Foto: Mia Carlsson

Abortpopulism

Text av Lisa Bjurwald | Bang 3/2011 | TEMA LJUDLIGA NUMRET

Krönika: Sverigedemokraternas kvinnoförbund vill profilera sig med en restriktiv abortpolitik. Lisa Bjurwald varnar för att SD-kvinnorna nu försöker ta över abortdebatten med samma strategi som när det gäller invandring.

Genom att fokusera på undantagsfallen försöker SD även i denna fråga vrida debatten i populistisk riktning. Sverigedemokraterna har under sommaren lanserat sitt nya kvinnoförbund genom att ta sig an en fråga som fortfarande är ytterst känslig i Sverige: abort. Det finns en välkänd fara i att låta främlingsfientliga partier stå ensamma i kritiken av integrationsproblem. På samma sätt bör vi vara uppmärksamma på SD:s försök att utmåla sig som nyanserare av abortdebatten.

Abort ställer fundamentala frågor om liv och död. Argument som var solida för bara några år sedan försvagas i takt med den vetenskapliga utvecklingen. För att dra problematiken till sin spets: om framtidens BB kan hålla ett par veckor gamla foster vid liv och låta dem utvecklas till färdiga människor utanför livmodern – var ska vi då (juridiskt och moraliskt) dra gränsen mellan mord och abort?
Frågan om mänskligt liv måste ge stort utrymme för etiska perspektiv. Men det är inte samma sak som känslobaserade argument. För dem som upprörts av sommarens rubriker om hur aborterade foster som andats och rört på sig lämnats att självdö, kan SD framstå som sympatiskt. Här ligger det i feminismens intresse att inte avfärda upprörda reaktioner. Det räcker inte att bemöta SD:s utspel om sänkta abortgränser med slentriansvar om kvinnans rätt till sin egen kropp, något som inte ens SD ifrågasätter.

Enligt kvinno­förbundet är aborträtten “självklar”. Däremot vill partiet sänka den fria abortgränsen från 18:e till 12:e veckan, trots att gränsen för livsduglighet är satt till vecka 22. Viktigare är därför att våga ta debatten om de komplicerade gråzonerna, samtidigt som man markerar vilka graviditetsstadier som faktiskt ingår i dessa.

En het aspekt av abortfrågan är hur framtidens läkare kommer att ställa sig till ingreppet. Enligt en färsk brittisk studie (Journal of Medical Ethics 19/7) finns ett växande problem med studenter som vägrar att delta i undervisningen om hur aborter utförs. Vi känner till den tragiska statistiken över kvinnor som avlider på grund av osäkra aborter. Även i väst kan utvecklingen alltså komma att medföra att kvinnor får svårare att göra abort.

Oroväckande nog skulle en femtedel av de 733 brittiska läkar­studenter som deltog i studien inte utföra en abort på en minderårig flicka som utsatts för våldtäkt. Nästan hälften av studenterna anser att läkare bör kunna vägra att utföra ingrepp som de motsätter sig på moraliska, religiösa eller kulturella grunder.

Bör en ultrakonservativ katolsk läkare kunna förvägra flickan ifråga en abort? Som feminist är det idag svårt att rättfärdiga en sådan vägran. Men inom en inte alltför avlägsen framtid, när ett foster inte längre begränsas av livmodern för sin överlevnad, har vi i fallet ovan plötsligt två barn att ta hänsyn till.

Det är just sådana scenarier som den feministiska rörelsen­ bör vara förberedd på. Annars står spelplanen fri för Sverigedemokraternas offensiv. Partiet hävdar att de tar väljarnas oro kring invandringen på allvar. Sanningen är att de själva förstärker denna oro genom att fixera sig vid den ytterst lilla andel muslimer som tillhör extrema grupper och ignorera alla positiva fakta om invandring.

Med samma selektiva retorik försöker de ta över abortdebatten. Sena aborter utgör en ytterst liten del, runt en procent, av alla aborter. Genom att fokusera på undantagsfallen försöker SD även i denna fråga vrida debatten i populistisk riktning. Det är djupt ohederligt – och gynnar knappast kvinnors sak.

Ur Bang 3/2011

Publicerat 2011-09-14

6 Kommentarer

  • Per-Johan says:

    Jag tror ju knappast att någon skötsam, trogen, seriös och ordentlig man vill ha eller ens ta i med tång och
    asbest- handskar en lösaktig och slampig kvinna med alltför många KK:s och ONS med sig i bagaget (även om detta beteende visst numera i förskönande och omskrivande eufemismer kallas för \”frigjordhet\”, \”modernitet\”, \”veta vad man vill\”, \”ta för sig\”, \”bejaka sig själv och sin sexualitet\” mm mm etc etc) och med en \”liberal\” inställning till aborter till äkta maka och mor till gemensamma barn (om hon nu kan få barn dvs eftersom ett promiskuöst leverne med många tillfälliga partners och sjukdomar som klamydia, aborter etc. tenderar att kraftigt minska fertiliteten)

    Aborter är ju i själva verket bara en förevändning i allmänhet och förutsättning i synnerhet för att kunna leva ett \”utlevande\” promiskuöst och slampigt leverne med många och högst tillfälliga sexuella kontakter i tid och otid under vilka möjliga och omöjliga tillfällen som helst!

    Ett synnerligen egoistiskt och destruktivt syndigt leverne. Inte enbart för det liv som inte får komma till världen utan även för utövaren själv!

  • Andreas Bengter says:

    Du skriver: \"Vi känner till den tragiska statistiken över kvinnor som avlider på grund av osäkra aborter. Även i väst kan utvecklingen alltså komma att medföra att kvinnor får svårare att göra abort\".

    En slutsast skulle likväl kunna vara: \"att all abort är hemskt\". Har du tänkt på det?

  • Andreas Bengter says:

    Du skriver: \"Vi känner till den tragiska statistiken över kvinnor som avlider på grund av osäkra aborter. Även i väst kan utvecklingen alltså komma att medföra att kvinnor får svårare att göra abort\"

    En slutsats kunde lika gärna vara att abort är hemskt punkt. Illegala leder till död för kvinnor, lagliga kan också leda till det. Men det leder till definitiv död för barnet. Har du tänkt på det? Är du öppen för att utvärdera dina tankar eller är du en fundamentalist i denna fråga?

    Dessutom verkar det som ditt enda kriterie för vad som har ett mänskligt värde är att det går att rädda så det kan leva utanför mamman..? Det är ju ett konstigt kriterie för mänskligt värde? Det rimliga frågan borde ju när man blir en människa och inte när man kan överleva? En koma patient med icke fungerade lungor som sitter i respirator kan inte man inte rädda utan all sjukhusutrustning? Innebär det att han slutar vara en människa? Eller att han därmed saknar mänskligt värde? Nej, att alla koma patienter inte går att rädda det är däremot en annan femma.. 🙂

    Det är inte riktigt sunda/normala i sitt tänkande utan troligtvis motiverad av en sexulella liberalismen som säger njutning före allt (utan konsekvenser så som barn)! Detta begär har förblindat abortförespråkande människor i Sverige (o utomlands) moraliska tänkande som annars ofta värnar om människorvärde och lika värde t.ex. som feminister o liberaler!

  • Caroline Eriksson says:

    Hej Andreas!
    Är man realistisk och vet vad livet är, samt vad det innebär så är man inte emot abort.

    Ha det bra!

  • Maria says:

    Hej Andreas.
    Nu var jag önskad och välkommen till livet av min mamma men hade situationen varit den motsatta – att mina föräldrar inte ville ha mig hade jag hellre sett att mitt lilla foster av blod och noll medvetande blivit en abort. Bra mycket mer humant än att födas till ett hem som inte kan eller vill ta emot mig.

    Hade abort handlat om att döda en nyfödd bebis, då hade vi alla varit emot det, ett litet outvecklat foster i vår mage lider inte av att dö, det lider snarare av att födas till föräldrar som inte vill ha en bebis.

    Oh, och det där med komapatienter… Personligen är jag av den åsikten att om jag skulle hamna i hjärndöd koma kan de plugga ur mig och börja använda mina organ till andra liv som behöver dem bättre, i en respirator gör jag ingen nytta.

    Ha det så gött!

  • Niklas Caster says:

    Andreas:
    Rätten till den egna kroppen har (åtminstone juridiskt) varit en självklarhet i vårt land sedan träldom och livegenskap avskaffats. Gränsen för när fostret klarar sig utanför livmodern är viktig eftersom när denna gräns passerats så anser den stora majoriteten att abort ej längre är rimlig eftersom då fostret ej längre är beroende av mamman för sin överlevnad så kan ej mamman ensam fatta beslut om huruvida fostret skall få leva eller ej. Men lika självklart är det att dessförrinnan så måste kvinnan få ha bestämmanderätten eftersom fostret då är helt beroende av henne för sin överlevnad och därmed också på ett annat sätt mer \"en del av\" hennes kropp.

    Vad gäller din respiratoranalogi så tycker jag inte att den håller. Förvisso kan inte respiratorpatienten inte överleva utan sin behandling, däremot är denne ej beroende av en enskild person för sin överlevnad. Ett mer lämpligt exempel kan kanske vara en njurtransplantation, en stor uppoffring för den enskilde men utfört på rätt sätt så bör den inte vara farlig för givaren. Vi skulle aldrig argumentera för ett tvång att donera sina organ, rätten till den egna kroppen är så starkt förankrad i oss att den övertrumfar mottagarens anspråk på givarens njure.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Välj bilden som föreställer en häftapparat

Hej Bangläsare! Alla kommentarer granskas innan publicering, därför kan det dröja något innan din kommentar kommer upp. Tack för ditt tålamod. Vi vill ha en god samtalston i kommentarerna och att ni använder ert namn. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera kommentarer som strider mot Bangs värdegrund.
/Redaktionen