest pinsamma minne är: Antagligen när jag har sagt och tyckt saker och påpekat saker där jag inte borde och det uppstår tystnad 

Mitt läskigaste minne är: För många, jag jobbar med dom. Men mycket från barndomen och när jag födde barn. Jag är ju född under krig, så det finns minnen eller till och med andras minne som har blivit mina minnen

Något som gör mig glad: Nästan allt möjligt, jag är lätt road 

Något som gör mig arg: OMG POLITIK och folk som är dumma i huvet som inte tycker som jag

Något som gör mig ledsen: Typ samma som ovan, ilska och sorg går hand i hand och växlar

Något som många inte vet om mig som skulle förvåna: Har varit så blyg att jag våndandes att träffa folk för att då måste jag prata eller stå i centrum 

Det här säger jag till vänner när de känner sig nere: Din känsla är rätt, det du känner stämmer. Men fastna inte i den sorg så går vi vidare hand i hand när du känner dig redo

En viktig lärdom jag skulle vilja att kommande generationer fick med sig: Samarbeta. Inte alltid lätt men man är inte starkast själv. Samt våga tänka och säga saker som inte är rätt. Sluta tycka att allting är pinsamt. SLUTA STRESSA, framtiden är där oavsett, lev, andas, va glad. There is nothing as beautiful as the youth

Mitt bästa feministiska/antirasistiska citat: “Ibland måste man dela in världen i svart eller vitt för att hitta nyanserna”

Den viktigaste politiska frågan just nu: Jämställdhet. Välfärd. Sjukvården

Den här texten publicerades i Bang 2/2019 med tema Arbetarrörelsen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang! 

Publicerat 2019-06-12

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en kudden

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen