Att knapra eller inte knapra

Text av Sara Stridsberg | Bang 3/2001 | TEMA SJUK

Sara Stridsberg om biverkningar, kontroll och myten om det manliga p-pillret.

Den vänliga gynekologen ska bara ställa några obligatoriska frågor innan jag ska klättra upp i mörkerstolen. Ålde … jaha … har du någon relation … jaha jaha … varit gravid … nähä nähä … äter p-piller?
– Nä …
Pennan bromsar. Hon tittar upp från sitt lilla anteckningsblock.
– Inte?
– Nää…
– Varför inte då, då?
Och fast jag inte ätit p-piller på åratal och har helt rimliga anledningar till att inte göra det blir jag lite osäker … nääää, alltså … och känner mig fånig, lite Dålig liksom. Men eftersom mitt personnummer visar att jag är närmare trettio accepterar hon mina luddiga svar. Om jag skyddar mig med kondom om jag är tillsammans med män frågar hon däremot inte. Den frågan har jag aldrig fått, men den om p-piller. Alltid.

Kvinnor äter p-piller. Så är det. Nio av tio svenska kvinnor äter eller har ätit p-piller. I världen cirka 80 miljoner kvinnor. Ett preventivmedel med hög säkerhet, ett smidigt litet piller. Ett av de mest sålda läkemedlen i Sverige. Och ett ganska oroande.

Sedan 1992 har nio svenska kvinnor dött i blodpropp till följd av användning av det som brukar kallas den tredje generationens p-piller. (Desolett, Mercilon med flera) Under våren 2001 dog två kvinnor av blodproppar i lungorna till följd av p-pilleranvändning. Ytterligare ett misstänkt fall av p-pillerdöd inträffade nu i juli.

Andra, betydligt vanligare biverkningar av p-piller är huvudvärk, nedstämdhet, minskad sexlust, illamående, blödningar, minskad eller ökad kroppsvikt, bröstspänningar. Mindre vanliga är blodtrycksförhöjning, svullnad i kroppen och utebliven mens. Och till de mer sällsynta hör blodpropp i ben och lungor, hjärtinfarkt, gulsot, gallsten, leverpåverkan och bruna hudfläckar.

Många skulle kalla det här för skräckpropaganda. När vårens dödsfall inträffade, liksom när larmet gick 1995 minskade kvinnors p-pilleranvändning och det talades just om skräckpropaganda. Representanter för Läkemedelsverket (Ingemar Persson och Björn Beerman) ryckte därför i våras ut och manade till lugnt p-pillerknaprande. Barnmorskor uttryckte oro över att unga kvinnor vill sluta med sina p-piller och över att så många av dem frågar om riskerna när de kommer till ungdomsmottagningen numera. Och Folkhälsoinstitutet gick ut och föreslog ytterligare subventioneringar av läkemedlet.

För riskerna är minimala. Det är man överens om.

Som ett mantra är det. Äter dom inte p-piller blir dom bara gravida och då blir det ännu värre, abort blir det då och dessutom medför en graviditet en ännu större blodproppsrisk och då kan de lika gärna äta p-piller.

Det märkliga är att det inte verkar föresväva någon av dessa anti-skräckpropagandakombattanter att kvinnorna som slutat med sina p-piller, eller funderar på att göra det, kanske faktiskt gör det till följd av ett Beslut, baserat på Kunskap och Övertygelse. Och att det är ett beslut som kanske inte självklart ska påverkas och elimineras.

Och det är fascinerande att se hur alternativen konsekvent reduceras till två. Antingen p-piller eller så oönskade graviditeter och då med … Obs! Obs! … ännu större risk för blodpropp. Och fascinerande är hur Antingen/Eller-diskussionen förutsätter att det är kvinnor som har att välja mellan dessa två omöjliga Blodproppsalternativ om de vill ligga med män.

Kristalliskt tydligt markeras kvinnors ensamansvar för fertilitet och sexualitet. Som det alltid har varit.

Det är några år sen. Jag och en man har ägnat oss åt gemensam oskyddad synd. Vi behöver ett akutpiller. Till en början försöker han övertala vårdcentralspersonalen om att han ska få komma dit och hämta våra piller. Något som under inga som helst omständigheter kommer på fråga. Här är det är Kvinnan det gäller. När vi till slut tar oss dit går vi tillsammans in till läkaren. Men han, Mannen, han blir som luft därinne. Läkaren tar mig i hand och slår sig ner.

– Du vill alltså ha ett akutpiller?
– Mmm…
– När hade du samlaget?

Han som är som luft försöker inflika något om att Vi hade samlag och … men det blir bara konstigt. Läkaren flaxar med blicken och räcker mig hastigt ett recept så att vi kan avsluta min smutsiga business.

Om jag vore man skulle jag tycka det var trist att bli betaktad som en person som – förutom att jag inte är kapabel att ta ansvar för min och mina kvinnliga partners fertilitet (”men hur ska kvinnorna kunna lita på…?”) – inte skulle ha något som helst intresse av att själv få inflytande över min egen fertilitet.

För i diskussionen om p-piller nämns nästan aldrig män. Men en Tanke är ju att ett alternativ till blodproppsdöden skulle kunna vara att män tog ansvar för fertiliteten.

Än så länge finns bara den gamla hederliga kondomen. En underskattad liten kreation. Slitstark och blänkande av glidmedel, färg och smak och som dessutom skyddar mot både HIV och könssjukdomar.

Och så drömmen förstås, utopin. Det manliga p-pillret.

Alla känner till den famösa 5-årsregeln. Regeln som säger att ett manligt p-piller alltid är på gång, men att det inte kommer att finnas på marknaden förrän om fem år (numera ofta 3-4 år). Jag har ett tidningsklipp från 1990 där skrönan berättas. Då var det 48 danskar som framgångsrikt testat ett p-piller för män. Den enda biverkningen var nedstämdhet och snart skulle de finnas på marknaden. Om fem år.
Men hur åren än gick så kom aldrig det där p-pillret. Det var alltid Sedan och Senare. En modern skröna, en råtta i pizzan.

Kanske är det så att det aldrig kommer att komma några piller för män, att intresset är så litet att det inte ens forskas kring det. Att det inte ens är på gång och aldrig har varit det.

För så länge 90 procent av kvinnorna tar ansvar för p-pillerätandet är intresset kanske inte direkt brinnande. Och när det gäller mäns kroppar och mäns sexualitet verkar man inte vara beredd att ta några risker.

1961 kom de första p-pillren för kvinnor i USA, tre år senare godkändes de i Sverige. Trots att de testats på puertoricanska kvinnor under 50-talet visade det sig mot slutet av 60-talet att de var Livsfarliga och att biverkningarna var Orimliga. Ändå fortsatte kvinnor att konsumera p-piller och möjligheten för kvinnor att kontrollera sin fertilitet har gått till historien som en Sexuell revolution och Emancipation. Även om Simone de Beauvoir skriver redan 1949 att trots att förekomsten av säkrare och bekvämare preventivmetoder är till stor hjälp för kvinnans frigörelse så innebär de också att hon måste ”övervinna sin motvilja innan hon går med på att behandla sin kropp som ett ting.” 60-talets revolution gällde alltså Möjligheten att skydda sig, men revolutionen med det jämställda Ansvaret, den väntar vi på fortfarande 40 år senare.

Claes Gottlieb, docent i gynekologi, är en man som i snart tjugo år arbetat för att förverkliga den revolutionen. Han berättar att det preparat som är aktuellt just nu är en p-stav för män som tillför gestalgen, ett kvinnligt könshormon som hämmar spermaproduktionen.

Problemet hittills har varit att preparatet hämmar testosteronproduktionen, vilket ger biverkningar som lojhet, trötthet, minskad sexlust och minskad muskulaturtillväxt. Därför arbetar man med att hitta ett vettigt sätt att tillföra testosteron. En spruta varannan eller var tredje vecka är den metod som prövas.

– Med tillförsel av testosteron skulle det bli få biverkningar. Möjligen en ökad mängd finnar och lite bröstspänningar. Men inga svåra. Och säkerheten är densamma som med det kvinnliga p-pillret, säger Claes Gottlieb.

Han menar att det har skett ett genombrott på senare tid då läkemedelsindustrin, i det här fallet läkemedelsföretaget Organon, äntligen har börjat arbeta på saken. Han hävdar att ett manligt preventivmedel verkligen kommer att bli verklighet den här gången.

Men varför har det tagit så lång tid för läkemedelsindustrin att haka på?
– Jag tror att de har varit rädda för amerikansk lagstiftning ifall något skulle gå snett. Ersättningskrav och skyhöga skadestånd.
Biverkningarna med manspillret skulle alltså bli mindre än de som det kvinnliga p-pillret ger. Och redan i den form som finns nu verkar biverkningarna mindre, eller åtminstone jämförbara. Trötthet och minskad sexlust. Som bekant är ju det en biverkning även för det kvinnliga p-pillret. Plus blodproppsrisken.

Samtidigt som det är självklart att unga kvinnor ska fortsätta med sina p-piller är det också självklart att män inte ska behöva drabbas av några biverkningar. Män kan inte heller välja att utsätta sig för risken – så som kvinnor gör – då pillren aldrig anses tillräckligt säkra och biverkningsfria för att hamna på marknaden.

Och som bekant är ju dollar ett mått på vems välbefinnande som värderas högst. Läkemedelsföretagen vill inte chansa när det gäller p-piller för män.

Och det är väl ett rimligt ställningstagande. Problemet är att samma regler inte tycks gälla för kvinnors kroppar. Det ska givetvis inte chansas på någon, varken kvinna eller man. Den varsamma behandlingen av mäns sexualitet och hälsa borde även gälla kvinnor.

Claes Gottlieb är hoppfull om det manliga preventivmedlets potential.

– I ett globalt perspektiv tror jag att det är enda sättet att hindra befolkningsexplosionen. I stora befolkningsgrupper får nämligen inte kvinnan delta i familjeplanering. Där är det mannens sak.

– Och jag tror inte att det stämmer att män inte skulle vilja äta p-piller. I ett examensarbete från Påhlmans handelsinstitut som gjordes för några år sedan intervjuades 350 par. 70 procent av dem skulle vilja använda det här preventivmedlet. Och då var det ändå frågan om en injektion i veckan. Nu handlar det om varannan eller var tredje vecka.

Dessutom var männen mer positiva än kvinnorna. Claes Gottlieb tror också att det finns vinster att hämta för män.

– Det är säkert viktigt för många män att själv ha kontroll över sin fruktsamhet. Det ger en trygghet. Och många tycker nog också att det är viktigt att dela ansvaret med kvinnan.
Män kan säkert tänka sig att äta p-piller. Många män beklagar bristen på ett vettigt preventivmedel. Men det är intressant att tänka på vad p-pillerätande karlar skulle göra med våra föreställningar kring maskulinitet och femininitet. För det finns maggropshinder för mänsklig emancipation. Män som broderar är krångligt, män som onanerar med dildos är också lite krångliga, pinsamma, likaså män som gråter under presskonferenser.

Är en man med p-pillerkarta i plånboken en liknande hotfull bild av maskulinitet? En man som måste åka hem från konferensen, gymet, fågelskådaräventyret bara för att han glömt sina p-piller, är han en utmaning? Eller en självklarhet?

Mäns sexualitet förknippas med ofta lust och kvinnors i större utsträckning med olust. Synen på kvinnors sexualitet är mer problemorienterad. Ansvaret för den gemensamma fruktsamhetspotentialen gör bilden av kvinnors sexualitet mer mörk, mer inriktad på oro och fara. Om män istället skulle ta ansvar för den delen skulle antagligen synen på lust och olust förändras radikalt. Tillgången till lust och ansvarslöshet skulle bli mer jämlik.

Dessutom skulle män bli patienter på preventivmedelsmottagningar i större utsträckning än idag. Idag är det kvinnor som – förutom den smärta och det obehag som p-piller ger – underkastar sig årliga kontroller av sina kön. Män är vanligen bara besökare då ett akut problem uppstår. Och det kan ju också hända att det finns en dold kunskap kring mer mörka och oroande delar av manlig sexualitet som män skulle vinna på att få synliggjord. Som motsvarigheten till brinnande vulva (Vestibulit), snoppalienation eller tillstånd av olust.

När kan vi då vänta oss en stav i var mans arm, frågar jag Claes Gottlieb till sist.

– Om tre till fyra år kommer preparatet att finnas på marknaden.

Där var den igen, råttan i pizzan.

Publicerat 2001-09-05

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer ett batteri

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen