Ledare: Alla våra våldsamheter
Bang nr 2 2010
Publicerad 2010-06-21
Att vägra en narkoman en ren spruta - är det våld? Eller krävs det att majoriteten kan känna igen sig?
Det har varit en våldsam vår. Mord, ond bråd död och med attackerna mot Mavi Marmara och Ship to Gaza kröp världsvåldet för första gången på länge nära även i Sverige.
För att våld ska "kännas" krävs inte bara geografisk närhet utan också identifikation med den eller dem vi upplever som offer. Således leder Filippa Reinfeldts och Moderaternas (våldsamma) svek mot Stockholms sprutnarkomaner på sin höjd till en lågfrekvent surrande Twittermobb, medan det till synes ”oförklarliga” gatuvåldet då och då renderar mångtusenhövdade manifestationer och fackeltåg – givet att den drabbade är någon majoriteten kan känna igen sig i.
Våld kommer i många skepnader och former – gemensamt för samtliga är att de inte slår blint. Det vill säga: vilka vi är, var vi befinner oss och var vi kommer ifrån påverkar den grad i vilken vi drabbas. Gemensamt är också att de allra flesta våldsamheter inte benämns för vad de är. I stället döps de om till saker som "gängvåld", "kvinnomisshandel", "ekonomiska reformer". Resultatet blir att vi inte ser skogen för alla träd – och därigenom går miste om våldets egentliga kärna: sinsemellan olika handlingar som syftar till att dominera, nå fördelar, kuva.
Bang har bara ett visst antal sidor till sitt förfogande, och det finns såklart inga möjligheter att ge en heltäckande bild av allt världens våld. Däremot hoppas vi att vi lyckas bredda förståelsen för vad våld är och kan vara – och hur det påverkar och förminskar våra liv.
Dessutom: från och med det här numret introducerar vi "Hjältar från förr". Se det som ett hommage till svunna generationers kända och okända darlings, som en vän att hålla i handen när modet sviktar.
Trevlig sommar!
