Att gripa in i linjernas banor

Text av redaktionen | Bang 1/2009 | TEMA FRIA ORD

All historieskrivning har brister, även den vi vill kalla "vår egen". Bang söker tidiga pionjärer och blickar in i den antirasistiska feminismens nutid och framtid.

Vi frågade feminister: Var befinner sig den antirasistiska feminismen? Var som ett sätt att säga: hur vill du närma dig betydelsen av etnicitet och ras i dagens Sverige? Vilka frågor är relevanta att ställa, just här och just nu?

Vi visste att vi inte skulle få raka linjer tillbaka.

Två o-raka linjer vill vi lyfta fram. Två linjer som existerar parallellt och som tycks åtskilda men som har allt med varandra att göra.

I tio år har kunskap om rasism, utifrån en postkolonial teorigrund, varit en del av de feministiska samtalen. Inte som ett resultat av en naturlig utveckling eller av dunkla ogripbara skäl. Utan för att människor på olika platser aktivt har strävat efter att undersöka Sverige som en integrerad del av en global värld präglad av rasojämlikheter. Forskare, författare, skribenter, aktivister, kulturarbetare och många andra har skärskådat ekonomiska orättvisor, politiskt inflytande och socialt och kulturellt kapital ur ett genus- och kritiskt rasperspektiv. Många har problematiserat och förhandlat själva språkets betydelse för skapande av gränser som bestämmer vilka som hör till och är berättigade och vilka som inte är det.

Tio år. Och samtidigt så många svårigheter att hugga yxan precis där. För den andra o-raka linjen gläntar på dörren till en annan historia, till andra liv och till andra människor. Vi känner vagt till Katarina Taikon och Rosa Taikon som på 1960-talet inledde romernas kamp för erkännande och mänskliga rättigheter i ett folkhemssverige med otäcka sidor i fråga om rasideologi och stigmatisering av de som sågs som sociala avvikare. En annan feministisk pionjär var Mira Kakossaios som organiserade invandrade kvinnor och blev en stark röst för rätten till barnomsorg, politiskt inflytande och kvinnors ekonomiska oberoende.

När Meriam Chatty porträtterar Mira Kakossaios i det här numret av Bang skriver hon: “Det är en kamp som varken omnämns i den svenska kvinnorörelsens eller den svenska antirasistiska rörelsens historieskrivning och som också är okänd för många av oss i den yngre generationen antirastiska feminister.” Vi vet med andra ord att historieskrivningen, även den vi vill kalla “vår egen”, lider av brister. Och kanske kommer det alltid att vara så; historieskrivning är ett urval.

Det som i alla händelser är möjligt att göra, för att skapa historia, för att gripa in i de o-raka linjernas banor, är att bjuda in till att teckna ner den passion som strävar efter subjektivitet. En förhoppning är att skapa ett flöde mellan ett då och ett nu, och att glänta på dörren till något som vi önskar ska komma.

Publicerat 2009-03-06

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en tumstock

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen