Använder ni nylonstrumpor?

Text av Anja Gatu | Bang 2/2013 | FOTBOLLS-EM

Med sång och mästerskapsmedaljer har världens bästa fotbollstränare Pia Sundhage blivit folkkär. Fansens uppskattning, intresset och resurserna minst sagt skiljer sig från när hon själv var spelare. 10 juli startar fotbolls-EM i Sverige. Journalisten Anja Gatu, sportchef på Sydsvenskan, skildrar hur hån, ignorans och homofobi allt mer ersatts av respekt och erkännande.

cc Md. Razon

1967 är Pia Sundhage sju år gammal och tror att hon är den enda tjejen i världen som spelar fotboll. Hon har aldrig hört talas om några andra flickor som spelar fotboll och själv spelar hon med Marbäcks IF:s pojklag. De kallar henne ”Pelle” och allt går bra tills föräldrarna i ett av motståndarlagen inser att hon är en flicka. Då tvingas hon sluta i laget.

Åtta år senare vet hon: det finns andra som hon. Då gör hon 15 år gammal debut i landslaget, när Sverige möter England på Nya Ullevi i Göteborg 1975. Men än ska det dröja många år innan damfotbollen är upptagen av etablissemanget på allvar. Först 1991 spelas det första officiella världsmästerskapet som äger rum i Kina.

Fyra år senare går VM i Sverige. Aftonbladet gör en bilaga inför mästerskapet och där tidningen presenterar sin trupp av reportrar och fotografer, alla kvinnor, som ska bevaka mästerskapet. På en bild i bilagan springer målsprutan Ulrika Knape över en sommaräng i blommig klänning, i en enkät får spelarna svara på frågor om huruvida de använder nylonstrumpor och beställer annat än öl på krogen. Allt för att bevisa att de är riktiga kvinnor.

17 158 personer ser VM-finalen på Råsunda mellan Norge och USA 1995. Själv står jag som trettonåring där i ösregnet och tänker att såhär borde det alltid vara när kvinnor spelar fotboll. Fullsatta läktare och internationell mediebevakning. Jag är plågsamt medveten om att det är en drömvärld jag målar upp. Året efter börjar jag träna min lillasysters lag. De är sex år gamla och tycker att fotboll är det roligaste som finns. Till skillnad från Pia Sundhage vet de att de inte är ensamma, men en sak bekymrar dem – de frågar mig när de måste sluta spela fotboll. De har aldrig sett en vuxen kvinna spela fotboll och är livrädda för att en gång tvingas sluta.

– Jaha, det här var ju kul. Att vara i tv alltså. Det är man ju inte van vid som damfotbollsspelare.

Orden var inte planerade. De bara kom. Tina Nordlund tog emot Diamantbollen – priset för bästa spelare år 2000 – på Fotbollsgalan, och i direktsändning uttalade hon orden som skapade mediastorm.

Under många år, när jag framförde den uppenbart radikala åsikten att kvinnors fotbollsspel borde tas på större allvar, fick jag ofta reaktionen ”Men alla är ju lesbiska!” som ett argument mot sportens hela existens. En av mina kompisars lillasyster fick aldrig spela fotboll eftersom hennes mamma var rädd att hon skulle bli lesbisk. Och så frågan ”Hur många är lesbiska i landslaget då?”. Jag vet inte hur många gånger jag i egenskap av sportjournalist har fått den. Hur många gånger jag har fått höra teorier om att spelares klubbyten berott på att deras flickvänner spelar i ett annat lag. Invändningarna, teorierna och frågan om spelarnas sexuella läggning gör mig matt och jag vet inte längre vad jag ska svara, men jag blir frustrerad över att det ses som ett problem att damfotbollen, till skillnad från herrfotbollen, är ett område i samhället där homosexualitet inte ses som något konstigt och inte omedelbart leder till homofobi. I alla fall inte av dem som utövar sporten.

I början av 2000-talet börjar vinden plötsligt att vända för damfotbollen. Det är en bilhandlare i Umeå som driver på. Roland Arnqvist var lovande som ung spelare, men efter en knäskada fick han frågan om han ville träna damernas juniorlag i stället. Det ville han. Och inte bara det. Han insåg hur lite som behövdes för att radikalt förändra förutsättningarna för spelarna, och såg till att göra det som krävdes. Han skaffade sponsorer som för en liten slant gjorde stor skillnad, förlade träningarna så att spelarna kunde ha ett liv utanför fotbollen, såg till att bjuda in ungdomslagen till matcherna – efter tre gratis matcher var de villiga att betala för den fjärde. Umeå bygger upp en publik som ingen tidigare sett maken till och vandringen från att ha varit en Division 1-klubb till att bli etablerade i den allsvenska toppen går snabbt.

Framgången leder också till ryktesspridning. Klubbledningen i Umeå IK pratar gärna om en särskild kultur i klubben, en vinnarkultur. Ryktena handlar om att spelarna dessutom helst ska vara snygga och heterosexuella. Det bekräftas aldrig av klubben – jag vet inte om de någonsin konfronteras med ryktena. I mediebevakningen av klubbens stora stjärnor understryks det ofta att de lever i heterosexuella parrelationer.

Ett drygt halvår efter sitt utspel på Fotbollsgalan spelar Umeås Tina Nordlund EM-final mot Tyskland på Steigerwaldstadion i Erfurt. Alla de stora svenska tidningarna är där och TV4 direktsänder Sveriges matcher. Något har hänt. Umeå IK har fyra spelare i startelvan. När det två år senare är dags för ett nytt mästerskap, VM i USA 2003, har silverlaget från 2001 blivit två år äldre och skaffat sig ytterligare erfarenhet. VM blir en succé på alla sätt. 3,8 miljoner personer i Sverige ser finalen mellan Sverige och Tyskland på tv. Så många har aldrig tidigare sett ett idrottsevenemang på tv i Sverige.

I kvartsfinalen slår Sverige ut Brasilien och lagets underbarn Marta kontaktas sedan av Umeå. Roland Arnqvist tar Marta till Sverige. 2004 landar 17-åriga Marta i en snödriva i Umeå och undrar vad hon gör i detta istäckta land, långt bort från sin mamma. Hon gråter av saknad i SVT, men härdar ut, ser snön smälta och blir så småningom en av de viktigaste frontfigurerna – kanske den allra viktigaste – i Sverige såväl som i Brasilien och internationellt. De redan övertygade bländas, men även de som tidigare varit skeptiska måste erkänna: den tjejen har något att komma med.

Pia Sundhage vägrar att släppa drömmen om att bli svensk förbundskapten. Men frågan ställs aldrig. Svenska Fotbollförbundet verkar inte vilja ha henne. Varför går det bara att spekulera i, men många menar att Pia Sundhage är alldeles för frispråkig för det lite fyrkantiga fotbollsförbundet. Efter olika tränarjobb i amerikanska klubblag, i Norge och i Örebro, följer hon med Marika Domanski Lyfors till Kina och blir hennes assisterande förbundskapten där.

”Dubbel lycka för Victoria Svensson. Målsuccé mot Umeå – och en nyfödd dotter”, går det att läsa i maj 2008 i Expressen. Sedan sägs det inte mycket mer om den saken. Efter alla år av ryktesspridning och spelare som uppgett ”Singel, bor med katten” på familjefrågan när det är dags för faktarutan till reportagen, berättar stjärnan ”Vickan” i ett slag att hon har blivit mamma och att det är hennes sambo som har fött barnet.

Idag blir det inte ens rubriker. Målvakten Sofia Lundgren twittrade exempelvis ut när hennes sambo födde parets son. En fråga som varit laddad så länge är äntligen en ickefråga för de flesta.

På Fotbollsgalan 2010 delar vi ut Diamantbollen tillsammans, Pia Sundhage och jag. Och även om eftersnacket mest handlar om att hon hade jeans så märks en liten attitydförändring. Pia Sundhage börjar vinna respekt genom framgångarna med det amerikanska landslaget. Och till skillnad från när Tina Nordlund vann priset tio år tidigare delas det nu ut lika många priser till kvinnor som till män.

2012 kan inte Svenska Fotbollförbundet undgå Pia Sundhage längre. Då har hon varit förbundskapten för det amerikanska landslaget i fyra år, tagit två raka OS-guld och ett VM-silver. Thomas Dennerby ska sluta, Sundhage tar över och fansen jublar. Hon syns överallt och är allas nya idol.

Förväntningarna är höga inför sommarens EM-slutspel som går i Sverige. Trots att Pia Sundhage inte ens har haft ett år på sig förväntas hon leda laget till guld direkt. Men svensk damfotboll har halkat efter.

Sverige går inte längre i bräschen för utvecklingen. Inte för att de svenska satsningarna avtagit, men när andra länder med lång herrfotbollstradition plötsligt satsar även på kvinnorna hårdnar konkurrensen. De svenska spelarna söker sig till ligor i Tyskland och Frankrike – och till USA under de år det finns en proffsliga där – och när Sverige för två år sedan tog VM-brons i Tyskland var det skrällvarning på den medaljen.

Länge var det demokratier från väst som är relativt jämställda – Sverige, Norge, Tyskland, USA – och kommunistiska diktaturer – Nordkorea, Kina – som ledde utvecklingen. Men de senaste åren har sporten spritts till andra länder. Marta-effekten märks inte bara på de allsvenska publiksiffrorna, hon är en internationell stjärna som blivit en otroligt viktig ambassadör för sporten, inte minst i sitt hemland Brasilien.

Fortfarande kan enskilda personer, som Roland Arnqvist i Umeå på sin tid, förändra mycket. Det krävs kapital och engagemang, men förhållandevis lite jämfört med andra sporter. De stora pengarna i all lagidrott finns i tv-avtalen, inte i sponsorkontrakt, kommunala bidrag eller publikintäkter. För att nå de riktigt saftiga tv-avtalen krävs bra publiksiffror och ett stort allmänintresse. Så attraktiv är inte damallsvenskan idag. Det är precis där Svenska Fotbollförbundets utmaning ligger. Att bibehålla intresset även efter sommarens Europamästerskap.

Inga flickor behöver kalla sig för Pelle för att få spela fotboll i dagens Sverige, att det finns vuxna kvinnor som är fotbollsproffs behöver ingen heller tveka om. Knattespelare har kvinnor som idoler och Pia Sundhage är nationalhjälte. Det går framåt. Med tanke på allt som har hänt sedan Tina Nordlund tog emot Diamantbollen för tretton år sedan går det till och med ganska snabbt. I en del av samhället som – med all rätt – brukar beskrivas som konservativ ställer deltagarna krav på respekt och jämlikhet, och de får vad de kräver. Sakta.

EM-tips från Anja Gatu:

Tre EM-matcher att kolla in:

10/7 Sverige–Danmark, 17/7 Tyskland–Norge, 18/7 England–Frankrike

Vilket lag vinner:

Frankrike

Tre spelare att hålla koll på:

Lotta Schelin, Sverige, Wendie Renard, Frankrike, Alexandra Popp, Tyskland

 

 

Publicerat 2013-06-04

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en brandsläckare

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen